Jaguar XJS – Den utskällda GT-vagnen har fyllt 40

Den kanske mest utskällda prestigebilen i historien, Jaguar XJ-S, fyllde 40 år 2015. Det måste firas, för den oälskade GT-vagnen med sin säregna karossform kom att förbli ett stående inslag i Jaguars modellpalett i tjugo års tid. XJ-S är därmed en av de allra längst levande modellserierna i historien.

Jaguar XJ-S fick den högst otacksamma uppgiften att ersätta den ikoniska E-Type 1975 och föddes i en svår tid för märket. Jaguar var sedan tidigare berömt för sina ultravackra lyx- och sportbilar som bländade med pionjärskap i avancerad teknik och en smått otrolig prisvärdhet gentemot konkurrenterna, en högtid i märkets historia som pågick under flera decennier på 40- 50- och 60-talen.

Men när champagne-skålandet efter den sista succén, den fabulösa XJ6 med premiär 1968, hade lagt sig väntade tuffare tider av oljekris, förstatligande och svåra kvalitetsproblem vars konsekvenser kom att förfölja märket ända in i våra dagar.

En tidig Jaguar XJ-S.

Jaguar E-Type, som gjorde en aldrig tidigare skådad succé vid presentationen på Genéve-salongen 1961, förvandlades till en ganska stor och tung pjäs mot slutet av sin levnad, med förlängt axelavstånd och installationen av en 5.3-liters V12:a 1971.

Efterföljaren, XJ-S, fortsatte utvecklingen mot större, tyngre och mer gran turismo-betonade modeller och när den visades för publik för första gången i Paris 1975 var Jaguars tid som sportbilstillverkare definitivt över.

Jaguar XJ-S Coupé, här en bil från 1980-talet.

XJ-S var en udda typ och svår att smälta för de traditionella Jaguar-entusiasterna, och för de flesta andra också för den delen. Efter de runda, organiska formerna som mejslats fram så framgångsrikt genom åren var XJ-S ett komplett trendbrott med sina kantigare linjer och högst säregna akter. Den fula ankungen var född.

Under skalet återfanns den nya tolvan som var en relativt lätt konstruktion men som samtidigt sög i sig rejält med bränsle. Den trestegade automatlådan hjälpte föga och gav den nya ”sportvagnen” en än mer tillbakalutad – läs amerikansk – karaktär.

Jaguar XJ-S 3.6 med den nya raka sexan som kom 1983.

Det ska dock påpekas att XJ-S kunde prestera och var betydligt mer potent än den kändes, med en del ”gummisnoddskänsla” och distans i körupplevelsen. Baserad på det utmärkta chassiet från sedanen XJ6 kunde den föras fram i mycket hög fart på kurviga partier samtidigt som fjädringen var känslig och komfortabel som få, precis som hos sedan-brodern som ju saknade motstycke i kompromissen mellan väggrepp och komfort.

V12:an hade turbinlik gång och i kombination med den mjuka automatlådan kunde XJ-S ge fart som om en osynlig jättehand föste den framåt, överensstämmande med det sätt på vilket Bentleys bilar kunde kännas.

Den mysiga läder-kokongen i Jaguar XJ-S. Så här lyxig blev interiören efter en uppdatering 1981.

XJ-S föddes dock i helt fel tid och den stora, tunga bilen sålde dåligt i spåren av oljekrisen och dålig kvalitet till följd av brittiska statens övertagande av märket. 1981 räddades den döende modellen av att den begåvades med en uppdaterad motor med fler hästkrafter och lägre förbrukning, lyxigare interiör och högre kvalitet, och nu tog försäljningen fart.

XJ-S kom hädanefter att bli en vital del av Jaguars försäljning och ett självklart och uppskattat inslag i den engelska gatubilden under många år. XJ-S förblev brittisk som Yorkshire pudding.

Jaguar XJ-SC, den knepigt formade cabriolet-versionen som kom 1983.

1983 kom en sexcylindrig version i form av XJ-S 3.6 som innebar premiär för märkets nya raka sexa, AJ6, som gick att kombineras med en manuell växellåda från Getrag. Samma år introducerades en Cabriolet-version med en form av targatak, en bil som för övrigt valdes av prinsessan Diana.

1988 kom den helöppna cabrioleten som gav modellen ytterligare en stark försäljningsinjektion, särskilt i USA.

Den riktiga cabrioleten dök upp 1988.

Till 1992 års modell moderniserades XJ-S med ett kraftigt facelift och namnet ändrades till XJS utan streck. Karossen filades till och fick modernare front och akter, motorerna modifierades genom en fyralitersversion av den raka sexan (223 hk) samt en lättare uppdatering av den gamla tolvan som nu gav 280 hk. Vidare förbättrades interiören med bland annat nya instrument och en modifierad mittkonsol.

1993 installerades den nya sexliterstolvan i XJS och med sina 308 hk blev det ordentlig fart på den gamla GT-bilen. Toppfarten låg på 250 km/h.

Jaguar XJS i sitt allra sista utförande från 1995-96, här i Coupé- såväl som Convertible-utförande.

En sista uppdatering skedde 1994 då den sista versionen av den raka fyraliterssexan också kom XJS till godo. Vid det här laget hade kvaliteten blivit riktigt bra, definitivt i fas med de tyska konkurrenterna.

Nedläggningen skedde inte förrän 1996 i och med en speciell Celebration-serie av ett begränsat antal coupéer och cabrioleter vilka båda härbärgerade den nya raka sexan, här med 241 hästkrafter.

Epilog

Att se XJS som en ful bil är för mig obegripligt. Visserligen har jag möjligtvis fått ett stänk av anglofil-sjukan, men proportionerna är utsökta och den låga hållningen ger den en elegant, sportig flair på ett härligt gammaldags vis som är helt unik för Jaguars skadeskjutna GT-vagn.

Att se en tassa fram i trafiken – det händer inte ofta – får åtminstone mig att tappa hakan. Den berömda V12:an har dunmjuk gång och i den engelskt återhållsamma, läderklädda kupén råder passande bibliotekstystnad. En drömvagn kort och gott.

Filip Ericsson