Volvo vrålsnygga glamour-coupé C70 presenterades på bilsalongen i Paris hösten 1996. Det innebär att den firar 30 år i år och därför passar vi på att uppmärksamma denna vackra tvådörrars-Volvo!
Under 1990-talet ville många bilmärken ha en så kallad nisch-bil på programmet, en snygg, dyr och prestigeladdad modell som skulle skänka glamour åt varumärket och locka folk till de mer vardagliga produkterna. Det kunde handla om en sportbil, en tvådörrars coupé eller en cabriolet.
Volvo var inget undantag. Man ville tillhandahålla alternativ till de jordnära familjeprinciperna och skapa något som man instinktivt vill ha, inte behöver. Vackra former för fåtalet snarare än funkis för massorna.
På podiet i Paris avtäcktes så en utomordentligt fager tvådörrars-coupé, med linjer som förenade elegans med mustighet och spänst på ett förbluffade vis.
Under de Monte Carlo-mässiga formerna doldes dock en vagn av enklare börd. Underrede och teknik togs nämligen från Volvo 850, men C70 sattes samman i en egen fabrik i Uddevalla med mer hantverksmässiga metoder än familjebilarna från Torslanda och Gent. Bara det ett prestigehöjande attribut.
Och visst fanns sämre tekniska förebilder att bygga en exklusiv coupé på. Volvo 850 var ju en sensation när den såg dagens ljus 1991, med en härligt råmande femcylindrig pjäs där fram vilken bjöd på en symfoni som om den tillhörde en Maserati.
Vidare var chassiet av världsklass och 850 var onekligen en kurvkramare av rang. Få om någon familjebil hängde med en ”Åttafemti” på en kurvig väg. Perfekt då att snäppa en underskön plåtkostym på härligheten!
C70 var alltså framhjulsdriven och erbjöds främst med turboladdade versioner av den lyckosamma femman, med upp till 240 hästkrafter. Så nog rörde den på sig alltid.
Om tekniken togs från lagerhyllan var interiören helt ny. Och i all sin subtilitet var den mästerlig. Det var snyggt och välbyggt men samtidigt flagrant Volvo:iskt och därmed superergonomiskt. Med världens bästa bilsäten var det en oslagbar arbetsplats för långbänk ner till södra Frankrike. Denna layout hamnade året efter för övrigt i S70 och V70, de uppdaterade 850-bilarna.
C70 hamnade i det lilla getingbo där andra familjebils-baserade coupéer huserade, där BMW 3-serie Coupé, Mercedes CLK och Peugeot 406 Coupé utgjorde främsta kombattanter. Men nog var det i en C70 jag helst ville anlända med i Nice efter en långkörning genom Europa. Snyggast och skönast!
En populär cabriolet-version utkom 1997 och tillverkningen av de båda fortgick fram till 2005. Därefter tog den S40-baserade C70 med fällbar hardtop över, en bil som nog saknade den exklusivitet och skönhet som präglade dess företrädare.
Den var ju baserad på en simplare bil och led lite av sämre proportioner på grund av den utrymmeskrävande takkonstruktionen. Den erbjöds också endast i öppet utförande.
Nej, nog kan man sakna den första generationens C70. Jag tittar alltid länge efter dem de få gånger jag får syn på en i trafiken. En rar blomma onekligen!
C70 i pressen
När Teknikens Värld testade den då färska C70 T5 mot huvudkonkurrenterna Mercedes CLK och Peugeot 406 Coupé hösten 1997, anmärktes på Volvons saftiga pris. 452 000 riksdaler skulle de ha för härligheten. Detta var det främsta skälet till att Peugeot vann testet över Volvo (och Mercedes).
Men inte bara, Peugeot:en var nästan lika bra för mycket mindre pengar, och i vissa avseenden till och med bättre än Volvon. Att C70 ändå var snabbast, lyxigast, glamourösast och en alldeles ypperlig långfärdsvagn påpekades dock också.
Sommaren 1999 gick den billigare C70 2.5T en match mot en annan huvudkonkurrent, BMW 328 Ci. En ojämn kamp då BMW var en helt ny bil medan Volvon som sagt baserades på 850 från 1991.
Ordvrängaren Calle Carlquist (som skrev testet) menade att C70 var en bil för Florida-pensionärer, men det låter mer elakt än det var – för som glidarbil var C70 överlägsen, med gran turismo-egenskaper som hade få övermän. Behaglig, välbyggd och vacker, inifrån och ut.
Den förkrossande effektiva BMW:n vann förstås testet men så här i efterhand är det C70 som är stjärnan i gatubilden. Vem blir glad av en halvgammal 3-serie i trafiken? Och för den som glider genom tillvaron – vem kör i realiteten som en flåbuse? – är en C70 det man ska ha. Hitta en fin så kan du skatta dig lycklig. De kostar nämligen inte många kronor idag.
Filip Ericsson