2023 fyller andra generationen av BMW:s 3-serie 40 år, denna omåttligt populära kompaktvagn som stått för en betydande del av märkets framgångssaga ända sedan 1975. Vi berättar historien och visar förstås ett gäng härliga foton på denna strama, smakliga 80-talsvagn.
BMW:s berömda 3-serie har en särskild plats i bilhistorien, något som härrör från en unik inställning till hur en kompakt familjebil ska vara beskaffad, och därefter ett slaviskt bevarande av dessa ursprungliga kärnvärden i generation efter generation. Så till den grad att 3-seriens status finns bevarad på bilmarknaden – och i folks hjärtan – än idag.
E30 var alltså generation två där den första versionen – E21 – sett dagens ljus redan 1975. Att E30 fyller 40 är dock en sanning med en aning modifikation då den premierade redan hösten 1982, men som årsmodell 1983. Och tillverkningen kom också igång på allvar det året.
Att uppmärksamma just generation 2 har särskilt god relevans då många identifierar modellserien med just denna modell som tillverkades under närmare ett decennium. Den finslipade 3-seriens kärnvärden och med det skapade en än större beundrarskara samtidigt som den blev mer civiliserad och därmed nådde en än bredare kundkrets.
Historia
BMW är över hundra år gammalt men det var 1961 som det moderna BMW, det BMW som vi ser idag, började växa fram. Märket, som tidigare främst livnärt sig som tillverkare av flygplan, flygmotorer och motorcyklar, låg efter andra världskriget efter i utvecklingen i en värld där en snabbt framväxande medelklass önskade sig moderna mellanklassbilar.
Sent omsider satsade BMW allt på en modern, mellanstor familjebil, en biltyp som vid tiden var på stark uppgång genom en alltmer välmående europeisk befolkning. Premiären skedde på Frankfurts bilsalong hösten 1961. Den nya vagnen kom att kallas ”BMW 1500” kort och gott vilket förstås berodde på motorns cylindervolym.
1966 kom en mindre variant av 1500-serien i form av den så kallade “02”-serien – 3-seriens förfader i rakt nedstigande led. 02-serien skapade den nisch av kompakta premiumbilar som är så oerhört populär och lukrativ idag. OK, Alfa Romeo var före med sin 1900 redan 1950, men det var BMW som gjorde marknadsmässigt genomslag världen över och som var bilen alla ville kopiera.
I juli 1975 visades utvecklingen på 02-konceptet av en kompakt och relativt dyr sportsedan, och 3-serien var född. Mognare linjer stöpta i BMW:s utmejslade 1970-talsform och ett större fokus på åkkomfort banade väg för en ytterligare uppskruvad storsuccé.
E30
E30 var en mjukare design än sin föregångare, både in- och utvändigt. Den utstuderade hajnosen var borta och karossen hade rundats till en del. Uppdaterat chassi och hjulupphängningar hade tämjt de lömska köregenskaperna och 3-serien var inte längre farlig i halka – men fortfarande sladdglad!
Liksom tidigare var nya trean fortfarande en kompakt bil, för liten för de flesta barnfamiljer. Den åt föraren svängda instrumentpanelen hade utvecklats från E21 och var mer avrundad och modern – ett klassiskt BMW-signum som finslipats ytterligare.
Calle Carlquist, dåvarande chefredaktör på nu nedlagda bildtidningen Automobil, anser i en artikel om sin egen 320i från 1984 att dess panel till och med hör hemma på Guggenheim-museet – Så utsökt tydlig, funktionell och ergonomisk är den. Jag hade inte kunnat säga det bättre själv!
I och med E30 började 3-serien att yngla av sig fler karossvarianter; E21 fanns ju endast som tvådörrars sedan (med undantag från en halvöppen specialversion från Baur). De nya greppen var en 4-dörrarsversion, en helöppen cabriolet (1986) samt kombin Touring (1988) som nog får betecknas som den första sportkombin i modern tid, en biltyp det ju kryllar av idag! Fyrhjulsdrift kom i kjolförsedda 325ix och E30 fick även den äran att stå modell för den första BMW M3 (1986).
Magisk motor
BMW:s kända, kultiverade raka fyra och sexa (M10- och M20-motorerna) hängde med från föregångaren, och precis som tidigare var det sexorna som särskilt spelade an hos bilentusiasterna världen över.
Sedan 1968 hade BMW ju gjorts berömt för sin fantastiska raka sexcylindriga motor (M30) ämnad för märkets större bilar. 3-serien begåvades med en ny, mindre variant 1978 (M20) som kom att förbli legendarisk i den kompakta 3-seriekarossen.
Toppmodellen 323i förblev således de välbeställda singlarnas första val, ett drömbilsskimmer som hängde med också till E30. Motorn på 143 hästkrafter hade en raspig ton och rivigt manér som få andra motorer. Den spann, ven och tjöt om vartannat och skapade ytterligare en institution att tråna efter hos världens bilentusiaster.
I och med en uppdatering av modellen 1988 ersattes den gamla M10-fyran med en helt ny fyrcylindrig motor kallad M40. Den hade fortfarande enkel överliggande kamaxel och två ventiler per cylinder men var byggd helt i aluminium, fanns endast med elektronisk insprutning och hade ny elektronisk styrning från BOSCH, Motronic.
Resultatet var lägre förbrukning och bättre gångkultur. Den nya fyran erbjöds i 316i och 318i med 102 respektive 116 hk. Samtidigt uppdaterades också sexorna med den nya motorstyrningen. 323i (143 hk) ersattes då med 325i (170 hk) medan 320i fick ökad effekt från 125 till 129 hk.
Om treserien på den tiden knappast var någon familjebil som den är idag, var den istället onekligt en mycket kultiverad vagn med en hög grad av detaljkvalitet och förfining. Till exempel erbjöd den samma delade bakvagn som 5- och 7-serierna, i en tid när stela axlar var norm i mindre bilar.
Även E30 odlade den sedermera så världsberömda, finmekaniska körkulturen som hade vuxit fram ur efterkrigstidens BMW-bilar, ett angenämt och säreget rykte som man säljer många bilar på än idag.
Gudomlig instrumentpanel
Den interiöra formen matchade också den diskreta, harmoniska utsidan med en instrumentpanel som tillhör de verkliga höjdpunkterna i den automotiva industridesignhistorien. Den enkla, närmast övertydliga och raffinerat ergonomiska panelen gick i linje med den interiörfilosofi som gällde för alla BMW-modeller sedan 3-seriens intåg i mitten av 1970-talet, en stil som hängde med i decennier och som bidrog till bilarnas grundmurade körglädjesrykte.
Den särskilda BMW-känsla som avlats fram sedan 1961 var i allra högsta grad närvarande i E30. Den fanns i detaljer som den sträva, välsydda textilklädseln, de övertydliga mätarna i det där speciella, torra typsnittet och hos den exakta känslan i alla reglage. Enkelt och ergonomiskt. Välskräddat, stramt och konservativt – att torrsimma i en BMW från förr är en högst angenäm aktivitet!
3-seriens hela väsen handlade vid den här tiden också om samspelet mellan motor, koppling, låda, styrning och chassi. Samt som sagt förarplatsens utformning och hur man sitter i bilen. Jag har själv kört de flesta generationers 3-seriebilar och kan intyga att de verkligen skiljer sig från andra bilar i hur de känns att sitta i och att ratta.
Alla har de erbjudit en ojämförligt precis körkänsla utan att det blir sportbilshårt, med ett sällsamt samspel mellan körkontrollerna som alla bidrar till en perfekt helhet.
Motorerna stod också för en betydande del av modellens dragningskraft. De världsberömda raka sexorna förstås med sitt riv och sin gångkultur, men även de billigaste versionernas fyror skänkte stor körkultur åt treorna. Lena, maskinellt brummande, nästan musikaliskt utförde de sitt värv och pockade på om mer gas.
Allt detta ringar in modellens, och märkets, status på svensk bilmarknad för 40 år sedan. Få svenskar åkte BMW helt enkelt och det fanns en exklusiv aura kring märket som fick människor att haja till närhelst en for förbi på gatan, eller ännu hellre när en bekant mot förmodan ägde en. Det hängde på ett högt pris, men framför allt de unika, inneboende egenskaper bilarna innehade.
Mina 3-seriestunder
Mina egna 3-serieupplevelser omfattar främst efterföljarna till E30, och det är lätt att se den röda tråden dem emellan.
Under en provkörning av en Boston-grön 316i av E36-generation vid mitten av 90-talet, exempelvis, uppenbarades en ytterst kultiverad varelse som trots blott 102 hk ur fyra cylindrar uppvisade en BMW-typiskt ”villig karaktär” och en härligt brummande gång när man gasade på.
Vidare gav körkontrollerna den där underbart tajta känslan som ytterligare förstärktes av dess säregna, fenomenala förarplats.
Mammas och pappas grå 320i från 1999 (E46) utgjorde också en god utbildning i treserie. Den jättelika rondellen i min hemstad Karlskoga var ett favoritavsnitt där den lilla BMW:n fick leva upp. Den snygga tre-ekrade läderratten låg så fint i händerna och förmedlade en sådan delikat styrning.
Handen föll helt naturligt på den BMW-klassiska växelspaken och lägena gick i med sådan skön precision. I utgången av rondellen fick motorn varva på och terapin var fulländad när jag väl svängde in hemma. Trots lite brist på kraft var den en ren kalasvagn och nog saknar jag den.
Så visst bör alla någon gång äga en 3-serie, eller åtminstone köra en då och då, detta svårförklarliga, aptitliga väsen. En treseriebil från förr är inget annat än ett rent terapiverktyg.
Epilog
Låt mig slutligen citera en av Sveriges bättre motorjournalister, nämnda Calle Carlquist, som beskrev 3-seriens väsen så här vid det första testet av den då nya E36-generationen försommaren 1991:
“…få bilar jag hellre körd nyduschad, iförd en lätt byxa i linne, en otadligt struken bomullsskjorta med kort ärm, ny borstade skor och – inte minst – pånyttfödd plånbok strax efter löning. Gärna en dag i juni. Inte nödvändigtvis fort, men propert och med precision. En okonstlad glädje över att hantera en bil utan nonsens…och som haft närapå Leica-känsla i rattar och reglage.”
Nej jag kunde inte heller ha sagt det bättre själv och dessa ord ökar habegäret och frustrationen i samma grad. Visst betingar även en välskött E30-bil inga större summor, men utbudet av välbevarade originalbilar är i Sverige obefintligt. Vill man ha en får man vända kosan mot Tyskland.
Eller leta efter en modellbil. Men även det är lättare sagt än gjort! Välgjorda modeller av 3-seriebilar till rimligt pris växer sannerligen inte på träd. Det är en tuff värd!
Filip Ericsson