Aston Martin V8 Volante – smakligt tillskott i samlingen

En liten Aston Martin har anlänt från en herre i Tyskland, och innebär en viktig injektion till min minimala men växande samling Aston-bilar i skala 1:43. Det är en V8 Volante från 1978, en central figur i Aston Martins historia. Låt oss berätta och vältra oss i några sköna foton! 

ASTON MARTIN. Den brittiska, mer än 100 år gamla tillverkaren av svindyra, maskulina gran turismo-vagnar och tillika James Bonds berömda tjänstebil, berör onekligen miljontals människors hjärtan världen över. Aston Martin-bilar sitter på pojkrumsväggar, går för mångmiljonbelopp på auktioner och eftersträvas av mången nyrik entreprenör som äntligen får uppfylla sin Aston-dröm. 

Jag har dreglat över dem sedan jag började plöja biltidningar som liten grabb och gör det fortfarande. Aston Martin tillhör nog min allra största favorit bland bilmärken. Då det av ekonomiska skäl har varit svårt att fylla ett garage med riktiga samlarbilar har en voluminös modellbilssamling istället vuxit fram hemma hos mig.  

Märkligt nog tar Aston Martin upp minst plats i glasmontern som agerar modellbilsgarage. Men det har en förklaring; de är så vansinnigt svåra att få tag i, åtminstone gamla tiders Aston-vagnar. Och det är bara de som intresserar mig. De som finns har fel skala eller är svindyra, minst 2-3000 kronor, och sådana summor lägger jag inte på en modellbil.  

Så när jag fann denna exotiska lilla skapelse på tyska ebay till ett rimligt pris, var jag förstås Lucky Luke-snabb på avtryckaren.  

Modellbilen 

Min Aston Martin är alltså en V8 Volante, vilket betyder cabriolet på Aston Martinska. Den kommer från den tyska modellbilsspecialisten Minichamps, en av 1000 byggda och därmed en sällsynt blomma.  

Trots den ringa skalan 1:43 uppvisas makalösa detaljer. Till och med instrumentbrädan med sina träpaneler och sätena med den ”ribbade” läderklädseln, är precis så som det ser ut i den riktiga bilen.  

Undertill framgår att det är en “Aston Martin V8 Volante 1987”, men det kan inte stämma. Volanten kom 1978 och jag misstänker att de har kastat om siffrorna. Min bil har nämligen fälgarna från hjultillverkaren GKN, vilka satt på V8-modellen fram till 1982. Därefter, från och med 1983, byttes de ut mot vrålsnygga BBS-fälgar i kryssekerdesign. Min bil ska alltså föreställa en V8 Volante från 1978-82.  

Aston Martin V8 Volante – Bakgrund

Historien om Aston Martin V8 börjar 1967 när företaget släppte en helt ny bil, Aston Martin DBS. Det var en gran turismo-vagn av traditionellt snitt, det vill säga “en stor frontmotoriserad coupé som ska frakta två välbeställda resenärer tvärs över kontinenter på elegantast och snabbast möjliga vis”, om jag får citera mig själv. Det glamourösaste av segment och som blommade för fullt under 1960-talets glada år.  

1969 begåvades DBS med den helt nya V8-motor som utvecklats inhouse, en motor som skulle definiera märkets bilar och som i modifierat skick kom att hänga med ända till millennieskiftet (!). Dess långa produktionsbana var dock välförtjänt.

Aston Martin DBS, 1967

Astons första V8 var en helaluminiumkonstruktion på 5,3 liter, med dubbla överliggande kamaxlar och en toppeffekt på runt 325 hästkrafter. Knappast kattskit 1969. Till det en kärv, femväxlad ZF-låda som tillsammans med det påkostade chassit krönt av en avancerad de-Dionbakaxel, skapade en verklig vägatlet och en av världens snabbaste bilar.  

1971 sålde den distingerade ägaren David Brown sitt älskade företag på grund av ekonomiska svårigheter, varpå DBS uppdaterades kraftigt och förvandlades till V8 Coupé, ett namn som skulle hänga med ända till 1989. Men redan 1974 gick Aston Martin i konkurs och det skulle dröja till 1976 innan ett gäng amerikanska investerare gick in och fick igång den lilla fabriken igen.   

Aston Martin V8 Coupé, 1972.

Och nu hände det grejer genom en med Aston-mått mätt kraftig produktutveckling, en utvecklig som helt kretsade kring V8-modellen. Ur basmodellen utvecklades nämligen en hypersnabb toppmodell (V8 Vantage), en cabriolet (V8 Volante) samt en fyradörrars lyxbil (Lagonda).  

V8 Vantage tog världen med storm och blev en stor succé när den gjort entré 1977. Den stora GT-vagnen gjorde ju 270 km/h och är fortfarande en ikonisk vagn som går för mångmiljonbelopp på dagens auktioner.  

Aston Martin V8 Vantage, här en bil från 1978.

Men än viktigare för företagets fortsatta överlevnad var en cabriolet-version, främst för att blidka de amerikanska köparna. Och trots ringa utvecklingsresurser blev resultatet ytterst smakligt. Suffletten var välgjord och harmoniserade vackert med karossen, medan ypperlig vridstyvhet uppnåddes tack vare att chassit var så stabilt redan från början.  

Men det har ju alltid genomsyrat Aston Martin; konsten att göra underverk av nästan ingenting.   

Timothy Dalton med en Aston Martin V8 Volante i Bondfilmen The living daylights (1987).

Försäljningen ökade och de relativa framgångarna såg till att, tillsammans med Lagonda och V8 Vantage, lotsa den problemtyngda firman vidare in i 80-talets champagne-stänkta tidevarv med bravur. 

Aston Martin V8 byggdes i totalt 4021 exemplar under sina tjugo produktionsår. I normala bilindustrisammanhang en droppe i havet, men en rejäl hög bilar med Aston-mått. Av de 4000 bilarna ska 1149 stycken ha varit Volantes i sina olika versioner, inklusive något hundratal Vantage Volante.

Magiken hos Aston Martin V8 

Aston Martin V8 Volante

Min barndom var fylld av magik, magik sprungen ur Tintin-avsnitt, nykommen snö, eller bara doften av mammas kycklinggryta och helgbelöning i form av en kall Pepsiburk.  

Och Aston Martin. När jag som liten grabb läste Bilkatalogen 1987 och okulärsmekte de misstänkt Ford Capri-liknande linjerna tillhörande en gammal Aston Martin V8, glittrade ögonen. Den tunga aluminiumsportbilen blandade maskulin brutalitet med brittisk elegans såsom ingen annan bil jag sett. 

Volante saknar förstås den låga, svepande taklinjen som alltid orsakat knäsvaghet hos varje Aston-entusiast, men skänker istället en egen sorts elegans genom sina renare linjer. Volante är maskulin och konstfull på samma gång och lyssna på namnet: “Volante”. Det liksom strömmar som poesi ur munnen. 

Får man sedan chansen att lyssna på den fylliga, race-mässiga musiken som strömmar ur den handbyggda V8-motorn lär man riskera att råna en bank i ren sinnesförvirring bara för att få sätta dig i den, dra söderut och inte kliva ur förrän man typ nått Medelhavet. 

Tänk att sitta i den gammaldags kokongen av underbart tjockt Connolly-läder och den blankaste av valnötsrot, spela med den kärva ZF-lådan som klarar 1000 hästkrafter, allt till noterna av nämnda motorsång som får Pavarotti att låta som en trasig gräsklippare.  

Dagens vackra, framgångsrika Aston-bilar har fortsatt på samma spår av sinnlighet och maskulinitet och bär tydliga släktdrag med V8-vagnen, en Aston som onekligen satt djupa spår i företagets själ. Om vi räknar med DBS fanns den ju i produktion under hela 23 år, 1967-89. Detta var säkert tio år för länge men jag sörjer den fortfarande. 

Fabriken i Newport Pagnell 

Min V8 Volante, den riktiga alltså, byggdes i de romantiska gamla tegelbyggnaderna i den lilla staden Newport Pagnell norr om London. Här skapades ju Aston Martins mest ikoniska sportbilar under 50 år, mellan 1958 och 2007, långsamt skapade av mänskliga händer.

DB4, DB5, V8, Zagato och Lagonda; alla är de för evigt inpräntade i bilhistorien och ännu får de hakor att tappas. Men det handlar inte bara om bilarna. Den glädje och kärlek som präglade fabriksgolv såväl som styrelserum i Newport Pagnell under alla år var unikt, och besvarar hur märket kunde överleva alla kriser och dödsdomar. Man älskade sitt företag och bilarna som byggdes där. 

Och kärleken till märket nådde långt utanför fabriksportarna. Att ekonomisk undsättning gång på gång trollades fram till det ständigt krisande företaget under Newport Pagnell-åren är ett kvitto på den särskilda aura och magik märket besatt och fortfarande besitter. Många ville helt enkelt att Aston Martin skulle överleva. 

Jag sörjer fortfarande de traditionella Aston-bilarnas hädanfärd. Jag drömmer om de rullande industrikonstverk som formades innanför de vackert röda tegelväggarna, om omgivningarna kring Newport Pagnell som ständigt målades av testkörande Aston Martin-bilar. Men allting har sin tid och man ska nog vara glad för det som en gång skedde. 

Filip Ericsson 

Det här inlägget postades i Historia, Modellbilar. Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.