I april 2017 tog jag och en kamrat en biltur till min barndomsby Nordmark i fagra Värmland för att bland annat musicera med två vänner i Filipstad. Vi diskuterade (jag föreslog) att vi skulle åka i min BMW 523i årsmodell 1996 med tillkopplad släpkärra för att i lugnt tempo frakta musikinstrument som skulle med på färden.
Mitt förslag kom sig också av att min kamrat emellanåt har tung gasfot och jag som fd yrkesförare är expert på att ha åsikter om andra förares körsätt som till exempel hur man ska blinka i rondell och givetvis också val av bilmodell samt att det är skit till bilförare som måste ha fyrhjulsdrift. Och tro inte att ”jag är avundsjuk och bitter” på de som har råd med dyra bilar!
Nu blev dock färdmedlet min kamrats stora BMW X5 av nyare modell, som jag måste erkänna har ”lite bättre”, jag upprepar ”lite bättre” åkkomfort. Färden gick lugnt och stillsamt och vi kom fram till Värmland utan problem, dock med bilen fullastad med musikinstrument. En av dagarna i Värmland åkte vi med kamratens fina BMW till Hagfors för ett besök på ortens fina kafé, Kaffestugans Konditori, som verkligen kan rekommenderas för den med fäbless för bakelser.
Martin Prokovs färgglada Ford på Rämmen-sträckan 2015 har definitivt dubbdäck!
Efter kafé-besöket styrdes kosan åter mot Nordmark via småvägar där jag som rallyintresserad stått många gånger och beskådat rallybilarna fara fram i hög fart. Under färden såg jag en skylt som visar vägen till Flåsjön, en väg som också leder till Holmsjön där min far föddes 1921. Mitt impulsiva förslag att åka den lilla omvägen via Flåsjön antogs av min kamrat och vi startade färden mot Holmsjön som även är en av Svenska Rallyts sträckor, nämligen den kända Rämmen-sträckan.
Färden gick vidare i rallybilarnas bilspår dock i lugnt tempo uppför branta backar och till en början med ett bra väglag. Men efter bara någon kilometer började den något leriga, men helt farbara vägen snabbt övergå till en vinterrally-väg med endast spår efter en bil som åkt före oss. Det blev mer och mer snö och plötsligt vek hjulspåren av och vi åkte ensamma vidare i ca 2 dm snö backe upp och backe ner. Att vända var inget alternativ då jag trodde mig veta att vi snart är framme vilket inte riktigt var fallet.
Med en ”sommardäck-skodd” BMW X5 for vi vidare med andan i halsen. Dessutom var vi helt vilse med noll kontakt på mobilen och vägen syntes inte på GPS. Efter en mycket lång och slirig färd dök något som kan vara en plogad väg upp. Problemet var bara att en snövall hade plogats upp och spärrade ”vår” väg. Vid det här laget hade mitt motstånd mot fyrhjulsdrift mjuknat något då min kompis plöjde genom det sista hindret utan problem. Äntligen kom vi fram till en väg med sommarväglag som ledde till civilisationen i form av byn Rämmen.
Slutsatsen efter den onödigt spännande resan blir ett motvilligt erkännande att det trots allt kanske inte är helt fel att åka omkring i en fyrhjulsdriven bil. Men åka med härlig bakhjulssladd kan de inte och blinkers verkar inte ha monterats i alla modeller, så dä så!
Ha dä så gôtt hälsar Thomas