En av världens mer kända restauranger, Musso & Frank i Los Angeles, är berömd inte bara för alla superstjärnor som frekventerat anrättningen sedan 1930-talet och framåt, utan även för sin utsökta Dry Martini. Vi berättar historien och går igenom receptet!
En gång har jag varit i Los Angeles, men var då för ung för att testa den legendariska Dry Martinin på den lika legendariska restaurangen Musso & Frank Grill på Hollywood Boulevard. Jag har säkert gått förbi den utan att veta om det. En grav förlust skulle det visa sig!
Det var genom Michael Connellys romaner om den hårdföre och rebelliske, men rättskaffens mordutredaren Harry Bosch som jag fick upp ögonen för Musso & Frank. Bosch återvänder då och då dit genom romanserien, just för att inta deras svinkalla, världsberömda cocktail.
Krogen öppnade 1919 av entreprenören Frank Toulet och restaurangägaren Joseph Musso (då under namnet Frank’s François Café). En fransk kock, Jean Rue, anställdes och upprättade en meny som till mångt och mycket kvarstår än idag, över hundra år senare. Rue arbetade i restaurangen i 53 år.
Musso & Frank var favorithak för Hollywood-gudomligheter som Charlie Chaplin, Greta Garbo, Humphrey Bogart, Elizabeth Taylor och Steve McQueen, för att nämna några. Och krogen präglas fortfarande av sin gammeldags elegans med mörkt trä och bås med soffor i rött läder, medan servitörerna är lika ålderdomliga som de alltid varit. En av inrättningens många uniciteter.
Dry Martini, historiens kanske mest kända drink, ska ha runt 150 år på nacken, även om dess ursprung är relativt höljt i dunkel. Den har spelat huvudroll i överklassens “cocktail hours” under historiens gång och frekvent medverkat i mången Hollywood-film ända sedan filmkamerans begynnelse. Den förknippas sömlöst med gammeldags äventyr och romantik, med Churchill och Hemingway.
Drinken har något så sparsmakat glamouröst och elegant över sig. Och sparsmakade är även dess komponenter; två, eller till och med en (!) ingrediens ingår – om man nu bortser från garneringen. Och det är folkliga, rättframma varor som gäller, direkt från standardhyllan – men med kvalitet. Hemligheten är hur den tillreds.
Musso & Franks verkliga grej är just deras Dry Martini, som enligt vissa kanske är världens bästa. Receptet är ytterst enkelt och det är själva tillredningen som är hemligheten även här. Den är ytterligt noggrann nämligen.
MUSSO & FRANKS DRY MARTINI
Man använder gin eller vodka från Gilbey’s som man anser ger passande neutral smak (vodka) och en särskilt frisk torrhet (gin).
Spriten rörs försiktigt tolv gånger tillsammans med is i en shaker. Och det är inte vilken is som helst; den framställs av filtrerat vatten i en japansk ismaskin från Hoshizaki – ismaskinernas Rolls Royce! Eller Lexus då kanske. Därefter hälls den färdigblandade spriten i ett klassiskt martiniglas av en mästares hand.
Spriten? Jo, i Musso & Franks Martini ingår bara sprit, ingen vermouth! Detta är onekligen kontroversiellt. Enligt många kan en drink med enbart gin eller vodka inte betecknas som en Dry Martini, eftersom en sådan måste innehålla vermouth.
Men gör Musso & Frank det så är det vad som gäller, eller hur?! Och argumentet stärks förstås ytterligare av att självaste Winston Churchills Dry Martini bestod av ett martiniglas med gin, som han drack samtidigt som han sneglade mot en flaska fransk Noilly Prat! Enligt en annan skröna ska han dessutom ha intagit drinken efter att ha bugat mot Frankrike, det vill säga i riktning mot landet från vilket vermouthen Noilly Prat härstammar…
En av barmästarna på Musso & Frank ska vidare under en intervju ha sagt: “I’m a purist. I like it when you can taste all the alcohol.” Slut på diskussionen.
Sedan har vi oliverna, som kryddas och marineras på plats inom huset. Detta ska göra dem färskare, friskare och fastare än brukligt för oliver som köps i affären. Nog vill man smaka!
Glasen, vidare, är ovanligt små, vilket är historiskt korrekt. Det innebär att en liten karaff placerad i en ishink medföljer beställningen, så att man kan fylla på efter behag.
BOSCH
I en av romanerna beställer Hieronymus Bosch en Vodka Martini med tillägget “a little dirty” vilket innebär att lite spad från olivburken åker i. För någon helg sedan gjorde jag därför som Bosch. Kronvodka, en sjättedel Noilly Prat och ett par teskedar olivspad. Matigt, och alldeles utmärkt till en bit Roquefort! På TV:n? Bosch förstås.
Bosch-böckerna är för övrigt intressanta även genom att en lektion om Los Angeles följer som en röd tråd igenom dem. Man får lära sig mycket om dess historia och kultur, dess geografi, problem och politik. Connelly är ju den typen av författare, som den gamla crime-journalist han är.
MIN MARTINI
Senast jag gjorde en Dry Martini ansträngde jag mig lite extra för att tillreda den i Musso & Franks anda, med Gilbey’s gin och en pytteskvätt Noilly – jag är inte karl nog att gå hela vägen. Roquefort och ungersk pilsnerkorv vid sidan om (denna gång Mad Men på Tv:n, det finns inget bättre att dricka till).
Detta är sedan mitt recept: jag har alltid glas och shaker i frysen ett tag, medan ginet alltid ska förvaras där. I med önskad mängd gin (så att det räcker till två cocktails), ungefär en sjättedel vermouth (jag använder alltid Noilly Prat, enligt uppgift drinkens original-vermouth), och slutligen sedan rör jag försiktigt om med en tesked.
Skakar gör jag aldrig; det är bara ett dramaturgiskt påhitt i Bond-filmerna! I med en grön oliv och sedan voilà. Shakern med påfyllningen förvaras i frysen under tiden – viktigt!
DRY MARTINI COMMUNITY
Den etablerade Dry Martini-rörelse som finns där ute kan säkert förvåna en del, men den till synes så simpla drinken innefattar ju en hel värld; så mycket historia och kultur finns där. En kännare menade i en artikel jag läste, att någon bör öppna en bar endast för Dry Martinis i New York där han bodde. Bra idé!
En av många saker som fascinerar med denna cocktail är för övrigt att dess beståndsdelar kan diskuteras i evighet. Det finns nämligen inte ETT recept, utan snarare en miljon. Och än mer fascinerande är att inget är fel. Det finns lika många recept som det finns Dry Martini-drickande människor – alla har sin favorit.
Filip Ericsson