I december 2022 är det 40 år sedan Mercedes presenterade sin nya lilla familjebil 190. Då var faktumet, att konservativa Mercedes skulle släppa en kompaktbil, en sensation. Betydelsen av 190 kan inte underskattas då den liksom efterföljaren C-klass har varit helt oumbärlig i märkespaletten ända sedan dess.
Mercedes täckte av sin första verkligt kompakta bil i december 1982, en fyradörrars sedan i storlek som en mindre mellanklassbil. Idag kan uppståndelsen te sig något egendomlig nu när de så kallade premiumtillverkarna har modeller i en såväl som två klasser under det så kallade D-segmentet. Men då, för 40 år sedan, slog nya lillbilen ner som en bomb.
En kompakt-Merca hade ju funnits tidigare, den slitstarka och omåttligt populära familjebilen som visades 1966 och som kom att definiera den typiska taxibilen världen över. Men ”200-serien” var ett nummer större än 190 och utgjorde i själva verket föregångaren till dagens storbil E-klass.
Med 190 gick man som sagt ner ännu en storlek och Mercedes-konservatisterna fasade; detta är väl ingen riktig Mercedes? Men så fel de hade. Enligt sedvanlig strikt och grundlig Mercedes-tradition hade man gått till sitt värv utan kompromiss. Resultatet osade tysk överingenjör iklädd vit forskarrock, otröttligt arbetandes framför ritbord inuti grå stålskrapa i västtysk storstad – alltså som det alltid hade varit.
Vi börjar med formen. Mercedes legendariske chefsdesigner Bruno Sacco hade i märkets största bil S-klass skapat ett mästerverk några år tidigare, och där tagit fram ett nytt formspråk som skulle stå sig i många år.
Nästa modell var 190 som gick i precis samma spår – ledande aerodynamik i alldeles utsökt symbios med en totalitär märkesidentitet, helt ny men ändå fullständigt igenkännlig. 190 är Saccos egen favorit och kan nog heller inte betecknas som annat än ett mästerverk med ovan nämnda motivering.
Interiören gick i samma grundmurade Mercedes-stil; enkelt, korrekt, ergonomiskt och utfört i den typiska, outslitliga industriplast som de större Mercedes-bilarna också draperades i på den här tiden. De styva, välstoppade sätena med den tjocka, sträva textilklädseln var de samma. Liksom den stora ratten, de övertydliga reglagen och instrumenten i det torra, korrekta typsnittet. På ytan var 190 en riktig Mercedes.
Den ytterst strama, välbyggda och Mercedes-typiska interiören i 190.
Inte heller under skalet hade det snålats eller prutats på konservatismen. Därför var 190 givetvis bakhjulsdriven medan multilänkaxeln baktill var unikt 1983, åtminstone i storleksklassen.
190 erbjöd också en åkkomfort och fjädringskontroll som få andra bilar, oavsett storlek eller pris. Mekaniskt var det rättframt och enkelt, det handlade om enkelkamsfyrorna från 200-serien med förgasare eller insprutning (i 190E), samt ett antal outslitliga men knarriga och långsamma dieslar.
Tillsammans med en märkestypisk och därmed lastbilsmässig växellåda kände de traditionella Mercedes-förarna igen sig. En 190 var aldrig rolig att ratta som en BMW 3-serie utan en seriös åkvagn som byggts för att hålla bättre än allt annat på vägarna.
Den var konstruerad för ett liv i fri fart på Autobahn där den perfekta aerodynamiken, den orubbliga kursstabiliteten, effektiva ljudisoleringen och höga utväxlingen såg till att skapa en motorvägsracer som inget i storleksklassen på långa vägar nådde upp till.
Bruno Sacco, Mercedes chefsdesigner 1978-99, bredvid sitt favoritbarn – 190.
Den fullkomliga kompromisslösheten gällde även säkerhetstänkandet – sannolikt var ingen bil i storleksklassen så krocksäker som en Mercedes 190. Detta gjorde förstås bilen dyr och den kompakta, snålt utrustade bilen kostade ungefär som en riktig lyxbil hos de billigare bilmärkena. 190 var alltså en mellanklassbil endast när det gällde storleken, inte priset.
Med det kompakta formatet i kombination med längdsmonterad motor och bakhjulsdrift tvingades man dock att kompromissa på en punkt: utrymmena. Mercedes 190 var ordentligt trång och kom till och med att kallas världens enda tvåsitsiga fyrdörrarsbil! Riktigt så illa var det kanske inte men någon familjebil var 190 knappast och det såg det skyhöga priset till om nu inte bristen på baksätesutrymme skrämde bort barnfamiljerna.
Epilog
Trots detta blev Mercedes lillbil en veritabel succé och därför har man heller aldrig lämnat mellanklassen. Efter tio års produktion var det hög tid för avlösning och även en ny nomenklatur – C-klass.
Idag är man inne på femte versionen och fortfarande spelar den en huvudroll i Mercedes digra utbud, även om betydelsen av den (genom suv-explosionen) har minskat de senaste åren.
Jag har själv ringa erfarenhet av Mercedes 190. Har ni några minnen av den? Låt höra!
Första Mercedes C-Class ersatte 190 under 1993.
Filip Ericsson