Modellbilsglädje – Återförening med Saab 96

Saab-törsten har varit svår. Men nu har jag äntligen återförenats med min älskade, elegant diplomatblå Saab 96 från 1964. Nåja, en återförening i miniatyr åtminstone, skala 1:43 närmare bestämt! Finishen är utsökt, alla detaljer känner jag igen från den riktiga bilen.

Den trubbiga lilla Saaben är ett rent work of art. Skåda den böljande droppformen, de tjusigt adderade kromelementen, den runda, näpna fronten med de snälla ögonen och det konstfulla bombplanet insprängt i den snygga grillen. På den riktiga bilen är allt vackert gjutet i ett stycke aluminium. Till och med de bakre stänkskydden med ett varsitt avbildat bombplan är intakta.

Saknaden av ANN 582 kommer dock att fortsätta även efter det lyckosamma modellbilsfyndet; jag får ju inte köra den! Men jag kan minnas. Jag minns att sitta i den mysiga lilla kupén med de små vackra detaljerna i kromad metall, den ljusgrålackerade instrumentbrädan med de runda, kromsargade instrumenten mitt framför mig. Ratten, en underbart väl tilltagen, tunn historia i vit bakelit med sirliga kromelement i rattcentrum, var ren terapi att greppa. Hela anrättningen osade välskräddat, detaljerat 60-tal.

Den lilla trecylindriga tvåtaktsmotorn på 850 kubik lät inte alls mopedaktigt ettrigt som många kanske tror, utan bjöd på en rund gång med en fyllig, sportig sång som om den trodde att den var en Maserati. De djupa tonerna fyllde kupén varje gång man gasade på och gjorde min lycka. Vid tomgång, när man lät frihjulet göra sitt, påminde sången om det lågmälda, sövande dunket hos en gammal Volvo-snurra i en äldre träbåt.

Saab 96 tillsammans med ”Ur-Saaben” från 1947, den första prototypen till en Saab-bil.

Den yttre formen är tätt sammankopplad med Saabs flyghistoria. Företaget byggde ju som de flesta känner till militära flygplan innan de påbörjade biltillverkning 1950. Som många andra europeiska industriföretag sökte man ju att ställa om produktionen till civila produkter när beställningarna på krigsmateriel sinade vid krigsslutet 1945.

96:ans linjer följer samma koncept som den allra första Saaben, modell 92, med en form som påminner om en flygplansvinge sedd från sidan. Alltså en rund, tjock framända och en avsmalnade bak, för aerodynamikens skull. Därför var prestanda bättre än vad de blygsamma 38 hästkrafterna utlovade med en toppfart på runt 130 km/h. Jag testade och Saaben svek aldrig. Det gjorde hon heller aldrig vid kallstarter under köldknäppta vintermorgnar. Hon startade alltid, värmen kom kvickt och Ann låg alltid tryggt på vägen.

Hon avyttrades en kylslagen vårdag vid slutet av 90-talet. Jag har saknat henne ofantligt ända sedan dess, men nu står hennes lillasyster i min hylla. Alltid något!

Filip Ericsson