Mina ryska klockor – Poljot & historien om Stalins klockindustri

gagarin__ Sturmanskie Open Space 24hfactoryScuba Dude

Jag har älskat klockor i hela mitt liv, medan jag i ung vuxen ålder började lära mig ordentligt om de mekaniska urverken och alla de främst schweiziska klockmärkena som tillverkade dem. Alldeles nyligen öppnade sig ett helt nytt kapitel i mitt klockintresserade liv och därigenom en helt ny värld – ryska klockor!

Innan quartz-klockornas intåg på marknaden under 70-talet var Schweiz den dominerande klocktillverkarnationen med ett mycket stort antal klockmärken i alla prisklasser, varav endast ett fåtal är kända hos människor som inte är tokiga i klockor. Många av de schweiziska tillverkarna hade en mycket lång horologisk historia som i vissa fall kunde dateras ända till 1700-talet. Man ska dock inte glömma att även andra länder hade en lång historia av klocktillverkning, till exempel Tyskland – och Ryssland.

Den ryska klockindustrin – en gömd & glömd värld

Med den ryska revolutionen och Sovjetimperiets uppkomst försvann radarn för vad som föregick bakom järnridån och därför är utvecklingen av armbandsur närmast helt okänd i väst än idag. Utvecklingen av den ryska klockindustrin var en produkt av revolutionen 1917, kommunistpartiets maktövertagande och Sovjetunionens uppkomst. Stalin ansåg tidigt att Sovjet behövde en egen klocktillverkning främst för att tillhandahålla militären med lämpliga tidmätare. 1930 grundades därmed ’First State Watch Factory’ i Moskva.

Teknologin köpte man in från USA, nämligen maskinerna från Ansonia Clock Company i New York samt Dueber-Hampden Watch Company i Ohio. 28 lastvagnar med utrustning skeppades från USA till Moskva för att etablera fabriken medan 21 urmakare, graverare och tekniker från Dueber-Hampden följde med för att träna upp de ryska klockarbetarna, ett skeende som var en del i Sovjets första femårsplan.

First Moscow Watch Factory, Moskva

First Moscow Watch Factory, Moskva

1941 evakuerade fabriken österut för att undkomma den tyska invasionen. 1943 flyttade man emellertid tillbaka till Moskva varpå namnet ändrades till ’First Moscow Watch Factory’. 1951 hade den årliga produktionen vuxit till 1.1 miljoner klockor och 1975 köptes nya maskiner in från Schweiz varpå produktionen ökade ytterligare. 1990 hade produktionen nått fem miljoner klockor per år.

Nedan följer en redogörelse över mina egna ryska klockor samt över ett par av de viktigaste klocktillverkarna i den ryska/sovjetiska klockhistorien, medan de nya civila märkena som uppkommit efter Sovjetunionens fall har lämnats därhän denna gång.

Poljot

I april 1961 blev Yuri Gagarin den första människan i rymden och de ryska klockorna fick en framträdande biroll i detta dramatiska skeende. Under sin flight bar Gagarin nämligen en Sturmanskie pilot-klocka från First Moscow Watch Factory, ett armbandsur som vid tiden var standardutrustning för alla piloter inom det sovjetiska flygvapnet. Det var dennaPoljot logo rymdmission som ledde till att fabriken 1964 bytte namn till Poljot vilket betyder ”flight” på ryska. Poljot är det kanske mest kända av de ryska klockmärkena och anses idag som ett av de finaste med endast en mindre produktion av armbandsur i begränsad upplaga, de flesta med mekaniska urverk byggda i Ryssland enligt de gamla traditionerna.

Jag har alltid önskat mig en riktig pilotklocka, det vill säga en klocka som inspirerats av flygares instrumentklockor från svunna tider, med alla de typiska kännetecken som utgör en pilotklocka: enkel tydlig urtavla för bästa möjliga avläsning, illuminerade visare för att kunna avläsa tiden i mörker och kanske en större krona för att kunna ställa/vrida upp klockan med handskar. I bästa fall är den vattentät ifall främst militära flygare skulle hamna i havet samt innehar skydd mot magnetfält, och slutligen bör den ha en stark historisk koppling till flyget hos tillverkaren.

Tidigt i mitt samlande på ryska klockor önskade jag mig en Poljot och då märket har en lång historia av militära pilotklockor (och astronautklockor!) var det en sådan jag siktade in mig på. Att ryska klockor generellt sett är betydligt billigare än schweiziska motsvarigheter gjorde valet lätt.

Min Poljot Aviator Alarm

IMG_0859

Under 60-talet utvecklade Poljot ett urverk med mekanisk alarmfunktion, en konstruktion inspirerad/kopierad av ett alarmverk från schweiziska A.S Schild. Det ryska alarmverket slutade tillverkas för ett antal år sedan och de sista verken som återstod i lager sitter nu i nya klockor från Poljot och Volmax. Upplagorna är begränsade och min är nummer 131 av 999 tillverkade av just denna alarm-pilot.

Verket är som sagt mekaniskt och handuppdraget, alltså inte automatiskt som de flesta mekaniska klockor är idag och klockan har två kronor istället för en som brukligt. Även alarmfunktionen är handuppdragen med den övre kronan och sedan ringer den som en gammal väckarklocka genom att en liten hammare trummar mot boetten. Ljudet är svårbeskrivet men kan kanske förklaras som ett betydligt mer högfrekvent hamrande än en vanlig väckarklocka, eller möjligtvis som en Folka-motor på extremt högvarv!

IMG_0865IMG_0863

Boett-känslan är riktigt gedigen och endast känslan i kronorna är lite sämre/mindre exakt än i en schweizisk motsvarighet. Boetten är blästrad vilket gör den mindre lättrepad än polerat stål medan glaset är mineral och inte det repfria safirglaset som nästan alltid sitter på nya klockor idag. Prisnivån ligger dock kanske fyra eller fem gånger under en pilotklocka från prisvärda tyska märken som Sinn eller Mühle Glashütte, och då saknar de ju alarmfunktionen! Och en Poljot är aldrig fyra gånger sämre än dessa vilket gör det ryska alternativet extremt prisvärt. Min Poljot drar sig ju heller inte ett smack, en nog så bra kvalitetsindikator för en mekanisk klocka. Det snygga bruna läderbandet med ”Real leather Russia”-stämpel ringar slutligen in en oerhört smakfull helhet.

Med sin pilotdesign, flyghistoria och alarmfunktion passar Poljoten därmed alldeles utmärkt som reseklocka och utgör ett perfekt komplement till alla dykarklockor av både ryskt och schweiziskt ursprung i min samling!

 

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Klockor. Bokmärk permalänken.

4 svar på Mina ryska klockor – Poljot & historien om Stalins klockindustri

  1. stefan skriver:

    hej

    jo jag har en vostok Amphibia men där 12 ska vara är det en stjärna och under den ett B

    vad är det för mod?

    Mvh

    • admin skriver:

      Hej! Ja, det är svårt att säga vilken modell det är bara på urtavlan. Stjärnan är väl militärt betingad och B:et är ett ryskt ”V” för Vostok! Vilken modell det är brukar bestämmas av boetten, det finns ett antal olika och ett stort urval av urtavlor. Gå in på Meranom.com och plugga boetter!

  2. Daniel skriver:

    Om sanningen ska fram var det någon vecka sedan som jag läste detta.
    Sedan dess har mången timme på ebay spenderats.
    Suget efter en gammal 70 eller 80 talare är stort, närmast ligger nog en Seiko.

    Idag har jag en Seiko Premier Kinetic Perpetual.
    Vilket kortfattat innebär att klockan laddas när man använder den, fast den spänner inte en fjäder som traditionella automater, utan laddar ett batteri.
    När man lagt av sig klockan stannar den efter 24 timmar, för att spara på batteri.
    Så fort man tar upp den igen så startar den igen.
    På några sekunder har klockan ställt in sig, och visar alltid rätt tid, och datum.

    Kanske klockvärldens svar på Lexus GS 300 Hybrid ?

    / Daniel

    • admin skriver:

      Ha, ja en kinetic är nog en Lexus. Personligen accepterar jag endast mekaniska verk, har 6 stycken i min samling än så länge – 4 ryska, 2 schweiziska (Poljot, Vostok, Omega, Longines). Men Kinetic är cool för att den är unik.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *