I mer än 40 år har BMW:s kompakta familjebil älskats av miljoner förare såväl som körsugna ungdomar som inte haft råd. Dess särskilda aura blev tidigt världsberömd och har sedan dess för evigt insprängts i det tyska varumärket. Idag berättar vi historien om BMW:s första 3-serie, den som skapade ikonen.
3-seriens ursprung kan härleds till den likaledes älskade ”02”-serien som 1966 skapade den nisch av kompakta premiumbilar som är så oerhört populär och lukrativ idag. Ok, Alfa Romeo var före med sin 1900 redan 1950, men det var BMW som gjorde marknadsmässigt genomslag världen över och var bilen som alla ville kopiera.
I juli 1975 visades utvecklingen på 02-konceptet av en kompakt och relativt dyr sportsedan, och 3-serien var född. Mognare linjer stöpta i BMW:s utmejslade 1970-talsform och ett större fokus på åkkomfort banade väg för en ytterligare uppskruvad storsuccé.
Nu skulle fler kunna ta del av BMW:s take på den kompakta prestige-sedanen, med sin konservativa bakhjulsdrift och boxformade tvådörrars-koncept även fortsättningsvis bevarat. Och som den sålde. Alla ville ha en, den såg frän och lyxig ut på samma gång och när den sexcylindriga busbilen 323i lanserades 1978 blev det nästan pojkrumsväggsstatus på anrättningen.
323:n var de välbeställda singlarnas första val. Den nya, raka M20-sexan på 143 hästkrafter spann, ven och tjöt om vartannat och skapade ytterligare en institution att tråna efter hos världens bilentusiaster.
Den klassiska BMW-sexan i ett mindre format följde upp efter den större M30-motorn från 1968, och den lilla motorns raspiga ton och riviga manér nådde ut till desto fler köpare än tidigare. Galavagnen gick som ett spjut och bjöd förarna på riktig lycka bakom ratten, men det var förstås de beskedligare, mer basala 3-serievagnarna som nådde ut till de större massorna.
316, 318 och 320 inledde programmet under 1975 och alla drevs av den dåmera klassiska M10-fyran med aluminiumtopp och enkel överliggande kamaxel som introducerats i och med BMW:s pånyttfödelse redan 1961. 89, 98 respektive 123 hästkrafter producerades med hjälp av singelförgasare, och 320 begåvades dessutom med dubbla runda framlyktor, ett drag som gav den ett tydligt farligare utseende och som säkerligen ökade pondusen i medtrafikanternas backspeglar.
Men allt var inte ros, den nya trean ansågs av gamla BMW-följare som alltför mjuk och civiliserad, och därmed som ett svek mot ungdomligheten hos den sprittiga 02:an. Och det var en medveten strategi från BMW, som ville att den nya kompaktbilen skulle uppnå samma nivå på teknik, kvalitet och komfort som de större BMW-vagnarna.
Samtidigt var den knappast någon familjebil som treorna är idag, därtill var den alltför trång i kupén och sladdvillig med bakvagnen i halka. Men Trean var onekligen en mycket kultiverad vagn med en hög grad av detaljkvalitet och förfining. Till exempel erbjöd den samma delade bakvagn som 5- och 7-serierna, i en tid när stela axlar var norm.
Trots den inledande kritiken odlade 3-serien den numera världsberömda, finmekaniska körkulturen som hade växt fram ur efterkrigstidens BMW-bilar, ett angenämt och säreget rykte som man säljer många bilar på än idag.
Den interiöra formen matchade också den skarpa utsidan med en instrumentpanel som tillhör de verkliga höjdpunkterna i den automotiva industridesignhistorien. Den enkla, närmast övertydliga och raffinerat ergonomiska panelen stod dessutom modell för alla kommande BMW-modellers insidor framöver, en stil som hängde med i decennier och som bidrog till bilarnas grundmurade körglädjesrykte.
En alldeles särskild BMW-känsla hade avlats fram i märkets bilar sedan 1961 och utvecklades ytterligare i 3-serien, inte bara genom nämnda sportiga, asketiska förarpanel, men även hos detaljer som den sträva, välsydda textilklädseln, de övertydliga mätarna i det där speciella, torra typsnittet och hos den exakta känslan i alla reglage. Enkelt och ergonomiskt. Välskräddat, stramt och konservativt – att torrsimma i en BMW från förr är en högst angenäm aktivitet!
Mina egna erfarenheter av den första 3-serien är mycket begränsade, det är de senare treorna jag har haft mycket kontakt med. Jag minns dock tydligt en ljusgrön, fyrcylindrig Trea från min barndom i början av 80-talet, en bil som ägdes av en arbetskamrat till farsan. Om det var en 316, 318 eller 320 har jag ingen aning om men den var alltid ett samtalsämne närhelst arbetskamraten kom på tal.
Detta ringar in modellens, och märkets, status på svensk bilmarknad för sisådär 35 år sedan. Få svenskar åkte BMW helt enkelt och det fanns en exklusiv aura över märket som fick människor att haja till närhelst en for förbi på gatan, eller ännu hellre när en bekant mot förmodan ägde en.
Några år senare bytte kollegan upp sig till en 323i och farsan fick förstås provköra, med mig och brorsan placerade i det lilla baksätet. Det var mörk, regnstänkt höst och jag minns en speciell känsla av att åka i den exklusiva lilla bilen. Instrumenten glödde varmt i grönt där framme och farsan var mycket försiktig på gasfoten. Ryktet om 323:s bitska vägbeteende hade spritt sig i folklagren, och respekten för den starka motorn och den lätta baken var stor.
Nya 3-serievarianter lades till under åren, bland annat fick 320 insprutning såväl som sex cylindrar, en ”halvcabriolet” från karossmakaren Baur tillkom liksom en ännu enklare instegsvariant kallad 315. Några dieselmotorer eller andra karossvarianter än 2-dörrars sedan fanns dock aldrig, de adderades till senare generationer. Den första 3-serien kom att tillverkas ända fram till 1983 i över 1,3 miljoner exemplar, aldrig tidigare skådade försäljningssiffror hos BMW som 20 år tidigare hade stått på ruinens brant.
Filip Ericsson