BASAL BMW. När den första entusiastbilen ska inhandlas är det inte några Aston DB4:or eller Jaguar E-Types som vankas. Nej, det är vardagsbilarna från förr som står till buds, och så de lockar! Entusiastbil handlar om terapi, att finna lugn och harmoni i sin vardag. Inget passar bättre till detta än en basal BMW, den minsta och billigaste BMW:n. Den mest renläriga.
Jag såg en annons på Autoscout.de nyligen avseende en gammal BMW som stod hos en bilhandlare i Italien. En BMW 315 från 1982. Alpinvit. Fri från störande utsmyckningar, asketisk som ett munkkloster. Det är vackrast och kyskast så. Fyra växlar framåt, enkla plåtfälgar. Allting handvevat och mekaniskt. Inte snabb, men en ”villig karaktär” som Calle Carlquist menade i en första provkörning av den då nya 3-serien i Teknikens Värld våren 1991. Något som gällde även 1975 när 3-serien presenterades för första gången.
Vid ett annat tillfälle menade Carlquist att ”en 3-seriebil bör man framföra nyduschad och iförd tunna skor, nypressade linnebyxor samt en välstruken, kortärmad bomullsskjorta. Inte nödvändigtvis fort, men med precision.” Känslan i knappar och reglage liknade han sedan vid en välgjord Leica-kamera. Jag kunde förstås inte ha sagt det bättre själv.
Titta in i den. Välskräddat, stramt, konservativt. Enkelt och ergonomiskt som landstingets väntrum 1975. Att torrsimma i en BMW från förr är en högst angenäm aktivitet. Terapi. För 36.000 kronor, billig terapi!
De 3-seriebilar jag har kört har allihop erbjudit den där precisa körkänslan utan att det blir märkvärdigt eller sportbilshårt, med det där unika samspelet mellan motor, koppling och låda, den exakta styrningen och känsliga fjädringen som alla bidrar till en perfekt helhet. Alpinvit BMW 315 från 1982. Total renlighet i körkontroller, i form, i kultur!
Filip Ericsson