BMW och arvet efter Chris Bangle

Det nya årtusendets första decennium skulle bli omvälvande för BMW, åtminstone vad gäller designpolitiken, och det var nog en nödvändighet med tanke på den trötthet, eller åtminstone försiktighet, som präglade BMW-bilarnas former vid tiden för millennieskiftet. Det känsliga jobbet att förnya och vitalisera märkets linjeföring gick till amerikanske bildesignern Chris Bangle, som tidigare bl.a. ansvarade för den heltokiga formen till Coupé Fiat 1993. Bangle tog fram ett helt nytt linjespel till BMW med nyskapande, tidvis något pompösa former med konkava och konvexa ytor om vartannat som gav 00-talets BMW-bilar ett betydligt mer modernt och avantgardiskt uttryck.

Först ut var 7-serien som visades i ny skrud 2001 (E65 2002-08). Dess ”utanpåliggande” bagagelucka med de ”snipiga” baklysena innebar något helt nytt för BMW. Nu försvann den stora bilen inte längre i mängden utan den nya sjuan stack ut rejält i trafikbilden. Många tyckte nog att den var rent ful. Men den klassiska BMW-hållningen fanns trots allt där – proportionerna, taklinjen, Hofmeister-knycken förstås, runda lysen under täckglas fram samt de obligatoriska ”njurarna” som här blev större och påtagligare än någonsin.

Bangles första blev en svulstig 7-serie (E65 2002-08). En utsökt lyxvagn men de nyskapande formerna skrämde bort en del europeiska kunder.

7-serien hade nu blivit riktigt svulstig, säkert gångbart i Kina men inte för de mer diskreta europeiska kunderna. Så sannolikt var man besviken på de europeiska försäljningssiffrorna men precis som alla föregående stora BMW var även denna 7-serie i absolut framkant när det gäller teknisk briljans – åkkomfort, köregenskaper och drivlinor befanns bland det bästa i världen.    

5-serien bytte skepnad 2002 (E60 2003-10) och med den nya bilen hade Bangle tagit ytterligare ett steg längre med ritstiftet. Där föregående femma var ytterligt konservativ, avrundad och diskret var nya E60 större, kantigare och stöddigare. Interiören var avskalat modern istället för mysigt intim som förut. Detaljkvaliteten blev dock märkbart försämrad och naggade märkets ”upplevda” kvalitetsrykte i kanten. Hållbarhet och driftsäkerhet var det dock inget större fel på även om BMW:s bilar alltid gått sönder i princip lika mycket som märken med mindre prestigefylla varumärken.

5-serie E60 var nyskapande i formen men innehade ändå de klassiska BMW-elementen. Bristfälligt detaljutförande i början men i övrigt en ytterst kompetent vagn och en försäljningssuccé.

Många hade onekligen svårt att vänja sig vid den nya formpolitiken men E60 sålde trots detta mycket bra och höll sig fräsch och modern med åtskilliga testvinster ända fram till sin nedläggning under 2010. 5-serie E60 var helt enkelt en kanonvagn med massor av den kördynamik och rivighet som kännetecknat alla tidigare 5-seriegenerationer. Detta i kombination med innerutrymmen, komfort och användarvänlighet i klass med alla (mindre körglada) konkurrentbilar. E60 innebar även ett paradigmskifte vad gäller bilarnas specifikationer där en mycket stor andel beställdes med kombikaross, dieselmotor, automatlåda och/eller fyrhjulsdrift. Den tid då BMW:s bilar nästan alltid bestod av sedaner med bakhjulsdrift, manuella växellådor och raka sexcylindriga bensinmotor var därmed över – och därav försäljningssuccén.

En ny 6-serie presenterades 2003 och den får betraktas som en efterföljare till den osportiga, oälskade 8-serien eftersom den första generationen 6-seriecoupé lades ner redan 1989. Nya 6-serien baserades på 5-serien (E60) och var kanske den mest uppseendeväckande av Bangles kreationer. Bagageluckan låg ännu mer ”utanpå” än på nya 7-serien och många hade svårt att ta till sig de avantgardiska formerna.

Återuppväckta 6-serien tog formen av en riktig GT-vagn, en tekniskt fullkomlig konstruktion och bättre kvalitetsintryck än 5-serien. Drevs av rak treliterssexa, V8 eller V10 i supercoupén M6.

Personligen är jag starkt förtjust i 6-serien av denna generation. Den är betydligt sportigare och lättare än den föregående 8-serien, har en fantastiskt slank taklinje och karaktären av en riktig gran turismo-vagn snarare än en simpel tvådörrarsversion av 5-serien. Därtill är kvalitetsintrycket betydligt bättre än i 5-seriebilarna och det här är inget annat än en drömvagn för snabba färder över hela kontinenter.

6-serien utrustades främst med de fina V8-motorerna på 4,5 liter (333 hk) och senare 4,8 liter (367 hk) men även en instegsversion med treliterssexa (258 resp. 272 hk) samt en dieselsexa på 286 hk fanns att tillgå. 2006 kom en M6 med samma teknik som BMW M5 vilket innebar högvarvig V10 på hela 507 hk. Den hade kapacitet att stångas mot riktiga fullblod som kostade betydligt mer än den dryga miljon som en M6 betingade.

Den USA-byggda hårfrisörskebilen Z3 (1996-2002) var inte världens bästa sportbil men likväl en succé för BMW. Efterföljaren Z4 var ett mer ambitiöst försök i Porsche Boxter-klassen även om det fortfarande var frågan om en posörvagn mer än seriös sportbil. De närmast karikatyraktiga Bangle-linjerna gav Z4 massor av karaktär och det kontroversiella linjespelet gav bilen en riktigt klassisk sportbilsprofil med ett typiskt ”bakhjulsdrivet” utseende. En känsla av frihet och ”flykt” beskrev BMW själva modellens kärna. Motorhuven var lång och aktern kort och föraren satt nästan rakt över bakaxeln. Att Z4 levererades med ett urval av BMW:s raka sexor som i de flesta fall kopplades till en kärv manuell växellåda spädde ytterligare på den urklassiska sportbilskänslan. Dynamiskt fick den dock se sig ordentligt slagen av den oövervinneliga Porsche Boxter.

Kontroversiella, busiga Z4 med tydlig Chris Bangle-prägel. Kul att flänga fram med men de kördynamiska egenskaperna hade en del övrigt att önska och således var första Z4:n ingen match för Porsche Boxter.

Bangles erövringståg fortsatte med lilla 1-serien 2004 och nu var motståndet som bortblåst. 1-serien ansågs av många premiumsugna småbilsköpare som en snygg vagn och kanske hade den lättare att accepteras för att den inte hade någon föregångare att jämföras med. Lilla BMW:n blev en dundersuccé och ersattes inte förrän 2011. Fortfarande finns M-varianten 1-Serie M i produktion. Ettan präglades av bakjhulsdrift – vilket den var helt ensam om i ”Golfklassen” – samt fyror och sexor från det övriga modellprogrammet.

3-serien ömsade skinn 2005 och nu var Bangles linjer helt etablerade. Få reagerade på formgivningen och 3-serien i E90-kaross har sålt mer än någon annan trea. Få bilar har rått på den i motorpressens tester världen över och ända mot slutet av sin levnad har den varit fullt konkurrenskraftig. Programmet har varit fullspäckat och det har funnits en E90 för alla smaker – Fyror och sexor, bensin och diesel, sedan- kombi-, coupé- och cabriolet-kaross samt en M3 med högvarvig V8 som kronan på verket. 3-serien i E90-skrud har levererat allt det som ska känneteckna en 3-serie – den unika körkulturen, de balanserade, svängvilliga köregenskaperna och en tillfredsställande hög finish.

Ovan tv BMW 1-serie med premiär 2004 som var märkets första bil i Golfklassen. Bakhjulsdriven och dyrare än de andra bilarna i klassen särskiljde BMW:s minsting. Th BMW 3-serie i E90-generation (2005-2011). Bangles linjer var härmed väletablerade och accepterade. Den här 3-serien sålde i massor.

Adrian Van Hooydonk och framtiden

Bangles bilar levde en generation och hans efterträdare, den holländske bildesignern Adrian Van Hooydonk, återgick omedelbart till en mer traditionell och försiktig linje. 7-serien avlöstes först (2008) och BMW hade tagit fasta på kritiken mot den svulstiga föregångaren. Tekniskt är den nuvarande sjuan lika rättfram och klassisk som tidigare men nu har alla varianter (utom tolvcylindriga 760i) fått turbo med saftiga 326 hk i den sexcylindriga grundmodellen 740i samt 407 hk i åttacylindriga 750i. Diesel och fyrhjulsdrift finns förstås att tillgå enligt gällande mode. 7-serien är alltjämt en körinriktad lyxvagn med sedvanligt högstående ingenjörsskap och den mer konservativa stilen passar säkert kundkretsen alldeles utmärkt. För snygg är nuvarande 7-serien även om njurarna i fronten tagit närmast parodiliknande stora dimensioner.

5-serien bytte skepnad så sent som 2010 även om utgående E60 inte kändes ett uns gammal när den kastade i handduken till förmån för nya F10. Nya 5-serien följer helt den försiktiga linje som påbörjades med 7-serien två år tidigare och den diskreta karossen gör att man nästan saknar den utskällda föregångarens egensinne. Nya femman ser större ut, mer svullen, och har antagit en något brackig framtoning.  

Nuvarande 7-serien ovan tv och nya 5-serien ht där ett försiktigare designspråk har tagits fram, och detta är särskilt tydligt hos den senare. Men onekligen klassledande bilar oavsett om linjepolitiken är rätt eller inte.  

Tidigare kännetecknades märkets bilar av en stramhet i utförandet som var tilltalande på ett svårdefinierat sätt men som var ett starkt karaktärsdrag i märkesidentiteten. Förr i tiden var det alltid något tyskt ”torrt” över BMW-bilarna och de innehade en seriositet som gjorde att man nästan kunde se framför sig hur allvarliga doktorer i vita rockar stod vid sina ritbord och konstruerade bilar. Utförandet har dock under senare år gått allt mer åt det glättiga hållet och på något vis har detta fråntagit dem den traditionella BMW-känslan.

BMW-känslan från förr satt mycket i detaljer som den sträva rutiga tygklädseln eller i den tjocka, närmast outslitliga velour som klädde flera modeller. Den satt i de övertydliga mätarna i det där speciella, torra typsnittet och i den exakta känslan i reglagen. Välskräddat, stramt och konservativt, enkelt och ergonomiskt – att torrsimma i en BMW från förr är en högst angenäm aktivitet!

Ovan ett urval av BMW-instrumenteringar genom decennierna. Första 3-serien får representera 70-talet (tv) med det enkla, ergonomiska och förarfokuserade. Nästa bild visar en 5-serie E34, här en M5, som berättar hur det såg ut under 80- och 90-talen: Tydligt, mycket välbyggt och med stark märkesidentitet. Bild nr 3 visar det moderna, avskalade som karaktäriserade Bangle-eran under 00-talets första decennium. Här en 3-serie E90. Sista bilden visar dagens mer lyxiga och klassiska interiördesign, här i form av en 5-serie F10.

Delvis har man lyckats bevara detta i moderna BMW-bilar, men lika säreget är det inte längre. Stramheten från förr finns bevarad i Bangles bilar samtidigt som de tog interiördesignen till framtiden, men tidvis haltade de som sagt i finish och materialval. De nya 5- och 7-seriebilarna är desto mer pösiga och lyxinriktade. Där föregående modeller var nytänkande och avskalat moderna är nuvarande 5- och 7-serie mer glittriga och lyxiga. Samtidigt har man i båda modellserierna återgått till ett mer klassiskt designsnitt som tydliggjörs av den mot föraren svängda instrumentpanelen som kännetecknade tidigare BMW-bilar. Det ska också tilläggas att den nya tidens BMW-interiörer har uppnått en enastående grad av detaljkvalitet och förfining. Detta är allra tydligast hos 5-serien där steget från föregående femma till den nuvarande har inneburit en radikal förbättring.

Sportbilen Z4 har gått åt samma håll, ut- som invändigt. Den enkla, ”back-to-basics”-känslan från den första, Bangle-ritade Z4:n har i den nya bilen från 2009 ersatts av en mer exklusiv GT-känsla. Z4 har numera karaktären av en livsnjutarvagn snarare än en busbil. Z4 har också fått fällbart plåttak som ytterligare förstärker komfortinriktningen. Elegant, sofistikerad och tillbakalutad tar den sig an den tuffare Boxter och söta Mercedes SLK.

6-serien bytte skepnad så sent som i år och som väntat har de utåtriktade linjerna från föregångaren utvecklats till en förutsägbar men vacker form med en taklinje som gör en knäsvag. Nya 6-serien har dock blivit större och tyngre och bjuder på mogna köregenskaper som effektivt suddar ut alla tendenser till buskörningslust. Troligtvis finns det ingen annan GT-bil som slukar mil lika väl, men särskilt roligt är det inte. Då är nog Jaguars lättare XK ett mer lämpligt instrument för den som vill ha mer respons i körupplevelsen.

Ovan från vänster: Nya sportbilen Z4 är mer slimmad och elegant än tidigare. Säljs endast som ”plåtcab”. Välutvecklade GT-egenskaper men knappast ett reellt hot mot Porsches hårdkokta Boxter. Th nya eleganta 6-serien som blivit ganska stor och tung. Samma turboladdade sexa och åtta som i 5- och 7-serien. 320 respektive 407 hk.

Lilla 1-serien har alldeles nyligen bytt skepnad och den nya bilen är mycket riktigt rundare och mer nedtonad än förut, samt större och rymligare på alla ledder. Fortsatt bakhjulsdriven, tack och lov, fyrcylindriga turbomotorer över hela linjen och frågan är om det över huvudtaget kommer någon sexa (nya rykten talar dock för en toppmodell med turbosexa på 320 hk).

Helt nya 3-serien följer föga förvånande i samma spår, med slimmade, lättgillade linjer, mer lyxkänsla och i huvudsak turboladdade fyror (med en turbosexa på toppen). Det fina är att den trots något större yttermått har blivit lättare vilket är goda nyheter där nya BMW-bilar av tradition brukar bli tyngre vid varje generationsskifte.

Ovan från vänster nya BMW 1-serien bredvid nya 3-serien. Båda representerar det nya ”lättgillade” BMW och borta är Bangles kontroversiella lineföring. Inte så spännande men troligen välsäljande.

BMW är alltså i bättre form än någonsin med utsökta produkter genom hela programmet, men frågan är om tillbakagången till ett mer traditionellt formspråk är rätt väg att gå, som om man vill glömma Chris Bangles nyskapande framåtanda. Men det är klart, BMW-bilar som ser ut som BMW-bilar kanske har ett evigt värde? Kanske kommer de alltid att ha en plats hos världens bilköpare och bildrömmare.

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Bilar & bilindustri och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till BMW och arvet efter Chris Bangle

  1. Filip Ericsson skriver:

    Det kunde man inte tro! Men visst, 5-seriebilar har alltid varit utsökta att köra vare sig Bangle har ritat dem eller inte. Men det där med ”trots” Bangle vet jag inte om jag förstår riktigt vad du menar…:p

  2. Mats Monie skriver:

    Har en bekännelse. Var väldigt nära att köpa en 540 i Bangles tappning. Fast då handlade det om kärlek. Bilen var så underbar att köra att man glömde allt annat. Härlig väghållning men ändå inte hård trots lågprofildäck. Tystnaden i bilen förvånade mig. Inget väg-eller vindljud. Bara V8:ans muller i lagom tonläge. Vilket kompis att åka långt med. Bästa bilen jag kört! Det var nog dessa egenskaper som gjorde att 5-serien sålde trots Bangle.

  3. Mats Monie skriver:

    ¨Big Bang Bangle¨ skapade verkligen något nytt. Tyvärr! Fick en chock när 5-serien presenterades. Minns första stadiet av förnekelse. Hoppades det var någon form av testdesign. Kunde inte vara sant att detta missgrepp skulle gå i produktion. Gick senare in i stadium två som blev motstånd. Så här får man inte göra med en BMW, allt kommer att gå åt helsefyr! Chockens tredje och fjärde fas förutsätter någon form av accepterande. Omöjligt. När 6-serien presenterades stängdes alla dörrar till Bangle. En sportcoupé med ryggsäck!! Hur f-n kan man skapa något dyligt?

    • Filip Ericsson skriver:

      Där kom den! Den väntade motattacken. Jag kommer också ihåg den världsomspännande chockvågen när den närmast asiatiskt formade femman gjorde entré, men många, många bilköpare tyckte tydligen annorlunda och det gäller alla Bangle-bilar. De sålde i massor! Jag har vant mig vid Bangles 5-serie och det har gått så långt att jag till och med saknar den nu när den gubbiga, trista och förutsägbara efterträdaren har funnits ett tag. Ge mig en E60 530i av sista årsmodellen (2010?) med sedankaross och manuell växellåda och min lycka är gjord! Jag kan dock inte alls begripa din inställning till Bangles 6-serie. Vilken utsökt slank och avantgardisk GT-bil. En sådan ska jag också ha!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *