Hyperbilen McLaren F1 visades för 28 år sedan men är än idag närmast oöverträffad, en sagolik bedrift som speglar den magik med vilken den omges. Nästan lika intressant som bilen är dess skapare, konstruktören Gordon Murray. Vi berättar historien, gottar oss i vackra foton och avslöjar bilen som otippat utgjorde huvudinspiratör: Honda NSX.
Det var tidigt 90-tal och trots den pågående världsekonomiska krisen var ”superbilseran” i full sving. Ferrari F40 och Porsche 959 hade härjat länge och nu vid 90-talets början hade flera sportbilstillverkare kommit ikapp; återuppståndna Bugatti med sin utsökta EB110 och Jaguar med sin böljande, våldsamt snabba XJ220 utgör ett par av de mer angenäma exemplen.
När racerbilsstallet McLaren visade sitt bidrag under 1992 tycktes dock alla konkurrerande supersportbilar åldras 20 år över en natt, Ferrari och Porsche inkluderade. Ett minimalisttänk som inspirerats av japanska Honda i kombination med en närmast övernaturlig kompetens hos chefskonstruktören resulterade i en supersportbil av ett slag som aldrig tidigare setts.
Gordon Murray
Låt oss börja sagan genom att berätta om just honom, Gordon Murray, pappa till McLaren F1. Han föddes i Sydafrika 1946 och tog ingenjörsexamen från det tekniska universitetet i Durban vid slutet av 60-talet.
Murray konstruerade sin första racerbil 1967 vilken tävlade inom den sydafrikanska, nationella racingen. 1969 flyttade han till England där han fick jobb hos F1-stallet Brabham, där han så småningom avancerade till chefsdesigner. Murray kom att utveckla ett flertal Grand Prix-bilar för stallet vilka gav hela 22 vinster mellan 1973 och 1985.
1987 fick Murray jobbet som teknisk chef hos McLarens F1-stall där han fick kollegor som förarlegenderna Ayrton Senna och Alain prost. Runt 1989 påbörjades till sist arbetet med märkets första gatbil och Murray var den som skulle leda projektet.
McLaren F1
McLarens nya gatbil visades i Monaco försommaren 1992 i samband med det berömda, årliga Grand Prix-loppet. På podiet stod en helt ny typ supersportbil; lätt, kompakt och civiliserad, fjärran från de vilda, tungrodda och trånga fartmonster som utgjorde tidens superbilsnisch.
Murrays filosofi för den nya supersportbilen var från dag ett att den skulle vara användarvänlig, med god sikt, bra ergonomi och behaglig fjädring. Allt för att sätta fullt fokus på en ren körupplevelse, utan störande moment. Knappast egenskaper som präglade marknadens supersportbilar vid den här tiden alltså.
Konceptet var troget gällande superbilsmode med bakhjulsdrift och motorn i mitten bakom föraren. Layouten för passagerarna var dock helt unik; föraren placerades i mitten med en passagerarstol på var sida. F1 var alltså fullt tresitsig! Lösningen var helt briljant då den inte bara var enormt praktisk, utan även optimal ur körsynpunkt. Att sitta i mitten och köra gav full kontroll, precis som i en Formel 1-bil.
Motorn konstruerades av BMW:s motorsportavdelning (som även bygger märkets M-bilar) och det var en unik enhet utvecklad endast för McLarens räkning. Det handlade om en V12 på drygt 6 liter med 48 ventiler och en toppeffekt på 627 hästkrafter, mest av alla supersportbilar vid den här tiden – trots avsaknad av turbo. Växellådan var sekventiell på F1-vis.
Med en tjänstevikt på endast 1140 kilo klarades 0-100 på 3.2 sekunder och toppfarten låg på hisnande 386 km/h. Betänk att detta var långt innan Bugatti Veyron passerade 400-vallen och McLaren var vid tiden världens snabbaste bil med god marginal.
69 gatbilar byggdes mellan 1994 och -97 medan ytterligare ett tjugotal vagnar avsedda för racing sattes samman. Nog hade F1 känts konkurrenskraftig i ytterligare flera år framöver, men marknaden för svindyra supersportbilar var knappast optimal vid den här tiden. Det skulle dröja mer än ett decennium innan märket släppte en gatbil igen.
Kopplingen till Honda NSX
Någon gång vid slutet av 1980-talet besökte Gordon Murray Hondas utvecklingscenter i Tochigi, Japan, tillsammans med numera avlidne Formel 1-legenden Ayrton Senna. Herrars koppling till Honda bestod förstås i att McLarens F1-bilar drevs av Honda-motorer.
Under besöket fick Murray syn på en prototyp av Hondas nya, så omtalade sportbil – Honda NSX – som skulle presenteras hösten 1989. Senna hade för övrigt medverkat i utvecklingen av bilen.
Efter en provtur gick så ljuset upp för Murray; NSX var den ”vänliga” superbil som han letat efter (som referensbil under utvecklingen av McLaren F1). De referenser man dittills sneglat på i form av Porsche, Ferrari och Lamborghini med flera, blev obsoleta över en natt och ratades. Murray imponerades så av NSX att han köpte en egen och använde den som bruksbil under sju år och 7500 mil.
Med sin goda sikt, fina ergonomi, följsamma fjädring, effektiva luftkonditionering och typiska Honda-kvalitet, förblev NSX den förebild man kom att utgå ifrån när F1 skulle konstrueras. En NSX kunde ju jaga Porschar på racerbanan på förmiddagen, och sedan lånas ut till farmor för en tur till ICA Maxi på eftermiddagen.
Precis så skulle McLaren F1 fungera; den skulle förutom att uträtta storverk på en racerbana, fungera väl i staden och locka till en långresa ner till Rivieran när andan föll på.
Det minimalistiska tänkande som präglade NSX hängde också med till McLaren F1.
Fyrhjulsdrift och turbo lyste med sin frånvaro, vilket sänkte vikten och främjade körkänslan. Användandet av lättviktsmaterial (läs aluminium) i hjulupphängningar, chassi och kaross förbättrade förutsättningarna ytterligare.
Ayrton Senna vid en Honda NSX under tidigt 90-tal.
Flera av NSX konstruktionslösningar inspirerade, och i vissa fall kopierades, därför av McLaren. Måtten hölls modesta och vikten minimerades. Allt som störde körkänslan rationaliserades bort.
F1 var dock en betydligt mer extrem skapelse än NSX, och tio gånger så dyr. Där Honda stannade vid aluminium använde McLaren mycket kolfiber i konstruktionen. Tittar man in i McLaren F1 ser man också hur mycket längre man gick; det är särdeles enkelt och spartanskt, men samtidigt elegant på ett minimalistiskt vis.
Spartanskt inuti McLaren F1.
Även maskinellt inspirerades Gordon Murray av Hondan. Dess högteknologiska V6-motor på tre liter erbjöd delikatesser som elektroniskt ställbara ventiltider (VTEC) och elektroniskt gasreglage (”drive by wire”). Resultatet var en ytterst potent och samtidigt kultiverad maskin.
Sammantaget tog NSX utvecklingen framåt så till den grad att Porsche 911 framstod som en ren antikvitet, och Ferrari 348 som åtminstone grovhugget omodern. Den utkom ett halvår efter NSX och tvingade Ferrari att omedelbart påbörja utvecklingen av teknikundret F355.
Gordon Murray vid sin NSX.
McLaren krävde dock förstås flerfalt mer kraft än de blygsamma 274 hk som NSX stoltserade med, men tänket från NSX hängde med som en röd tråd i projektet från början till slut, bara i en kraftigare, mer extrem skala.
Det ter sig naturligt att Murray efter besöket hos Honda frågade om de ville bistå med motorn till F1. Av okänd anledning tackade Honda nej och uppdraget gick som sagt istället till BMW, som knappast gjorde någon besviken.
Epilog
Slutresultatet blev alldeles lysande. En NSX på steroider som fick alla andra supersportbilar att framstå som rena dinosaurier (Bugatti EB110 möjligtvis undantagen). Formen gav en märklig känsla av déjà vu, som om man sett den tidigare i sitt sinne men ändå inte. En sportbilsform så perfekt som om naturen själv skapat den. Hypermodern och urklassisk på en och samma gång.
Supersportbilarna hade en tuff tid under 90-talets krisår; Bugatti gick i konkurs, Jaguar XJ220 lades snabbt ner med osålda bilar i lager och Porsche lyste helt med sin frånvaro på superbilsscenen. Sedan gick segmentet på sparlåga fram till 2003 när Bugatti Veyron slog knockout med sina 1000 hästkrafter och 400 km/h.
Ytterligare ett decennium senare följde den nya tidens hybriddrivna hyperbilar i form av Porsche 918 Spyder, McLaren P1 och LaFerrari i spetsen.
Men lika sinnliga, finurligt konstruerade och smakfulla som McLaren F1 är de nog inte, och frågan är om inte Gordon Murrays snart 30-åriga 90-talsvagn fortfarande skulle kunna ge nykomlingarna en match.
Intervjun med Gordon Murray, där han berättar om Honda NSX betydelse för McLaren F1, kan för övrigt läsas här:
https://oppositelock.kinja.com/gordon-murray-on-the-honda-nsx-1495548371
Filip Ericsson