Vi firar BMW 850 – Galavagn eller halvmesyr?

Efterträdaren till BMW:s legendariska hajnos-coupé, 6-serien, uppenbarade sig på Frankfurtsalongen hösten 1989. Med nya 8-serien hade BMW tagit i så det brakade, sällan hade ett utvecklingssteg tett sig så gigantiskt. Samtidigt fick den kritik för att den var för stor och tung. Vi förtäljer historien!

Hur älskad den än var hade 6-serien hängt med alldeles för länge, den visades redan 1976 och var vid tiden för nedläggningen inget annat än en dinosaurie. På podiet i Frankfurt 1989 stod så äntligen dess efterföljare och glänste – en slimmad, mycket vacker grand touring-coupé med rejäla dimensioner och formligen sprängfylld med den modernaste elektronik som stod att finna.

Drivlinan bestod av den redan kända V12-motorn från 750i, en dunmjuk och oerhört kultiverad maskin på 5 liter och 300 hk, men som knappast var världens mest spännande. Växellådsalternativen var en ny sexväxlad manuell låda från Getrag alternativt en konventionell fyrstegad automat.

BMW 850i.-

Den osedvanligt slanka profilen hos BMW 850i.

Karossformen var mästerlig, designteamet hade lyckats få till en utsökt kombination av BMW-karaktär, skönhet och utomordentlig aerodynamik. Cw-värdet låg på blott 0.29 vilket ju är gångbart än idag, och avsaknad av mittstolpe gjorde bilen ännu snyggare, särskilt med rutorna nere.

Tekniken var delikat med multilänk-bakaxel, fyrhjulsstyrning, elektroniskt gasreglage (”drive-by-wire”), sensorer som automatiskt stängde öppna rutor i 150 km/h samt automatisk avstängning av ventilationen om luften utanför var för smutsig. Finesser som knappast var kattskit på 80-talet!

Interiören var både makalöst snygg och ergonomisk och man satt liksom inbyggd som i ett flygplan, instängd mellan en tjock dörr och en ännu tjockare mittkonsol; detta var definitivt en tysk drömsits för riktigt långa färder. Men kvalitetsintrycket brast lite i vissa detaljer, något som knappast drabbade konkurrenten Mercedes 500SL, som ju kom i nyutgåva ungefär samtidigt som 850.

BMW 850i interiör

Den utsökta instrumenteringen i 850i. Notera den strama tygklädseln och den nätta, snygga sportratten.

850i var den optimala motorvägsracern, en ypperlig högfartsmaskin för öppna vägar, med total tystnad och stabilitet ända upp till den begränsade toppfarten på 250 km/h. Tack vare de påkostade hjulupphängningarna gick bilen därtill som ett strykjärn på vägen även vid undanmanöver. Men ändå var det något som saknades; bilen hade en svalhet och distanserat uttryck som gjorde att den riktiga wow-faktorn uteblev.

850i var heller inte särskilt rolig att köra, därtill var den för stor, tung och komfortinriktad. Den magnifika tolvan var lika sval som bilen i övrigt och innehade faktiskt bara enkla kamaxlar och två ventiler per cylinder vilket begränsade toppeffekten. 300 hk ur 5 liter var knappast sensationellt ens 1989.

De som kan sin BMW-historia vet att den älskade 6-serien fick exakt samma kritik när den visades 1976 som efterföljare till den körglada CS. Liksom 850 ansågs den för mjuk och fet för att föra det sportiga coupé-arvet vidare. Märkligt hur historien upprepar sig!

Utveckling

BMW 850 CSi_

Toppmodellen 850 CSi begåvades med ett tuffare yttre och endast manuell låda.

Någon riktig M-variant fick vi aldrig se men 1993 kom ändå ett botemedel i form av den M-trimmade toppmodellen 850 CSi. Trots att just M Motorsport hade utvecklat bilen fick den inget M-emblem, men nog hade man gjort underverk med den mjuka uppenbarelsen. Motorn borrades till 5,6 liter och tack vare mycket nytt inkråm nådde man 380 hk, och det utan att förse den med någon fyrventilstopp (eller överladdning).

Bilen levererades uteslutande med en sexväxlad manuell låda och prestanda förbättrades märkbart med en 0-100-acceleration på 5,8 sekunder. Toppfarten var dock fortsatt begränsad till 250 km/h. Styrning, bromsar och chassi biffades till för att även körkänsla och vägegenskaper skulle matcha fartresurserna, medan det yttre piffades till med fälgar från BMW M5 och backspeglar från M3. 850 CSi tillverkades i endast 1510 exemplar fram till 1996.

1993 släpptes även den billigare 840 Ci som härbärgerade märkets nya fyrventilade V8 på fyra liter (286 hk) samt en modernare femstegad automat. Samma år döptes 850i om till 850 Ci. Drivlinan i den senare uppdaterades under 1994 med en moderniserad tolva (5,4 liter, 326 hk) samt den nya femstegade automaten, för övrigt samma drivlina som sitter i Rolls Royce Silver Seraph (!). Det blir alltså lite rörigt här eftersom 850 Ci både finns med den gamla och nya motorn.

Den som idag önskar sig en begagnad 8-serie bör nog satsa på en 850 Ci med den bättre drivlinan samt mer tillförlitlig elektronik än 850i (som kan krångla på tidiga exemplar). Eller varför inte leta upp en Alpina B12 5,7 med 422 hästar? Superexklusiv och vrålsnabb men kanske också något vulgär! Den sansade väljer dock en åttacylindrig 840Ci, som lär bjuda på lägst kostnader och minst problem. Och visst går den fint, BMW:s 32-ventilade V8.

Den vackra V12-motorn i 850i.

BMW:s 8-serie byggdes i totalt 31 000 exemplar fram till 1999 och vid det laget var modellen helt passé. Någon cabriolet byggdes aldrig utan produktionen begränsades till tvådörrars coupékaross med åtta eller tolv cylindrar. Det dröjde sedan till 2004 innan en efterföljare visades, då i form av en återupplivad 6-serie.

6-serien var nättare och mer inriktad mot sport. Den erbjöds med sexor såväl som åttor och till och med en v10 (i M6), men ingen tolva. Under den kontroversielle designchefen Chris Bangles ledning hade man tagit fram en osedvanligt framåtblickande skapelse med en taklinje att dö för.

Succén var given och 6-serien kom i ytterligare i en generation innan en ny 8-serie återigen dök upp 2018. Den för 8-serie-arvet vidare med stolthet och denna gång har vi dessutom förärats med en riktig M8. Kungen äger en!

Epilog

BMW 850 är lite av en halvmesyr i BMW-historien. Den var en uppvisning i teknologisk briljans men samtidigt en ganska enkel själ som inte riktigt förmådde att exaltera. Det känns också som att den kom i fel tid, en tid när tunga gran turismo-vagnar inte längre riktigt var i de rikas och berömdas blickfång.

Men jag har alltid gillat BMW 850, den är ju så vacker, kultiverad och välbyggd. Och att den nu är hela 33 år gammal övergår mitt förstånd, den ser ju nästan modern ut fortfarande! Än idag är det få bilar som fungerar så briljant som snabba långfärdsmaskiner. I en BMW 850 kan man väl fortfarande ligga och njuta i 250 km/h i en hel dag, omhuldad av tystnad och stabilitet och inkapslad i dess kokong av stram, tysk ergonomi. Halvmesyr? Inte i min värld!

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Historia och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.