Inget annat bilmärke är så spretigt, så kontrast- eller motsägelsefullt som Mercedes Benz. Från rena arbetsfordon till total glamour, via torra familjebilar som fraktar folk och bagage av alla de slag tio tusentals mil utan knot. En rik och berömd som aldrig har haft en Mercedes existerar inte, samtidigt som de är världens vanligaste taxibilar.
I alla tider har Mercedes-kunden utgjorts av Grace Kellys med ljuvligt svallande hår krusat i Kalifornisk fartvind, såväl som den bilringade taxichauffören Dieter på ölkaféet i Berlin. Mina två nya modellbilstillskott personifierar dessa absoluta ytterligheter: Mercedes 200D 1968 och 300 SL 1954. Här fokuserar vi på den första, den strikta familjevagnen W114/115 på Mercedeska vilken gjorde debut i december 1967 – och som därmed fyller femtio år precis nu!
Denna snigel-långsamma taxidroska och Måsvingens raka motsats, är trots allt svårt konstfull i all sin betonggrå stringens. Den moderna ”kompakt-Mercan”, föregångare till Mercedes E-klass, spreds över världen i hela två miljoner exemplar under sina tio produktionsår mellan 1967 och -76.
W114/115 var en helt ny konstruktion som tog klivet in i efterkrigstiden en gång för alla. Den byggdes på ett helt nytt chassi som skulle bilda grund för alla kommande Mercedesar, och innefattade självbärande kaross och delad bakvagn. Stommen skulle följa med ända till 1991 då den gamla S-klass av generation W126 kastade in handduken. Grundtekniken i W114/115 stod alltså till grund till för några av världens bästa bilar!
Den nya kompakt-Mercan ritades av den legendariske, franske bildesignern Paul Bracq som senare även kom att arbeta med några av BMW:s mest berömda modeller. Inriktningen var stram avskalad tre-box-design, helt enligt tidens mode.
En ny fyrcylindrig motor (M115) gjorde också entré och det var en rejäl, rättfram konstruktion med gjutjärnsblock, aluminiumtopp och enkel överliggande kamaxel. I basversionen Mercedes 200 gav den 95 hästkrafter. De sexcylindriga bilarna drevs av de kultiverade, beprövade M180/M114-maskinerna som tjänstgjort ända sedan 1951.
Givetvis fanns även dieselmaskiner i den nya Mercedesen, med fyra såväl som fem cylindrar. Instegsvarianten 200D, det vill säga min modellbil, gav blott 55 hästkrafter. Det var således traktorfart som bjöds! Det stora motorutbudet erbjöd dock effekter ända upp till 185 hk. Detta i toppmodellen 280E som från och med 1972 huserade den nya dubbelkamssexan på 2.8 liter.
Att W114/115 var en klassiskt överdimensionerad Mercedes-produkt bevisades av den enorma slitstyrka som framför allt tusentals taxichaufförer som nyttjade modellen fick erfara. Lite kuriosa är att en grekisk taxichaufför vid namn Gregorios Sachinidis efter lång och trogen tjänst donerade sin 240 D från 1976 till Mercedes-muséet – med 460 000 mil på mätaren!
Den strama familjebilen från Mercedes smälte in precis överallt – Den kunde agera allt från taxi i Marrakesh och lantbrukarens arbetshäst på bistra, norrländska vintervägar, till Genève-diplomatens chaufförskörda dagligtransport eller den kaliforniska lyxhustruns shoppingvagn. Alla fundamentalt skiftande uppdrag utförda med samma osvikliga bravur. W114/115:s eftermäle lyser starkt, Mercedes mellanstora vagn har konstant utvecklats till nya succéer och tillhör fortfarande världens bästa bilar. Grattis till 50 år!
Filip Ericsson