Prins Charles & Aston Martin Virage

Det är 90-tal. Prins Charles är ute och drar i sin vettlöst slanka Aston Martin. Passagerare är en ytterligt ung prins Harry och en dam som skulle kunna vara Charles hustru Camilla, det vill säga hertiginnan av Cornwall och Rothesay, grevinnan av Chester och Carrick samt baronessan av Renfrew. Eller är det en yngre dam som sitter bredvid Charles? Ingen vet.

Fotot ovan är lika exklusivt som åkdonet. Jag kan inte förtälja hur många mannatimmar av sökande i vårt oumbärliga cybernät som lagts ned för att finna den sällsynta bilden. Bilen är en Aston Martin Virage Volante från 1994, vilken specialbyggdes efter prinsens noggranna önskemål.

Av 598 handbyggda Aston Martin Virage 1988-1995 tillverkades endast tre (3!) i Charles-utförande. Det innebär en 6.3-litersversion av den annars 5.3 liter stora V8-motorn som erbjöds av företagets serviceavdelning, med upp till 500 hästkrafter i stället för 310 som i ”standardbilen”.

Charles bil hade dock den ”vanliga” Virage-karossen. Normala kunder som ville ha 6.3-litersmotor fick annars dras med iögonfallande fälgar och breddad kaross, något som knappast passade sig för prinsen av Wales!

Ljudmattan när Charles tryckte gasen i botten måtte ha skjutits över gräsplanen så att Kanadagässen frystes i ofrivillig givakt som soldaterna i en Nordkoreansk militärparad. Den helt handbyggda V8-motorn var en ren vulkan av kraft, men samtidigt finstämd som Vanessa Maes Stradivarius.

Jag har själv hört ljudet från Aston klassiska V8 som konstruerades av den polske ingenjören Tadek Marek, ett mästerverk som producerades i 30 år, 1969-2000. Låt vara att lyssnandet begränsades till biosalongen i Karlskoga där jag som elvaåring fick ynnesten att se Bondfilmen The Living Daylights från 1987.

När James Bond, spelad av Shakespeare-skådisen Timothy Dalton, nonchalant anländer i en grön Aston Martin V8 Volante till slottet där den brittiska underrättelsetjänsten huserar, strålade Gud in i min själ. Dalton lägger i ettan i en ZF-låda lika kärv som Sean Connerys manlighet, och varvar upp den vassa V8-motorn varpå beskådaren träffas av ett högfrekvent, mulligt och alldeles underbart musikaliskt muller som pressar fram tårar i ögonen.

Men festen slutar inte där. På Volanten svetsas under överinseende av den ständige trollkarlen ”Q” ett tak så att den svindyra cabrioleten kort och gott förvandlas till en coupé som får visa vad den går för jagad av tjeckoslovakisk säkerhetspolis i sovjetiska Vaz-bilar. Det är ett rent nöje att se den diskreta men kraftfulla aluminiumbilen sladda fram på de snötäckta vägarna, givetvis ackompanjerat av det raspiga, trimmade åskmullret.

Så måste prins Charles Aston också ha låtit. Vi kan bara fantisera om det, precis som vi kan fantisera om hur det hade varit att beskåda Viragen i rörelse – en förmodat gudomlig syn. Men vi kan åtminstone analysera karossformen.

Den brittiska motortidningen Classic Car beskrev en gång Virage i en enda perfekt mening: ”Designed by artists, handbuilt by artisans”. Och visst ritades den av ett par gubbar från Royal College of Arts i London, som mejslade fram en engelskt återhållsam, slimmad form med en taklinje att dö för. Samtidigt som man lyckades inspränga den maskulinitet i formen som en riktig Aston kräver.

Prins Charles Virage var hans tredje Aston Martin. Den första var en DB6 Volante från 1969 som han fick av Drottning Elisabeth i 21-årspresent, en bil som han har kvar än idag. Den andra var en V8 Vantage Volante från 1986, vars specialutförande födde en egen modellserie under namnet ”POW” – Prince of Wales! 27 bilar byggdes fram till 1989, och värdestegringen har förstås varit enorm.

Prins Charles i sin V8 Vantage Volante från 1986.

Filip Ericsson