Det finns vissa bilmodeller som är rena ikoner, legender som förfört med osedlig skönhet eller fört utvecklingen framåt med överlägsen ingenjörskonst. I en modellbilsamling måste dessa förstås finnas där. Jaguar E-Type och Porsche 911 är exempel på sådana. Mercedes 300 SL, måsvingemercan, är ett annat och tacknämligt nog mitt nytillskott i modellbilsfloran!
Hur dåtidens Mercor kunde utgöra sådana överarbetade tyska ingenjörsprodukter och samtidigt vara så konstfulla, så hjärtskärande vackra, är omöjligt att förstå. Tyskarna har alltid varit mästare på att få sina perfekta farkoster konstfulla som grekiska Gudar – kombinationen av iskallt bankkvarter i Stuttgart och Hollywoods röda mattor är makalös.
Hur man lyckades inspränga sådan glamour i de avancerade mekanikstycken som stockkonservativa, vitrocksbeklädda äldre herrar mejslat fram på urseriösa ritbord i tyska betongbyggnader är ett mysterium, en fråga för Skaparen.
Racingvagnen 300 SL, med sina berömda måsvingedörrar, förkroppsligar denna motsägelse. Den överglänste allt vid introduktionen 1952, så effektiv och modern att de prominenta tillverkarna från Storbritannien och Italien (läs Aston Martin, Jaguar, Ferrari) skakade i sina grundvalar.
Den nya racerbilen vann ett flertal tävlingar, bland annat det prestigefulla 24-timmarsloppet på Le Mans och spektakulära Carrera Panamericana i Mexiko, båda 1952. Den tog även andra- och fjärde-platserna i det mytomspunna Mille Miglia samma år. Trots betydligt lägre effekt än konkurrenterna höll sig 300 SL konkurrenskraftig tack vare låg vikt, lågt luftmotstånd och hög hållbarhet. Till skillnad från sina antagonister kom den ju nästan alltid i mål!
Civilversionen dök upp 1954, en bil som kunde färdas med raketfart över kontinenter non-stop utan att svikta, och därefter göra fullständig succé vid Oscarsgalans röda matta samma kväll. Idag betingar de sällsynta fyrhjulade konstverken miljontals kronor. Men istället för att ropa hem en stor på Sotheby’s för tio miljoner kronor eller så, knep jag en liten för 179 spänn!
Idén om en civil variant av den spektakulära Grand Prix-vagnen kläcktes av Max Hoffman, märkets generalagent i New York. Det var ju i USA som pengarna fanns, och som intresset för sportbilar var som starkast efter kriget. Det kommersiella värdet gick knappast att underskatta.
Precis som den framgångsrika racerbilen byggde civil-300:n på ett rörramschassi i aluminium, ett metall-skelett som gjorde bilen särdeles lätt såväl som stark. Konstruktionen medförde att vanliga dörrar inte kunde monteras och de iögonfallande måsvingedörrarna var födda! De var alltså inte någon gimmick utan en del av bilens gravallvarliga konstruktion.
300 SL hade stålkaross med huv, dörrar och bagagelucka i aluminium. Det gick dock att beställa sin 300 SL med kaross helt i aluminium vilket sparade 80 kilo, och adderade multum till prislappen. Endast 29 aluminium-bilar byggdes mot 1400 med stålkaross och alu-bilarna betingar därför galna auktionspriser idag.
Motorn var en rak sexa på tre liter hämtad från lyxbilen 300 Adenauer, men modifierad på flera punkter. Den hade aluminiumtopp, enkel överliggande kamaxel och blev den första produktionsbilen i världen med bränsleinsprutning. Effekten var 215 hästkrafter vilket tillät en toppfart på upp till 260 km/h beroende på bakaxelutväxling. Denna för tiden astronomiska siffra gjorde 300 SL till världens snabbaste produktionsbil. Tänk, vi pratar 1954!
I år fyller racervagnen 300 SL 65 år, ett obegripligt faktum när man särskådar dess prestandasiffror, kapacitet och design. Auktionspriserna har blivit därefter: 2015 såldes en 300 SL från 1955 för 13 miljoner kronor på Sotheby’s i Monterey, Kalifornien. En 300 SL med aluminiumkaross från samma år förblev osåld med högsta bud cirka 36 miljoner kronor. Det är alltså bara att fortsätta drömma, men med en 300 SL i skala 1:43 i hyllan blir det åtminstone lite lättare att stå ut!
Filip Ericsson
Så vacker att man kan gråta! Informativt och intressant!