Många anser nog att 1990-talet var ett mediokert decennium med löjligt mode, ekonomisk kris, nynazism, etniska krig och elände i kölvattnet av den sovjetiska kollapsen. Men det var också i det decennium jag växte upp, jag var ju 14 år när det inleddes. Och någon kris i min trygga småstadstillvaro märkte jag aldrig av och därför diggar jag decenniet fullt ut!
Det bästa av allt var förstås bilarna som onekligen, jo!, hade mer karaktär än idag. Det var en tid när plattformstänkandet ännu låg i sin linda, när Volvo var svenskt och Saab existerade. BMW och Porsche byggde inga suvar, framavlade märken som Mini fanns inte och Rolls och Bentley var brittiska med bara brittiska grejer under skalet. Mitt under denna härliga tid, i februari 1994, hade jag glädjen att besöka Stockholms bilsalong. Så se och njut av några av 90-talets stringenta läckerheter!
Ovan: En 18-årig och 90-talskorrekt undertecknad beundrandes en riktig sportbilsfavorit – Honda NSX. 90-talet var verkligen Japans. Man invaderade USA med moderna och pålitliga plåtlådor och fick därigenom den amerikanska bilindustrin att nästan gå i putten. Flera ikoniska modeller såg dessutom dagens ljus och NSX var deras konung. Så lågmäld och smakfull, så avancerad och förkrossande mot konkurrenterna. NSX körde jämnt med Ferrari men kunde användas av farmor. Den utspisade samtida Porsche 911 genom att verka 20 år yngre. Super-Hondan med sin anspråkslösa men toppmoderna V6-motor och avancerade aluminiumkaross presenterades redan 1989, men var fortfarande ett riktigt blickfång 1994. Och är det än idag!
Ovan: BMW 850 CSi var sportvarianten av den vackra men svala 850i, och den nya toppmodellen var det närmaste man någonsin kom en riktig M-version av den stora gran turismon. 8-seriens design var utsökt, och som saltad CSi blev den ordentligt fet. 5,6-liters V12 på 380 hk, dock endast med enkla kammar och två ventiler per cylinder. 850 CSi kördes mot Ferrari 456 GT i Automobil nummer 8 1994 och BMW:n ansågs mellan raderna som den bättre bilen. Ferrarin vann dock de känslomässiga ronderna!
Ovan: 90-talets BMW M3 hade förvandlats från en fyrcylindrig homologeringsikon till en tyngre och mer GT-betonad och sexcylindrig sportvagn. M-versionen av 3-serie generation E36 var dock en riktig ulv i fårakläder och fortfarande dög den att jaga Porschar med. Detta med plats för fyra och bagage och duglighet vid åretruntbrukande. Ungdomstycket gör dem billiga idag och den som hittar en välunderhållen i originalskick kan skatta sig lycklig.
Ovan: Jaguar XJ220 var ett barn av en fullt blommande superbilsera, en epok som pågått sedan 70-talet med Lamborghini Countach och utvecklats till fullo i och med 80-talets Ferrari F40 och Porsche 959. Alla ville hänga med men när Jaguars bidrag var färdigt hade luften gått ur marknaden och den världsekonomiska krisen var ett faktum. Många XJ220 förblev osålda men det hindrar den inte från att vara en fantastisk ingenjörsprodukt som försakat romantiska Jaguar-värden till förmån för seriös racingteknologi. XJ220 hade bara en V6:a, förvisso med dubbelturbo, men var ändå världens snabbaste bil tills McLaren F1 tog över titeln under 1994.
Ovan: Ytterligare ett superbilsbidrag och denna är min absoluta favorit i den glamourösa genren. Bugatti EB110 var helt överlägsen nutidens Veyron i karaktär och smak och var samtidigt en ren uppvisning i utsökt teknologi och detaljfinish. Dessutom var den behaglig och lättanvänd trots att den var så superbilsaktig i själ och hjärta. EB 110 gjorde nästan 350 km/h utan dramatik och det för 25 år sedan!
Ovan: Det amerikanska sättet att konstruera en superbil. Viper var en riktig käftsmäll av urkraft och vräkig design, men utan någon som helst byggfinish eller finteknik. Ändå är det svårt att tycka illa om den, Viper är idag en sann klassiker som har byggt ett ikoniskt varumärke omkring sig. Den första, öppna versionen hade inte mycket att sätta emot europeiska sportbilar, men lastbilsmotorn med tio cylindrar som förädlats av Lamborghini var en mäktig pjäs. Den som ville synas extra mycket i sin sportvagn valde i första hand en Viper!
Ovan: Ferraris nya gran turismo slog ner som en bomb i Genève 1992. Världen hade verkligen väntat på en modern GT från märket som i princip skapade genren, och med 456 GT hade man gjort en ytterst smakfull och modern tolkning av konceptet. Den var klockren i design inifrån och ut och hade en helt ny V12 på för tiden vilda 442 hk utan överladdning. Utsökt att se i varje detalj, men röra fick vi inte!
Ovan: Alltid lika roligt att provsitta var Mazdas supersuccé Miata i sin ursprungsform. Här visas den lätt uppdaterade varianten med 1,8-litersmotor, nya fälgar och inklätt bagageutrymme. Ursprungscharmen var kvar men utvecklingen mot en något mer civilicerad sportvagn hade nu inletts. Den enkla, rättframma förarplatsen var dock fortfarande den samma med den alldeles utsökta, handledshöga växelspaken som kopplades till världshistoriens skönaste växellänkage. En drömbil i all sin helrätta enkelhet och en tidig Miata får gärna stå i mitt garage framöver!
Filip Ericsson