Mina ryska klockor – Poljot & historien om Stalins klockindustri

Jag har älskat klockor i hela mitt liv, medan jag i ung vuxen ålder började lära mig ordentligt om de mekaniska urverken och alla de främst schweiziska klockmärkena som tillverkade dem. Alldeles nyligen öppnade sig ett helt nytt kapitel i mitt klockintresserade liv och därigenom en helt ny värld – ryska klockor!

Innan quartz-klockornas intåg på marknaden under 70-talet var Schweiz den dominerande klocktillverkarnationen med ett mycket stort antal klockmärken i alla prisklasser, varav endast ett fåtal är kända hos människor som inte är tokiga i klockor. Många av de schweiziska tillverkarna hade en mycket lång horologisk historia som i vissa fall kunde dateras ända till 1700-talet. Man ska dock inte glömma att även andra länder hade en lång historia av klocktillverkning, till exempel Tyskland – och Ryssland.

Den ryska klockindustrin – en gömd & glömd värld

Med den ryska revolutionen och Sovjetimperiets uppkomst försvann radarn för vad som föregick bakom järnridån och därför är utvecklingen av armbandsur närmast helt okänd i väst än idag. Utvecklingen av den ryska klockindustrin var en produkt av revolutionen 1917, kommunistpartiets maktövertagande och Sovjetunionens uppkomst. Stalin ansåg tidigt att Sovjet behövde en egen klocktillverkning främst för att tillhandahålla militären med lämpliga tidmätare. 1930 grundades därmed ’First State Watch Factory’ i Moskva.

Teknologin köpte man in från USA, nämligen maskinerna från Ansonia Clock Company i New York samt Dueber-Hampden Watch Company i Ohio. 28 lastvagnar med utrustning skeppades från USA till Moskva för att etablera fabriken medan 21 urmakare, graverare och tekniker från Dueber-Hampden följde med för att träna upp de ryska klockarbetarna, ett skeende som var en del i Sovjets första femårsplan.

First Moscow Watch Factory, Moskva

1941 evakuerade fabriken österut för att undkomma den tyska invasionen. 1943 flyttade man emellertid tillbaka till Moskva varpå namnet ändrades till ’First Moscow Watch Factory’. 1951 hade den årliga produktionen vuxit till 1.1 miljoner klockor och 1975 köptes nya maskiner in från Schweiz varpå produktionen ökade ytterligare. 1990 hade produktionen nått fem miljoner klockor per år.

Nedan följer en redogörelse över mina egna ryska klockor samt över ett par av de viktigaste klocktillverkarna i den ryska/sovjetiska klockhistorien, medan de nya civila märkena som uppkommit efter Sovjetunionens fall har lämnats därhän denna gång.

Poljot

I april 1961 blev Yuri Gagarin den första människan i rymden och de ryska klockorna fick en framträdande biroll i detta dramatiska skeende. Under sin flight bar Gagarin nämligen en Sturmanskie pilot-klocka från First Moscow Watch Factory, ett armbandsur som vid tiden var standardutrustning för alla piloter inom det sovjetiska flygvapnet. Det var denna rymdmission som ledde till att fabriken 1964 bytte namn till Poljot vilket betyder ”flight” på ryska. Poljot är det kanske mest kända av de ryska klockmärkena och anses idag som ett av de finaste med endast en mindre produktion av armbandsur i begränsad upplaga, de flesta med mekaniska urverk byggda i Ryssland enligt de gamla traditionerna.

Jag har alltid önskat mig en riktig pilotklocka, det vill säga en klocka som inspirerats av flygares instrumentklockor från svunna tider, med alla de typiska kännetecken som utgör en pilotklocka: enkel tydlig urtavla för bästa möjliga avläsning, illuminerade visare för att kunna avläsa tiden i mörker och kanske en större krona för att kunna ställa/vrida upp klockan med handskar. I bästa fall är den vattentät ifall främst militära flygare skulle hamna i havet samt innehar skydd mot magnetfält, och slutligen bör den ha en stark historisk koppling till flyget hos tillverkaren.

Tidigt i mitt samlande på ryska klockor önskade jag mig en Poljot och då märket har en lång historia av militära pilotklockor (och astronautklockor!) var det en sådan jag siktade in mig på. Att ryska klockor generellt sett är betydligt billigare än schweiziska motsvarigheter gjorde valet lätt.

Min Poljot Aviator Alarm

Under 60-talet utvecklade Poljot ett urverk med mekanisk alarmfunktion, en konstruktion inspirerad/kopierad av ett alarmverk från schweiziska A.S Schild. Det ryska alarmverket slutade tillverkas för ett antal år sedan och de sista verken som återstod i lager sitter nu i nya klockor från Poljot och Volmax. Upplagorna är begränsade och min är nummer 131 av 999 tillverkade av just denna alarm-pilot.

Verket är som sagt mekaniskt och handuppdraget, alltså inte automatiskt som de flesta mekaniska klockor är idag och klockan har två kronor istället för en som brukligt. Även alarmfunktionen är handuppdragen med den övre kronan och sedan ringer den som en gammal väckarklocka genom att en liten hammare trummar mot boetten. Ljudet är svårbeskrivet men kan kanske förklaras som ett betydligt mer högfrekvent hamrande än en vanlig väckarklocka, eller möjligtvis som en Folka-motor på extremt högvarv!

Boett-känslan är riktigt gedigen och endast känslan i kronorna är lite sämre/mindre exakt än i en schweizisk motsvarighet. Boetten är blästrad vilket gör den mindre lättrepad än polerat stål medan glaset är mineral och inte det repfria safirglaset som nästan alltid sitter på nya klockor idag. Prisnivån ligger dock kanske fyra eller fem gånger under en pilotklocka från prisvärda tyska märken som Sinn eller Mühle Glashütte, och då saknar de ju alarmfunktionen! Och en Poljot är aldrig fyra gånger sämre än dessa vilket gör det ryska alternativet extremt prisvärt. Min Poljot drar sig ju heller inte ett smack, en nog så bra kvalitetsindikator för en mekanisk klocka. Det snygga bruna läderbandet med ”Real leather Russia”-stämpel ringar slutligen in en oerhört smakfull helhet.

Med sin pilotdesign, flyghistoria och alarmfunktion passar Poljoten därmed alldeles utmärkt som reseklocka och utgör ett perfekt komplement till alla dykarklockor av både ryskt och schweiziskt ursprung i min samling!

Filip Ericsson