Vissa bilmodeller har genom historien haft ett magiskt skimmer omkring sig, bilar vars namn möttes med vördnad och blanka ögon när det begav sig. Under 1980-talet, när jag var liten, fanns flera sådana magiska farkoster: BMW 750, Saab 9000 Turbo – och Audi 100 CC.
Audi 100, den populära tyska familjebilen, hade tillverkats ända sedan 1968. Vid introduktionen av den tredje generation 1982 hade den stora familjevagnen hunnit förbli en tysk institution. Fram till dess hade 100-bilarna varit ytterst konservativa, något som lär ha passat det västtyska kynnet som handen i handsken. Men med presentationen av generationen tre, Audi 100 ”C3”, i september 1982 hade något drastiskt hänt.
Och det var formen som stod för sensationen snarare än vad som fanns under skalet. Med nya Audi 100 hade man helt skrotat alla kantiga 70-talsinfluenser och låtit vindtunneln skapa en extrem spolform. Denna designmässiga inriktning skulle under 80-talet skapa ett helt nytt formgivningsmode för familjebilar. Med ett så kallat Cw-värde på endast 0.29 i sitt mest slimmade utförande var Audi 100 C3 en av världens mest aerodynamiska produktionsbilar.
Om utsidan var avantgarde utgjorde insidan istället en orgie i snustorr, tysk kontorsdesign. Här hade strävan efter perfekt ergonomi gått före alla former av kund-lismande, flotta utsvävningar. Välgjort, seriöst men synnerligen dystert.
Men vid mitten av modellåret 1988 skedde en interiör revolution. Ut åkte det tyska kontorslandskapet, in kom en lyxig, ytterst välbyggd inredning med svepande former som inte på något sätt rubbade det praktiska anlaget. Stilen och utförandet var helt enkelt ett rent mästerstycke i ämnet bilinredning.
Under den nyskapande karossen dolde sig en ganska enkel, rättfram bil med halvstel bakaxel, MacPherson-framvagn och en motor med gjutjärnsblock och enkel överliggande kamaxel från Volkswagens standardhylla. Inget att höja ögonbrynen över.
De tekniska godbitarna fanns dock där. Det permanenta fyrhjulsdriftsystemet Quattro som gjort sensation när det introducerades i rallybilen Audi Quattro 1980, gick även att välja till Audi 100. Fyrhjulsdrivna familjebilar var unikt vid den här tiden och Audi får onekligen ses som en föregångare gällande fyrkrafs för personbilar.
Den sterila men ytterst funktionella instrumenteringen i Audi 100.
Hundran kunde även levereras med den femcylindriga motor som introducerats 1976, och märket var därmed först i världen med en bensindriven femcylindrig produktionsbil (Mercedes var före med fem cylindrar i en diesel 1974). Audis femma gav fina 136 hk ur 2.1 liter. Den baserades på ovan nämnda fyrcylindriga motor kallad EA827, en enkel och slitstark maskin som introducerats 1972 och som kom att driva de flesta av Volkswagens och Audis modeller under decennier framöver. Den femcylindriga versionen kallades för Audi 100 CC.
Förutom de fem cylindrarna fanns väl inget som var tekniskt intressant med motorn, men Audi hade fått till en särskilt härlig sång och gång som saknade motstycke bland konkurrerande familjevagnar – En Audi-femma susar tyst, dovt och kultiverat där framme som ingen fyra kan matcha. Dessutom hjälpte den för tiden starka motorn till att ge bilen en toppfart som precis spräckte 200-gränsen – en magisk gräns för en familjebil vid början av 80-talet!
Audi 100 hade även kapacitet att gå en rejäl match mot de mer kraftigt bestyckade prestigevagnarna från BMW och Mercedes. De snabbaste och lyxigaste 100:orna döptes visserligen till Audi 200 och var beskaffade med en turbo-version av den femcylindriga motorn, samma maskin som satt i Audi Ur-Quattro.
165-200 hk utvecklades beroende på årgång/version. 1990 dök en 20-ventilad variant upp med 220 hk, en bil som förblev en riktigt tuff nöt för de tyska prestige-kollegorna.
Ur det perspektivet ter det sig obegripligt att modellen nu har fyllt 40 år. Fortfarande kan en 200 Quattro 20V susa Autobahn i 200 km/h en hel dag utan knot, med fyra Helmut Kohl-hyddade direktörer ombord. 240 som max, med bibehållen, tysk behärskning märk väl. 200-Quattron var tveklöst en av världens bästa bilar när det begav sig.
Audi 200 Quattro 20V – en fulländad prestigebil.
Till 1986 års modell infördes två ytterligare tekniska finesser i form av helgalvaniserad kaross samt säkerhetssystemet Procon ten. Galvningen innebär en typ av elektrokemisk förzinkningsprocess där bilplåten beläggs med ett tunt lager zink för att förhindra korrosion, vilket gav bilen ett rostskydd som överglänste konkurrenterna.
Procon ten utgjorde en anordning med stålvajrar som fästes i motor, rattstång och bältesinfästningar. Dessa drogs sedan åt vid en kollision varpå ratten drogs undan och de främre säkerhetsbältena spändes, ett sinnrikt system i en tid innan airbagens intåg.
Audi 100 Avant – en ny typ av kombi.
Audi 100 C3 kom även i kombi-skrud, men här hade Audi gjort något nytt: Avant. Konceptet presenterades visserligen redan i föregående 100-generation 1977 och innebar en form av sportig, kupéliknande kombi, ett grepp som var udda då men något helt självklart idag. Den i folkmun så kallade sportkombin gjorde ju så småningom succé världen över, och Avanten var alltså rejält före sin tid.
Tanken bakom det nya karosskonceptet var att förena snygga former med funktionalitet. Audi kallade det för ett paradigmskifte, man hade förvandlat kombi-bilen från laståsna till sportigt fritidsfordon. Audi 100 Avant förblev därmed den svenska (och tyska?) familjefaderns drömbil nummer ett under många år.
Den nya interiören från modellår 1988 – en fullträff i form såväl som funktion!
Audi 100 regerade i motorpressens biltester i princip under sin hela produktionstid. Den blev liksom aldrig omodern med sina trygga köregenskaper, sina goda utrymmen, sin strömlinjeform och osvikliga effektivitet. Audi 100 var snål, oavsett motorbestyckning, och var lika hemma på tyska frifartsvägar som i svenskt familje-slit. Med Avant-kaross, Quattro och den starka femcylindern var den en allrounder av sällan tidigare skådat slag.
Vidare är 40-åringens tidlöshet slående; fortfarande håller dess luftmotståndskoefficient och innerutrymmen. Och dess eftermäle är starkt, Audi fortsatte ju att utveckla 100-konceptet som sedermera förvandlades till A6, en vagn som fortsätter att dominera i storbilsklassen.
Filip Ericsson
