Toyotas legendariska gran turismo-sportvagn Supra är berömd bland bilintresserade världen över, och utgjorde ett självklart inslag på den globala sportbilsmarknaden under många år. Nu, efter 17 års frånvaro, gör en helt ny Supra äntligen entré. Och entusiasterna jublar! Så låt oss presentera den nya bilen och gå igenom Supras intressanta historia.
Det var redan 1978 som Toyota visade sin stora sportcoupé som skulle ta upp kampen med de glamourösa europeiska och amerikanska GT-vagnarna. De hade ju regerat på sportbilsscenen utan konkurrens sedan urminnes tider.
Supra kom alltså till långt innan den japanska bilrevolutionen exploderade på riktigt. Dittills hade japanerna ju endast erövrat små- och familjebilsklasserna, medan det skulle dröja ända till slutet av 1980-talet innan de mer glamourösa och prestigefulla segmenten intogs.
Toyota Celica Supra 1978-81. Första Supran.
Första Supra-försöket gjorde knappast något större genomslag och gav knappast heller någon skrämselhicka hos de amerikanska och europeiska biltillverkarna. Nej, det var med den andra generationen Supra som saker och ting tog fart ordentligt. Den visades 1981 och hade begåvats med riktigt fräna linjer – nu var Supra den japanska Corvette som Toyota troligen alltid hade velat att den skulle vara. Åtminstone utseendemässigt.
Supra hette visserligen inte Supra, utan Celica Supra. Detta berodde på att den baserades på den mindre, billigare sportcoupén Celica. Till skillnad från den satt dock under huven på Celica Supra en härlig rak sexa med dubbla överliggande kamaxlar. Motorn var på 2.0 eller 2.8 liter gav 140-181 hk beroende på version och årsmodell. Därmed kunde den i sina starkare utföranden ge samtida Porsche 944 en match. Även bakhjulsdrift och en sofistikerad, delad bakvagnen såg till det.
Toyota Celica Supra 1981-86. Andra Supran.
1986 visades en helt ny Supra, generation tre, och borta var nu helt kopplingen till lilla Celica. Kanske var denna Supra-version den allra mest lyckade, med former, prestanda, exklusivitet (och prislapp!) som tog den till Porsche- och Corvette-nivåer på riktigt.
Upp till 235 hästkrafter ur den dåmera klassiska raka Toyota-sexan, 0-100 på under sju sekunder och en toppfart på 245 km/h talade sitt tydliga språk. Toyota menade alltså allvar med Supra som hade blivit en ytterst snabb och sofistikerad gran turismo-vagn. Och därmed hade den knappast några problem med att spöa den lite torra Porsche 944 eller den djävulskt fräna men högst grovsmidade Corvette C4. Supra var en Porsche 928 till budgetpris.
Toyota Supra 1986-92. Tredje Supran.
Men sedan gick utvecklingen snabbt och de andra japanska märkena skulle ta tillbaka förlorad mark med råge. Den ikoniska supersportbilen Honda NSX (1990), supersnygga och supersnabba Nissan 300 ZX (1990) och slutligen den avancerade Mazda RX7 (1992) fick Toyota Supra att bli gammal över en natt. Dessutom hade tyskarna nytt GT-artilleri i rockärmarna med de ytterst avancerade konststyckena BMW 850i och Mercedes 500 SL, båda med premiär 1989.
Svaret blev en helt ny Supra och den dök upp 1993. Men trots att den var snabbare, tuffare och mer avancerad än någonsin var det på något sätt försent. Den världsekonomiska härdsmältan var ett faktum och det exklusiva gran turismo-segmentet var inte längre på de rikas och berömdas önskelistor. Efter nämnda japanska sportbilssucéer gick luften ur och Supra generation IV fick ett relativt ljummet mottagande.
Toyota Supra 1993-2002. Fjärde Supran.
Det var synd för nya Supran var en ren uppvisning i form, teknik och prestanda. Linjerna var maskulint biffiga såväl organiskt runda enligt tidens mode, med proportioner som gormade klassisk sportbil – lång huv, kort akter och en särdeles slank profil.
Supra Mark IV baserades på den stora lyxcoupén Lexus SC 400 och tekniken var raffinerad. Med en konstruktion späckad med lättviktsmaterial i kombination med ett starkt viktbesparingstänk även i smådetaljer kapades runt hundra kilo från föregångaren.
Vidare försågs bilen med en nykonstruerad rak sexa på tre liter och upp till 325 hk med hjälp av dubbla turboaggregat. Specifikationerna matchade faktiskt den undersköna GT-sportbilen Aston Martin DB7 som gjorde debut ungefär samtidigt. Men Aston-bilen var förstås dubbelt så dyr!
Supra Mark IV var vrålsnabb såväl som ypperlig på långfärd, men redan 1998 försvann modellen från Europa och USA. Tiden för japanska GT-vagnar var över. Tack vare turboladdning, riktig Toyota-kvalitet samt låga begagnatpriser förblev den därefter trim- och gatracingfavoriten nummer ett. Men nog hade detta gran turismo-mästerverk förtjänat ett bättre eftermäle än så!
Nya Supra
I dryga 20 år har vår del av världen alltså fått vara utan Toyota Supra så det är förstås med stor tillförsikt som den helt nya sportbilen nu tas emot. Så vad är det för bil, och kan den bli en värdig efterträdare till sina äldre släktingar?
Om Toyota Supra till sitt koncept alltid har varit en klassisk gran turismo med relativt generösa yttermått, 2+2 sittplatser, en stor motor fram och drivning bak, så är nya Supra endast delvis trogen sitt forna koncept. Fortfarande har den en överladdad, treliters rak sexa där fram men den nya bilen är mer kompakt och har bara plats för två.
Därutöver handlar det inte om en ren Toyota-konstruktion, utan uppbyggnad och teknik delas med nya BMW Z4. Drivlinan är faktiskt direkt hämtad från BMW. Det är ju förstås inget fel med det, BMW:s raka sexa är ju en ren institution i motorsammanhang, men inte känns det lika äkta som förr. Hur som helst ger motorn 340 hästkrafter.
Sportigt! Men ingen manuell låda.
Dessutom går den nya bilen bara att få med automatlåda och kanske är det den allvarligaste missen med den nya bilen. Om man nu valt att lämna GT-konceptet och istället göra en renrasig sportbil, då ska man väl få spaka själv!
Formen är spektakulär och proportionerna osedvanligt sportiga, men vacker är bilen knappast. Det är nog lite för många linjer, kurvor och veck som ska samsas på karossen.
Prisnivån antyder att Porsche 718 snarare än 911 finns i skottgluggen, med ett svensk pris som börjar på strax under 700 000 kronor. Det får säkert många att rusa till Toyota-handlaren, Supra-namnet har fortfarande en stark lyskraft. Men själv jag tar det nog lite lugnt och börjar istället leta efter en orörd Supra i gubbhållet skick från de i Supra-sammanhang så goda 80- och 90-talen!
Filip Ericsson