Studie i form: 1990-talets Alfa Romeo GTV & Spider

Alfa Romeos 90-talssportbilar GTV och Spider må vara bortglömda idag, men var en sensation såväl som avantgardiska symboler för framtidsandan hos Fiatkoncernen under ett tufft decennium. Vi förtäljer historien och vältrar oss i sköna former! 

1990-talet har ett mörkt rykte, med all rätt. Men det fanns ljusglimtar. För mig var 90-talet en ren guldålder som innehöll en trygg tonårstid, påbörjade universitetsstudier i Uppsala och ett liv med huvudet begravt i välskrivna biltidningar. Och vilka bilar! Ur bilindustriperspektiv är 90-talet ofantligt underskattat och utgör trots allt mitt favoritdecennium.  

BMW hade sin guldålder, med vagnar som in i minsta skruv och hos minsta penndrag slaviskt följde de kärnvärden som gjort märket så åtrått och berömt. Jaguar byggde riktiga Jaguarer och Rolls Royce och Bentley var fortfarande ett par som byggde de där magiskt gammeldags lyxkreationerna som fortfarande skänker glans åt dagens halvblodsvagnar.  

Japanerna glittrade med Lexus, Miata och NSX medan Aston Martin satte samman sina klassiska aluminiumsportbilar för hand som man alltid gjort. Ferrari sålde sportbilar som fortfarande var smakfulla konstverk snarare än hypereffektiva racemaskiner såsom idag, och inga ädelmärken gjorde suvar!

90-talsbilar från Porsche och Ferrari.

Sådär fortsätter det, och för oss osökt in på ämnet för dagen: Alfa Romeo GTV och Spider, de folksportbilar som skänkte välbehövlig glamour åt Fiat-koncernens 90-talssatsningar.

För man satsade sig verkligen ur 90-talskrisen, och kring 1993-94 kläcktes resultaten: småbilen Fiat Punto, Golf-utmanaren Fiat Bravo, den fräna sportcoupén “Coupé Fiat” och den vansinnigt charmiga roadstern Barchetta, alla välkonstruerade och välritade bilar som slog väl an på 90-talets bilköpare.  

Även Alfa Romeo satsade rejält, och redan långt innan den fantastiska Alfa 156 (som visades 1997) skördades ett par läckra frukter i form av just GTV och Spider. Enligt många är ju Alfa Romeo ingenting utan sina vackra sportbilar för vanligt folk, och en halv värld skrek väl av lycka när det stod klart att dessa så klassiska modellnamn skulle återupplivas.  

Alfa Romeo GTV

Härligheterna presenterades på Parissalongen hösten 1994 och ett antal hakor lär ha tappats när skynket drogs av. Här uppenbarades nämligen ett par kompakta sportbilar med exceptionell såväl som elegant form, signerade den italienske bildesignern Enrico Fuma på Pininfarina, designbyrån som ritat de flesta Ferrari-bilar sedan historiens begynnelse.  

Ingen hade sett något liknande samtidigt som bilarna inte kunde misstas för något annat än Alfa Romeo. Båda var begåvade med en extrem kilform med en front som både var klassisk och futuristisk.

Alfa Romeo Spider

Det är rent mästerligt hur Fuma lyckades få GTV muskulös och graciös på samma gång. Men bilarna var två skilda karaktärer. Där GTV var tuff och sportig, var den öppna varianten av samma bil, Spider, mer utsträckt och elegant. Mer ”la dolce vita”. 

Interiören var mer nedtonad och traditionell, en klassiskt mörk sportbilsinteriör som fyllde sitt syfte och passade bilarna bra, men som kanske inte fick ögonen att glittra. Spider var rent tvåsitsig medan GTV rymde 2+2 sittplatser alternativt pyttebaksätet ersatt av en bagagehylla där formsydda läderväskor kunde ta plats, som en Ferrari!

Under huven satt märkets berömda Twin-Spark-fyra, nu med fyra ventiler per cylinder (150 hk) alternativt den lika klassiska V6-motorn med sina vackra, kromade insugsrör. I GTV handlade det om en turboladdad tvålitersvariant med 200 hk, medan Spider begåvades med en trelitersmotor med två ventiler per cylinder och 192 hk. Utsökta maskiner, lika vackra som välljudande allihop! 

GTV och Spider baserades på en Fiat-plattform och var således framhjulsdrivna. Ve och fasa gormar entusiasterna där ute, och visst hade en bakhjulsdriven sportbil från Alfa varit det mest renläriga. Men ingen kunde ha gjort något bättre av framhjulsdriften än Alfa Romeo. 

Fin balans och en påkostad multilänkbakvagn i aluminium gjorde GTV neutralstyrd vid hårdkörning. Den hade väldiga resurser på kurviga vägar och på så sätt stod den inte svindyra sportvagnar efter. 

Med vass styrning, exakt växellåda och de livfulla, karismatiska motorerna hade Alfa helt enkelt gjort underverk med Fiat-plattan. Spider var heller inte oäven men led av betydligt sämre vridstyvhet i karossen. 

Motorjournalisterna var lyriska. “Jag ska ha en GTV innan jag dör” utbrast Automobils utsände vid första provkörningen i Italien. De nya sportbilarna överöstes med priser runt om i Europa, och till och med den vresige Jeremy Clarkson utnämnde (1998) GTV till en av samtidens bästa sportbilar.  

Under ett bantest i Teknikens Värld 1996, imponerade en fyrcylindrig GTV genom sin balans och kompetenta manér. Den framhjulsdrivna bilen gick fint att överstyra med, genom att släppa på gasen i kurvan. En reporter menade dock att han hellre låg bakom Alfan i en annan bil, endast för att få ögonnjuta av den snygga bakdelen! 

1997 sattes äntligen Alfa Romeos 24-ventilssexa på tre liter in under GTV-huven. Med 220 hästkrafter var den nu lika snabb som den såg ut. Efter en del främst kosmetiska uppdateringar genom åren avslutades så produktionen till sist 2004. Då hade glansen falnat för länge sedan och de tidigare så hyllade GTV och Spider hade nu mest förblivit ett par åldrade, kufiska karaktärer.  

Vi har alltså väntat länge på en ny GTV. Den tunga, sega Brera räknar jag inte! Efter rykten om en sådan, och därefter besked om det motsatta, håller vi nu tummarna att nye Alfa Romeo-chefen Jean-Philippe Imparato äntligen ger klartecken. I en intervju nyligen indikerade han åtminstone att han är sugen på idén! 

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Historia. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *