Historien om Aston Martin Lagonda & Nya Lagonda

Aston Martin Lagonda är ett särskilt begrepp i bilvärlden som möjligen mest ger udda, lite knepiga vibbar, för giftermålet mellan Aston Martin och Lagonda och de produkter som det utmynnat i under 1900-talets andra hälft har onekligen varit lika excentriska som de brittiska bilfabrikanter som skapade dem.

Att uppmärksamma Lagonda just nu härrör från det faktum att Aston Martin nyligen återupplivade detta anrika namn och kommer följaktligen att sätta det på en ny, superdyr och likaledes excentrisk lyxbil som ska visas på bilsalongen i Paris i höst.

Lagonda var en gång ett brittiskt lyxbilmärke som grundades redan 1906 och som konkurrerade med alla den brittiska bilindustrins högdjur. 1947 köptes firman upp av traktormagnaten David Brown som samma år också ackvirerat Aston Martin, en annan exklusiv engelsk nationalklenod som ådragit sig ekonomiska bekymmer när krutröken efter andra världskriget väl lagt sig våren 1945. Legenden säger att Brown lade beslag på Lagonda mest för att få tillgång till W.O Bentleys (ja, Bentley-grundarens) raka sexcylindriga motor som denne utvecklat för just Lagonda, och att det endast var Aston Martin som Brown egentligen var intresserad av.

Hur som helst så dog inte Lagonda ut riktigt på en gång, eftersom David Brown fortsatte med tillverkningen av de existerande Lagonda-bilarna under några år och även konstruerade en ny bil baserad på Aston Martin DB4. Den benämndes Lagonda Rapide och visades 1961. Endast 55 exemplar byggdes mellan -61 och -64, främst på grund av ett mycket högt pris. Nästa Lagonda visades 1974 och var inget mer än en fyradörrars-version av den klassiska Aston Martin V8, och här användes namnet som ett modellnamn på en Aston Martin för första gången. Fram till 1976 byggdes endast sju (!) stycken och den förblir därmed en närmast helt okänd trollslända i Aston- (och Lagonda-) historien.

William Towns’ Lagonda chockar världen

Lagonda -76

Bakom de anrika fabriksvägarna i rött tegel hade dock Aston Martin stora planer för Lagonda-namnet, något som realiserats genom ett begynnande uppsving i företagets historia efter ett mycket svårt 70-tal med konkurser och flera ägarbyten. 1975 tog ett par amerikanska affärsmän över verksamheten och de siktade in sig på att bredda det skrala modellutbudet. Först ut var en iögonfallande, extravagant och svindyr fyradörrarsbil som först och främst var ämnad åt de då nyrika oljestaterna runt Persiska viken.

Bilen baserades på märkets eviga ”basmodell” V8 Coupé men fick förlängt axelavstånd för lämpligt benutrymme bak. Mekaniken var förstås densamma med den fina de Dion-bakaxeln och den klassiska, blodfulla 5.3-litersåttan i aluminium med dubbla överliggande kamaxlar och en effekt på runt 300 hästkrafter.

Karossen var på Aston-vis i hand-knackad aluminium. Baserad på en GT-sportbil var Lagonda konceptuellt sett tänkt som ”sportbilen med fyra dörrar” men bilens stora yttermått, den nära två ton höga vikten och den trestegade automatlådan gjorde att någon ”sportighet” knappast skulle synas till i den färdiga produkten. Det var lyx som gällde och precis som i alla Astons skräddades inredningen i finaste Connolly-läder och utsökt behandlade ädelträpaneler.

AstonMartinLagonda-interior

Den överdådiga, futuristiska och digitala interiören i Aston Martin Lagonda, här i ett utförande innan den stora ansiktslyftningen 1987.

Men åter till designen. Det vinnande förslaget kom från Aston-anställde bilinredningsdesignern William Towns som skapat ett oerhört vågat och egensinnigt formspråk vilket skulle få salongsbesökarna på London Motorshow 1976 att tappa sina hakor djupare än någonsin förr. En mer extremt linjalritad kaross hade aldrig setts och instrumenteringen var inte mindre fantastisk. Den var helt digital vilket man var först med i världen på en produktionsbil. Bilen var knappast vacker och krävde en ”acquired taste” men orderna strömmade ändå till och med dem välbehövliga pengar till det annars för jämnan bankrutta företaget.

Födselprocessen var svår då de digitala instrumenten knappast var tillförlitliga men produktionen rullade ändå på åtminstone från och med 1979, med ett stadigt flöde ända fram till 1987 när ett större facelift genomfördes. Bottenplattan förbättrades, karossens linjer mjukades upp, den digitala instrumenteringen städades upp och motorn fick bränsleinsprutning precis som den ”vanliga” V8-modellen fått året innan.

Lagonda -87-90

Den modifierade Lagonda från 1987 med sina uppmjukade karosslinjer. Så här såg den ut till sin nedläggning 1990.

I detta utförande tillverkades Lagondan i långsam takt fram till 1990 och därmed, efter totalt 645 tillverkade bilar, var sagan slut. Ford hade tagit över ägandet och rationellare (men tråkigare) tider planerades med den ”massproducerade” och Jaguar-baserade DB7, även om de handbyggda Aston-vagnarna faktiskt fanns i produktion ända fram till augusti 2000!

Precis som alla Astons var Lagonda förstås riktigt dyr och kunde väl ses som någon sorts konkurrent till ultralyxvagnar som Bentley Turbo R, men egentligen kunde den inte jämföras med något annat. Lagonda var ju så extrem genom handbyggnationen från minsta skruv, den knepiga formgivningen och de helskruvade digitala instrumenten. Konceptuellt sett var den en utpräglad sportlimousin med fyra låga och trånga sittplatser samt den karismatiska, högvarvande V8:n som ju var direkt hämtad från en hårt satt GT-sportbil. Men samtidigt hade den lyxbilens mjuka fjädring, slirande automatlåda och gräddiga läderinteriör.

lagonda_interior

Den uppdaterade interiören i Lagonda från 1987 och framåt. Trots det klumpigt formade instrumenthuset är väl detta ingen oäven plats att vistas på under glamourösa långfärder!

En Lagonda är riktigt skön att åka i även om den för visso outsägligt välljudande V8:n saknar det bottendrag som skulle passa den kultiverade framfarten. 0-100 gick enligt uppgift på runt 9 sekunder vilket knappast höjde några ögonbryn ens på den tiden, medan toppfarten på 230 km/h gav en finfin motorvägskryssare. Lagonda var onekligen en sann anakronism och ett fullständigt unikt inslag på lyxbilsmarknaden, något som aldrig har överträffats, varken då eller nu.

Under 90-talets första hälft återupplivades trots allt Lagonda-namnet, och det i en fyradörrarsversion av den svindyra och trögsäljande GT-bilen Virage, samt en kombiversion (!) av densamma. Endast nio bilar av sedanen och två (!) av ”kombin”, eller Shooting Brake på Aston-språk, byggdes under 1993-94. Därefter har det varit tyst kring Lagonda-namnet även om en eller två konceptbilar har visats under åren.

Nya Lagonda

Lagona new

Men nu är det alltså dags igen. Baserad på märkets sedan tio år integrerade VH-plattform i aluminium, är Lagonda på sätt och vis inget mer än en Rapide i smoking. Plattform, hjulupphängningar och drivlina kommer ju från nämnda fyradörrars-sportbil, hårdvara som dock förväntas vara finjusterat för att ge Lagonda en väsensskild karaktär.

Vidare är bottenplattan förlängd för att husera betydligt bättre utrymme i baksätet än den klaustrofobiskt trånga Rapide, samtidigt som karossen är helt nyritad utan ett enda pennstreck gemensamt med Rapiden.

Interiören i nya Lagonda är direkt hämtad från Rapide - men är betydligt lyxigare. Vidare är benutrymmet bak ofantligt mycket större!

Interiören i nya Lagonda är direkt hämtad från Rapide – men är betydligt lyxigare. Vidare är benutrymmet bak ofantligt mycket större!

Det är ingen tvekan om vilken Lagonda som Aston Martin vill anknyta till. Man hävdar att ”The new car draws inspiration from the highly sought-after William Towns-designed Lagonda of 1976”, och fortsätter med att den nya modellen ska jämföras med extrema specialmodeller som superbilen One-77 och V12 Zagato.

Lagonda ska därmed ses som en länk i en serie riktigt exklusiva produkter på det allra översta pinnhålet av skalan, med skyhöga priser och mycket begränsad tillverkning för ett fåtal av Aston Martin utvalda köpare. Därmed är det inte förvånande att man ämnar sälja alla Lagonda till Mellanöstern/arabiska halvön, ett faktum som också knyter an till den gamla Towns-ritade Lagondan – båda har ju skräddarsytts för just den regionen.

Lagonda -15

Nya Aston Lagonda – betydligt diskretare kostym än sin föregångare men lär knappast rulla obemärkt förbi för det! 100 bilar ska byggas.

Motorn blir alltså den bekanta V12:n på sex liter som sitter i alla Astons och i Lagonda bör vi förvänta oss runt 600 hk, samt den nya 8-stegade ZF-automaten som nyligen tog plats i toppmodellen Vanquish. Räkna därför med Vanquish-liknande prestanda med accelerationssiffror på strax över 4 sekunder till 100 och en toppfart runt 300 km/h.

Lagonda ska byggas av Astons nya så kallade ”Q Branch”, en avdelning som sätter samman koncept- och specialbilarna vid sidan om de ”normala” serietillverkade produkterna. Endast 100 bilar ska byggas men vilka länder som får tillgång till den är inte känt. Men även om de flesta av oss aldrig ens kommer att se en eller ännu mindre sitta i en, är det uppmuntrande att det mystiska Lagonda-namnet ännu en gång kröner en helskruvad lyxlimousin från Aston Martin!

Filip Ericsson

 

 

Det här inlägget postades i Bilar & bilindustri och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till Historien om Aston Martin Lagonda & Nya Lagonda

  1. Stefan skriver:

    Bingo igen Filip! Du prickar ännu en av mina favvosar. Som väldigt ung var jag såld också på Lagonda. Men bara den ursprungliga designen, inte faceliften. Den första var så galet futuristisk på alla plan. En skruvad lyxlimousin från Aston Martin var ju inget som vanligtvis siktades i landet lagom under senare 70- och 80-talet. Jag såg en ljusblå några gånger men det är såvitt jag minns den enda jag sett i Stockholm i alla fall.

    Keep it up/Stefan

    • admin skriver:

      Tack Stefan! Ja, det är svårt att ogilla Lagondan trots att den är riktigt ful ur vissa vinklar! Jag såg en röd i Australien en gång, måste scanna in det fotot (före digitalkamerans tid!).

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *