ROLLS ROYCE. Behövs det en presentation? Märket utgör en brittisk institution sedan mer än hundra år. Mystiken och den mytiska auran saknar motstycke, inte bara bland bilmärken, utan bland världens alla varumärken över huvud taget. Idag gräver vi lite i Rolls Royce glamourösa men tidvis besvärliga historia, och försöker ringa in denna mystik och hur myten en gång i tiden uppstod.
Egentligen är det anmärkningsvärt att det stockkonservativa märket har bibehållit sin status över mer än ett sekel med tanke på alla för märket ovärdiga blåsväder som genomlidits – frekvent ekonomisk motvind, konkurs och uppköp. 1998 förlorades slutligen det brittiska ägandet då moderbolaget, försvarskoncernen Vickers, sålde den gammalmodiga bildivisionen till tyska BMW.
Därefter har Rolls Royce frodats som aldrig förr även om känslan, och kanske äktheten, hos de svindyra lyxbilar som lämnar fabriken i England inte är som den var förr. Den mystik som omgärdade företaget och dess produkter reducerades nog kraftigt i och med nedläggningen av den så kallade Silver Spirit-generationen under 1998, och eliminerades kanske helt med BMW-övertagandet samma år.
Ovan: Till vänster konstruktören Henry Royce som byggde sin egen bil. Till höger Charles Rolls, en äventyrare från den brittiska överklassen som tog på sig att sälja bilarna. Året var 1904 och Rolls Royce var fött!
Rolls Royce har alltid, ända sedan dess första bil såg dagens ljus, tillhört bilindustrins allra högsta division. Den brittiska ingenjören Henry Royce, som redan drev tillverkningsindustri av diverse mekaniska och elektriska maskiner, önskade att även ge sig in i den nymodiga, lukrativa bilindustrin.
1904 startade han så biltillverkning tillsammans med äventyraren och bilgrossisten Charles Rolls. Rolls Royce var fött och samarbetet mellan en talangfull konstruktör och en investerare med goda ekonomiska resurser var en lyckträff. Henry Royces utgångspunkt för sin nya bil är idag berömd. Han ämnade att bygga “the best motor car in the world regardless of cost”.
Efter några trevande försök med ett par tre modeller som byggdes i några tiotal exemplar vardera, visades 1907 en av de allra mest kända Rolls-modellerna i historien, Silver Ghost, där “Ghost” refererar till att vagnen skulle vara lika tyst som ett spöke! Vid den så kallade Alpine Trial-tävlingen 1913 som löpte hela tusen mil (!) över Alperna klarade en Silver Ghost strapatserna med en sådan komfort och pålitlighet att en brittisk motortidning dubbade bilen till ‘The Best Car in the World’. Det var alltså inte Rolls Royce själva som hittade på detta kända epitet (även om det var deras mål)!
Rolls Royce Silver Ghost visades 1907. Den första massproducerade Rollsen.
Ghost hade en ny, sidventilad rak sexa som i början omfattade 7 liter och gav runt 50 hästkrafter. Utvecklingen har onekligen gått framåt sedan dess… Hela 6173 bilar byggdes fram till 1925, och ytterligare 1700 bilar sattes även samman i Massachusetts, USA. Jo, Rolls Royce hade faktiskt en bilfabrik i USA fram till 1931!
Och på den vägen är det. Rolls Royce gjorde ett namn på att bygga stora, tunga lyxbilar där inget hade sparats på material eller tekniska lösningar för att göra den bästa bilen som fanns. Samtidigt var företaget lika stockkonservativt som sina kunder, så några tekniska äventyrligheter var det inte frågan om.
Snarare valde man rejält beprövade, hållbara lösningar som man utvecklade till perfektion. Till exempel begåvades Rolls-bilarna med stel framaxel fram till 1935, trumbromsar och stel bakaxel fram till 1965 och tvåventilade stötstångsmotorer fram till 1998 (!).
Rolls Royce-fabriken i nordengelska Crewe byggde flygmotorer åt Spitfire-planen under andra världskriget. Efter kriget flyttades all biltillverkning hit.
Under kriget fokuserade företaget helt på tillverkning av flygmotorer för de brittiska stridsflygplanen, men Rolls-folket påbörjade trots allt utvecklingen av en helt ny bil under krigsåren. För att effektivisera produktionen och sänka kostnaderna (för att säkra en långsiktig överlevnad) övergav man det traditionella systemet med outsourcning av karossbyggandet till utomstående karosserifirmor.
Tidigare hade ju Rolls Royce, precis som de flesta andra biltillverkare vid den här tiden, endast byggt ram/chassi och drivlina varpå man monterat en färdig kaross som ritats och byggts av någon annan. Därför såg en och samma modell, som t.ex. 20- och 30-talets Silver Ghost och Phantom, ut på många olika vis.
Den nya efterkrigsbilen, som först kom ut som en Bentley, presenterades 1946 som Bentley Mark VI medan Rolls-syskonet av samma bil kom ut på marknaden först 1949 i form av Rolls Royce Silver Dawn. Detta kräver en förklaring: Rolls Royce hade köpt upp Bentley 1931 och sedan 1946 gjorde man bilarna helt identiska av rena rationaliseringsskäl. Silver Dawn och R-Type innebar en revolution när de dök upp efter andra världskriget, åtminstone med Rolls-mått mätt.
Rolls Royce Silver Dawn från 1949. Den första efterkrigs-Rollsen och en revolution genom sin massproducerade standardkaross.
Fortfarande handlade det om rambyggda bilar och fortfarande var det en utomstående firma som byggde karosserna, men nu handlade det om ett enda karossutförande från en enda leverantör (Standard Steel), vilket var något helt nytt för de båda märkena.
Till de nya bilarna hade en helt ny motor utvecklats. Den kallades för B-serien och var en så kallad modulmotor där varianter med fyra (B40), sex (B60) samt åtta (B80) cylindrar skulle produceras. Den sexcylindriga versionen skulle driva Rolls- och Bentley-bilarna medan de övriga främst var ämnade för nyttofordon, transportbilar och militära fordon. Den nya B60-motorn var inledningsvis på 4.3 liter, hade järnblock, aluminiumtopp samt en så kallad halvtopp (kombination av sid- och toppventiler).
Ersättarna, Rolls Royce Silver Cloud och dess tvillingsyskon Bentley S-Type presenterades 1955. De var uppbyggda på samma sätt med en rejäl, stabil ram på vilken en stålkaross, nu med flera delar i aluminium, monterades. B60-motorn följde också med till de nya bilarna. Nu var den på 4,9 liter och gav runt 155 hästkrafter. En fyrväxlad automatlåda från GM kom som standard. Silver Cloud var en betydligt större bil än tidigare med en längd på hela 5,38 m och en vikt på strax under två ton.
Rolls Royce Silver Cloud från 1955. Rak sexa på 4.9 liter med omodern ”halvtopp”. Dock underbar gångkultur! V8:n kom 1959 och var en ljudligare men betydligt starkare kraftkälla.
Därmed visade det sig att den gamla raka halvtopp-sexan nu hade nått sin fulla utvecklingspotential och inte längre riktigt räckte till. En ny lösning måste fram och slutligen valde man att satsa på en helt ny V8 med 90 grader mellan cylinderbankarna. Orsaken var bland annat att en större rak sexa inte skulle få plats under huven men att en 90-graders V8 med betydligt större cylindervolym skulle göra det.
Den nya motorn presenterades i Silver Cloud 1959, en uppdatering som gav den namnet Silver Cloud II. Resultatet var en V8 helt i aluminium med stötstänger och centralt placerad kamaxel och med en cylindervolym på rejäla 6,23 liter. Att man satsade på en såpass gammaldags konstruktion och inte valde att utveckla överliggande kamaxlar berodde på att en sådan motor inte skulle uppnå den tillförlitlighet som krävdes av en Rolls Royce. Ett absolut krav var exempelvis att kamaxeln skulle hålla motorn ut.
Den nya kraftkällan fick kritik för att vara mer burdus i sin gång än den närmast ljudlösa sexan den efterträdde, men prestanda förbättrades markant. De runt 200 hästkrafterna (ingen effektuppgift angavs) gav bilen en toppfart på över 180 km/h, fullt tillräckligt för en lyxbil vid 50-talets slut.
Den outslitliga Rolls Royce-åttan med centralt placerade kamaxlar. Här i ett utförande på 6.2 liter från tidigt 60-tal. 1968 ökades volymen till 6.75 liter vilket den har än idag.
Myten säger att Rolls Royce nya motor var en kopia av en GM-åtta, men detta är just en myt. Rolls Royce-konstruktörer besökte visserligen GM för att få råd kring vissa detaljer hos deras V8, men L-serie-åttan (som den nya motorn kallades) var i själva verket en helt egen Rolls-konstruktion som i flera tekniska avseenden skilde sig från GM:s. Dessutom hade Rolls Royce V8 betydligt snävare toleranser och en mer hantverksmässig byggnation än den massproducerade gjutjärns-åttan i GM:s bilar.
Silver Cloud blev en stor succé för Rolls Royce. Den såldes i runt 7800 exemplar mellan 1955 och 1966 när den till slut ersattes av den betydligt modernare Silver Shadow. Ungefär lika många Bentley S-bilar avyttrades dessutom under samma period, vilket innebär att Silver Cloud och dess Bentley-syskon var den dittills mest sålda Rolls-/Bentley-modellen i företagets historia.
Många specialkarosser byggdes på Rolls- och Bentley-bilarna under åren. Här en Drophead Coupé byggd på Rolls Silver Cloud III under första halvan av 60-talet.
Se bilderna och låt blicken löpa över de pondusfyllt eleganta linjerna som flödar över karossen. Det bara osar engelsk högadel och urgamla pengar. Silver Cloud är betydligt mer glamourös och utsvävande än sin ytterst konservativa företrädare. Proportionerna är utsökta med en lång huv, kort akter och en lite bakåtlutad ”stance”, lite som en stor motorbåt som stegras i sitt farvatten!
Att de konservativa kunderna uppskattade Silver Cloud är knappast någon överraskning. Separat ram, storvolymiga, konservativt konstruerade motorer, traditionella tekniska lösningar som stel bakaxel och trumbromsar, total omtanke för detaljer och finish samt en högst traditionell interiör draperad i skinn, valnötsträ och tjocka ullmattor, var allt det som köparna ansåg utgöra en klassisk Rolls Royce. Tyngden och den separata ramen gav dessutom den tystnad och komfort som väntades och som vida överglänste andra 50- och 60-talsbilar.
Rolls Royce Silver Shadow visades 1965, en revolution med Rolls-mått mätt. Men samma stora, traditionella V8 som tidigare.
Vid mitten av 60-talet hade den konservativa Silver Cloud-generationen hunnit bli omåttligt omodern och 1965 skedde därför en revolution när Rolls Royce Silver Shadow och Bentley T-serie slog världen med häpnad. Här hade vi en helt ny generation vagnar med självbärande kaross, skivbromsar, individuell hjulupphängning runt om samt ett avancerat hydrauliskt fjädringssystem. Den relativt färska V8:n och den trestegade automaten från GM hängde dock med till de nya bilarna.
Silver Shadow hängde med ända till 1980 då den ersattes av Rolls Royce Silver Spirit/Spur (och Bentley Mulsanne), vilka i huvudsak baserades på sina föregångare. Och detta säger väl allt om den konservatism som alltid har präglat märket Rolls Royce. Liksom bristen på utvecklingspengar. Silver Spirit-generationen byggdes i närmare 20 år fram till 1998, men tekniken/plattformen levde vidare ända till 2002 i Bentleys lyxcoupé Continental R.
Att man lyckades hålla liv i dem så länge beror på att de ständigt uppdaterades, med förnyade interiörer, förfinade chassin och insmygande av ny teknik, något som även gällde Silver Shadow. På så sätt lyckades man hålla uppe ett köpintresse under alla år och samtidigt är det ett bevis på hur genomarbetade och välgjorda bilarna var från grunden. Den en gång så revolutionerade grundkonstruktionen som invigdes med Silver Shadow hängde ju med från 1965 till 2002!
Rolls Royce Silver Spirit och dess Bentley-derivat tillverkades 1980-98.
Rollarna (och Bentley-bilarna) fram till åtminstone 1998 är alltså urtypiska för märket, och utgjorde därmed högst egensinniga och unika inslag på världens bilmarknad när det begav sig från efterkrigstiden och framåt, en egensinnighet som ömt vårdades ända fram till att en modernare bil med BMW-motorer tog vid. Företagsfilosofin, myterna och konstruktionslösningarna hos Rolls- och Bentley-bilarna fram till dess saknar helt enkelt motstycke i den automotiva historien.
Till exempel var Rolls-vagnarna extremt överdimensionerade i sin konstruktion och därigenom väsensskilda från andra bilar. En Rolls innehade exempelvis fem gånger så många skruvar som i en vanlig bil, bara för att säkra bästa hållbarhet, livslängd och minimering av vibrationer.
Alla skruvar var dessutom i ett rostfritt material och höll därför betydligt längre än skruvar i vanliga bilar. De elektroniska systemen (när dessa tillkom) var dubblerade så att bilens grundläggande funktioner fungerade även efter ett haveri (t.ex. bromssystemet). I tutan fanns guldlegeringar istället för koppar för bästa hållbarhet, och så där fortsätter det.
En av de stora behållningarna med Rolls Royce och Bentley är de traditionella, påkostade och överdådiga interiörerna. Här en Silver Cloud III från mitten av 60-talet. De förnyades kontinuerligt under åren men behöll samma stil under decennier.
Skrönor och rykten om overklig kvalitet och mekaniker som med fallskärm besökte ägarna om nätterna (något överdrivet uttryckt!) för att obemärkt reparera bilar skapade ett drömskt skimmer om ouppnåelighet. Företagets hemlighetsmakeri om effektsiffror och dess extremt konservativa hållning i övrigt var antingen irriterande eller oerhört charmigt, beroende på betraktarens öga.
När Rolls Royce Silver Spirit (märkets ”standardvagn” tillverkad 1980-98) erhöll aluminiumfälgar 1990 doldes de av kåpor för att dölja faktumet! Samma år ersattes dessutom den eviga bakelitratten av en modernare läderratt, något som nästan fick ursäktas av den kritstrecksrandiga informationsavdelningen.
När man fick kritik för att inte erbjuda några garantier på bilarna var det framfnysta svaret att en Rolls Royce faktiskt aldrig går sönder. Detta är givetvis rent trams, alla mekaniska maskiner som byggts av människan går sönder någon gång, så även de magiska produkterna från Rolls Royce.
Däremot var det få, om ens någon, annan bil som var lika långsiktigt hållbara som en Rolls – under förutsättning att den sköttes korrekt enligt föreskrift! Och detta var, och är, inget billigt åtagande. Så visst kan en Rolls Royce hålla i en evighet, men det kostar.
Rolls Silver Spirit-generationens allra sista utförande, här den lyxigare Silver Spur. Kulmen av det klassiska, brittiska Rolls Royce. Därefter fylldes bilarna med BMW-knappar och mer elektronik.
Det traditionella Rolls Royce, som stod för denna närmast kompulsiva konservatism och byggde dessa överdimensionerade, gammaldags produkter, levde i närmare hundra år. Tiderna kunde dock vara stormiga, med konkurs och nationalisering 1971, separation från flygdivisionen 1973 och uppköp 1980 (från försvarskoncernen Vickers).
Till sist hann tiden så ikapp de älskade dinosaurierna och utländsk involvering förblev oundviklig. BMW har dock förvaltat den engelska nationalklenoden över förväntan och Rolls-bilarna tillhör idag världens finaste lyxvagnar. Det samma gäller Volkswagens förvaltarskap av likaledes brittisk-romantiska Bentley. Världen kanske inte är så tokig ändå!
Rolls Royce Silver Seraph innebar en nystart för märket våren 1998, med drivlinor från BMW och ägande från densamma. Ändå en högst kultiverad och påkostad vagn!
Filip Ericsson