En ny farkost har anlänt och adderats till min snabbt växande modellbilsamling, och det är inte vilken bil som helst, utan Jaguar E-Type, historiens mest ikoniska sportbil och enligt många världens vackraste bil. Nytillskottet behöver därmedelst inte någon motivering – Ingen modellbilssamling är komplett utan en E-Type!
Det var på bilsalongen i Genève 1961 som Jaguar skrällde och visade något som fick en hel värld att synkront tappa sina hakor – så extrem i sin form såväl som i sina fartresurser. E-Type var märkets nya sportbil som ersatte den antika XK150. Att prestanda levde upp till den extrema spolformen adderade till sensationen – E-Type toppade hela 240 km/h och det var världsrekord för en produktionsbil 1961.
Bilen baserades på märkets framgångsrika, Le Mans-vinnande racerbil D-Type och var således ett barn av racerbanan. Därmed bjöd E-Type på ett avancerat monocoque-chassi, skivbromsar runt om (inte fy skam 1961!) och en delad bakvagn som gav den vägegenskaper som kanske inga andra gatbilar över huvud taget.
E-Type bredvid sin nära släktning från racingbanan, den fruktade D-Type.
Motorn var också sensationell men knappast någon nyhet, det handlade om den världsberömda så kallade XK-motorn från 1948 som även drev märkets racingvagnar och som fick fortsatt tjänstgöring i E-Type. Nu var effekten uppe i hela 265 hästkrafter ur 3.8 liter. Än mer fantastiskt var dock att denna supervagn kostade styvt hälften av sina konkurrenter – läs Aston Martin, Porsche och Mercedes – trots att den prestanda-mässigt utklassade dessa!
Men det var nog ändå formen som fick de rika och berömda att gå man ur huse och vallfärda till sin lokala Jaguar-handlare. Samtidigt som E-Type följde märkestraditionerna med runda graciösa linjer, tog den ett kvantsprång in i framtiden med en spolform så extrem att den mer liknade en farkost från en annan planet än en bil. Ändå är proportionerna ur-klassiska för en sportbil, med kolossalt lång huv, kort-kort akter och en ”stance” som gör att den ser ut att göra sina 240 redan när den står still.
E-Type med några av sina konkurrenter. Välbyggda och konstfulla men totalt underlägsna i prestanda med sina klena fyrcylindriga motorer.
På Genève-salongen 1961 dubbade självaste Enzo Ferrari E-Type till världens vackraste bil. Men låt oss dra fram klockan exakt 50 år, till mars 2011. Då stod nämligen jag själv och gluttade på exakt samma bil, på exakt samma plats. Jo, Jaguar ställde minsann ut samma exemplar för att fira modellens femtioårsjubileum! Jag håller med Herr Ferrari och kan intyga att en E-Type verkligen tar andan ur en när den får beskådas i verkliga livet. Få bilar har sådan Wow-faktor. Men vackrast i världen? Jag har ett par andra favoriter..
E-Type kom att bli mycket långlivad med en produktionstid på hela 15 år fram till 1974. Serie I (1961-67), och tillika min modellbil, anses som den snyggaste och är den som betingar de allra högsta priserna idag. E-Type-bilarna över huvudtaget har rusat iväg på senare år och kan betinga miljonbelopp idag.
E-Type vid sin makalösa premiär på bilsalongen i Genève 1961. Jaguar-grundaren Sir William Lyons syns i bakgrunden (i svart kostym).
3,8-litersmotorn förstorades till 4,2 liter under 1964 för bättre vridmoment men toppeffekten förblev den samma. Med den större motorn kom också bekvämare säten, förbättrade bromsar och en helsynkroniserad manuell växellåda, fortfarande från hovleverantören Moss. 1966 tillkom en 2+2-sitsig variant med längre hjulbas och högre tak och den gick även att beställas med automatlåda.
För att komplicera det hela ytterligare var Serie ”1,5” (1967-68) en inofficiell benämning mellan Serie I och II och kännetecknades främst genom att framlysena förlorade sina täckglas. Serie II (1968-71) innefattade ytterligare detaljförändringar med bl.a. en nydesignad instrumentpanel och nya säten.
E-Type Serie III (1971-74) innebar den största omgörningen i modellens historia men nu förlorade den mycket av sin forna skönhet. Det långa axelavståndet och den nya fronten förtog onekligen E-Typens ursprungliga magik. Märkets helt nya V12:a hittade också ner i Serie III och paradigmskiftet från rena sportbilar mot mer komfortinriktade gran turismos var nu i full blom.
E-Type var oerhört framgångsrik med cirka 72 000 tillverkade exemplar under sina 15 produktionsår. Därefter väntade dystrare tider, men det får vi ta en annan gång!
Filip Ericsson
Underbart! Jag ser att ”min” E-type hamnade på absolut rätt plats. Riktigt glädjande!
Din blogg kände jag inte till, så den vetskapen fick jag så att säga på köpet (även om det nu var en försäljning). Men det är en blogg jag helt klart kommer att återvända till!
Separat ska jag skicka dig ett par bilder på juvelerna i min krona: En förvisso sliten men hel Corgi-modell av den legendariska Ecurie Ecosse, lastad med en C-type och en D-type – precis som när det begav sig. Och som det för övrigt var när jag för 20 år sedan hade glädjen att se originalet ”live” i Köpenhamn!
Dick Skipworth gjorde en sann kulturgärning när han renoverade transportern och de medföljande tävlingsbilarna. Och inte blev han ruinerad av det heller; de bilarna drog in aktningsvärda summor när han till sist sålde dem via Bonhams…
Tack för det! Och historielektionen! /F