Många sörjde nog GT-vagnen Porsche 928:s hädanfärd 1995, och många är vi som länge väntat på en ny version, men förgäves. När franska restaureringsfirman Nardone nu förhandsvisar en ny 928, byggd på den gamla men kopiöst uppdaterad i varje detalj, lär månget bilhjärta närmast klappa ihjäl sig av iver. Vi förtäljer och dreglar ymnigt över läckra foton!
Elektrifiering är inte den enda trend som sveper över bilmarknaden idag. En fluga som går i komplett motsatt riktning är det som kallas för “restomod”, vilket innebär nybyggnation av äldre sportbilar för kunder med enorm köpkraft i kombination med ett nostalgiskt bilsinne.
Det finns två spår här. Antingen gör man som Aston Martin och Jaguar, bygger exakta kopior av ens mest klassiska sportbilar, i ett ytterst begränsat antal och till astronomiska prislappar. Eller så gör man som Kalifornien-baserade Singer, kraftigt modifierar redan existerande gammelbilar och får dem att prestera som moderna supersportbilar, men utan att försaka ett uns av charmen hos de gamla bilarna.
I Singers fall gäller uteslutande Porsche 911 från den luftkylda eran, det vill säga Elvor tillverkade mellan 1964 och 1998. En nykomling på marknaden för modifierade vintage-Porschar är franska restaureringsfirman Nardone, som har gjort samma sak som Singer fast med en helt annan typ av Porsche. Man har utgått från den berömda gran turismo-sportbilen 928!
Ett lika udda drag som Porschen själv. Det är inte ofta som snålvattnet rinner till avseende bilnyheter nu för tiden, men detta fick mitt hjärta att bulta lite extra kvickt. Long time no see, bileufori!
Där Singers Niohundraelvor är race-verktyg och konstverk i samma paket, är Nardones 928 ett helt annat djur – en klassisk gran turismo, om än en ovedersägligt sportig sådan.
Porsche 928
Porsche 911 var en klassisk Porsche med akterhängd boxermotor och en lite grodaktig uppsyn, och med sin futuristiska form, sina voluminösa mått och stora V8 framtill skapade 928 därför rejäla chockvågor vid premiärvisningen 1977.
Nej, Porsche lyckades inte ersätta den älskade 911 med den tyngre och modernare 928 som ju var tanken, men att den kom till var ändå ett resultat av logiska resonemang i det förmodat strama styrelserummet i Zuffenhausen norr om Stuttgart. Man ville trygga framtiden genom att blidka den livsviktiga USA-marknadens krav på säkerhet och komfort.
Men det var den futuristiska formen som stal all uppmärksamhet. Enligt Porsche självt var den ett uttryck för typiskt framåtblickande 70-talsdesign, som samtidigt var tidlös. En omöjlig ekvation? Ja, fast faktum är ju att den såg modern ut även vid nedläggningen 18 år senare. Att 928 fyller 45 år i år ter sig närmast obegripligt vid skärskådning av dess modernitet i design, teknik och prestationsförmåga.
Bilens egenskaper var fantastiska 1977 och var det under hela dess levnad. Få bilar var så effektiva och snabba under långa sträckor och uttrycket ”Autobahnracer” stämmer nog bättre in på 928 än kanske någon annan bil i historien.
Denna orubbliga kompetens bottnade i en teknisk briljans som framavlats av åratal av tyska ingenjörstimmar: transaxelkonstruktion med växellåda bak för perfekt viktfördelning, galvaniserad kaross, karossdelar i aluminium, elastiska stötfångare i plast helt dolda i karossen, sinnrik “Weissach”-bakaxel med bakhjulsstyrning för bästa stabilitet samt ställbar instrumentpanel för perfekt körställning.
Den 4.5 liter stora V8-motorn helt i aluminium tillförsäkrade 928 prestanda som matchade 911 och skänkte ett potent muller som vore den en europeisk muskelbil. 928 var ett fullblod in i minsta skruv. 1977 gav den 240 hästkrafter vilket gav en toppfart på 230 km/h. Kattskit idag men fina siffror då.
Oälskad och ratad av Porsche-entusiaster till en början förblev 928 ändå en succé med totalt 61 000 byggda bilar. Den förblev ett självklart inslag i Porsches palett såväl som på sportbilsmarknaden, och ett uttryck för tysk bilkultur i folkmedvetanden världen över. Att den inte fick en uppföljare är beklämmande.
Porsche 928 by Nardone
Åter till 2022 och ett studiofoto på en märkligt 928-liknande vagn uppenbarar sig från ingenstans. Vad tusan är detta tänker man och klickar genast på länken – och faller pladask inom bråkdelen av en sekund.
Wolfgang Möbius originaldesign har skurits till och dragits åt. Nardone-Porschen är närmast psykedelisk i sitt uttryck, som att kisa mot en 928 efter att ha tuggat svamp. Simultant sinnlig och brutal, finlemmad men musklig. Den bär förstås omisskännliga drag av 928 men har slimmats och gym-pumpats . Mer muskler, mindre fett.
Interiörlinjerna följer slaviskt originalets men har spetsats med den modernaste teknik medbland annat Apple CarPlay, samt nya knappar och reglage. Det här är briljant; förarplatsen är hundra procent niohundrasjuåttig men hypermodern i samma paket. Helt draperad i läder är det dessutom betydligt lyxigare än tidigare; här vill man sitta och köra väldigt fort och väldigt länge!
Tekniken under skalet har vidare förändrats så att vi i praktiken i det närmaste talar om en helt ny bil. Den kraftigt omskurna karossen kommer enligt uppgift att byggas i kolfiber medan V8-motorn utgår från den gamla, men kommer att uppdaterats kraftigt.
Ny motorelektronik och övriga ännu icke namngivna förbättringar ska ge lagliga utsläppsnivåer såväl som 400 hästkrafter. Då lär det gå undan, för den blir ju både lättare och starkare än den mest potenta 928-modellen: 928 GTS som gav 350 hk och toppade 275 km/h.
Ny sexväxlad manuell låda är storligt glädjande för varje traditionalist medan omgjorda hjulupphängningar med adaptiva dämpare, ny styrning och nya bromsar kommer att modernisera 928-upplevelsen inför en samtida värld.
De första leveranserna utlovas till 2024. Något pris är inte tillkännagjort men säkert är att det blir mycket dyrt. Jag gissar på någonstans mellan fem och tio miljoner kronor. Vi får se om jag har rätt.
Epilog
Det är inte varje dag man ser en 928, men det är väldigt glädjande när det väl händer. Jag minns särskilt ett sådant tillfälle när jag för några år sedan kom cyklande längs en stadsgata i Uppsala.
Där plötsligt stod en guldfärgad 928 S4 med ägaren på väg att kliva in. Det var en lång arkitekttyp med runda glasögon, skrynklig kavaj och rufsigt hår. En ljuvlig syn och då kom jag på det; 928 är urtypen för en sann arkitektbil.
Att den nu återupplivas, om än i ett mycket litet antal, lär såklart fylla månget bilhjärta med stor glädje, även om chansen att se en kommer att vara ännu mycket mindre än att få syn på originalet.
Filip Ericsson