Nyligen lade den franska ambassaden i Stockholm ut en annons gällande beskickningens direktionsbil som var till salu. Det var en gråmetallic Citroën C6 2.2 HDI från 2008 som tydligen skulle bytas ut. Specifikationerna var högst udda med svenska mått mätt – Fyrcylindrig diesel, manuell låda och skinnklädsel.
Annonsens utformning var i sig underhållning av stora mått med en till annonsläsarnas förtjusning fransk byråkrati komplett demaskerad. Exakta angivelser hur ett handskrivet brev skulle utformas för intresseanmälan, exakta mått på kuvert samt en del andra detaljerade krusiduller lades knastertorrt fram.
Jag har alltid haft ett gott öga till den högst egensinniga prestigebilen från Citroën ända sedan dess premiär 2005, och blev så förtrollad av ambassadens Citroën-annons att jag fann en ny faiblesse för franska presidenters åkdon. De tre senaste har ju alla åkt C6!
Detta för oss in på ämnet vilka vagnar de franska presidenterna har använt i sin tjänst under decennierna. När man googlar lite finner man att ett flertal efterkrigspresidenter föga förvånande har åkt storbilar från alla de tre betydande franska tillverkarna. Och visst är det något särskilt med franska prestigebilar? Här kommer ett högst läskande axplock:
Ovan: Hjälte-generalen Charles de Gaulle hade en framträdande roll i befrielsen av Frankrike 1944 och var den femte republikens president under 1959-69. de Gaulle närde den franska patriotismen och stormaktsdrömmarna och drev på utvecklingen av franska kärnvapen. Därför åkte han också ytterst passande nog öppen Citroën DS, åtminstone under de patriotiskt laddade paraderna. Det är franskt och storhetsvansinnigt så man spricker! de Gaulle överlevde dessutom ett mordförsök 1962 när han färdades till Orly-flygplatsen i sin Citroën DS. Tolv män ska enligt uppgift ha öppnat eld mot kortegen varpå två livvakter på motorcykel dödades. Deras chaufför lyckades fly undan och de Gaulle och hustrun klarade sig. Myten säger att det var tack vare deras Citroëns geniala gasfjädringssystem som bilen förblev körbar efter att däcken punkterats och därmed räddat parets liv!
Ovan: Mitten-liberalen Valéry Giscard d’Estaing tjänstgjorde som Frankrikes president 1974-81 och var en betydligt mer reformvänlig kraft än den konservative militären de Gaulle. Men hans tjänstebil var minst lika patriotisk som generalens. Här skymtas han i en väldigt fransk Citroën CX Prestige från 70-talet, den förlängda lyxversionen av märkets stora bil tillverkad 1974-91. Ett ypperligt galavänligt ekipage!
Ovan: D’Estaing åkte även Peugeot 604, ett färdmedel som bröt mot Citroën-traditionen men inte mot franska produkter! Här syns den propra prestige-sedanen under ett statsbesök av den amerikanske presidenten Jimmie Carter 1978. Platsen verkar vara Champs Elysées (se biografen i bakgrunden!) och den som vinkar ser ut att vara Carter. Troligtvis sitter d-Estaing i baksätet. Kolla in de fräna gubb-livvakterna med Clouseau-rockar! Peugeot 604 byggdes i tio år 1975-1985 och bestyckades främst med den kända PRV-sexan som även satt i Renault, och Volvo 260/760 förstås.
Ovan: 1981 tog socialisten François Mitterrand över presidentposten från d’Estaing och innehade sedan ämbetet i hela 15 år fram till 1995. Mitterrand var en visionär som drev EU-samarbetet framåt och hyllades vid sin död 1996 som en byggare av ett nytt Europa. Även Mitterrand ratade Citroën men denna gång till förmån för Renault. Här syns han stiga in i sin eleganta Renault 25. Eftersom det är en ansiktlyft version ska den vara tillverkad någon gång mellan 1988 och 1992, då modellen lades ned. Renault 25 visades 1983 som märkets flaggskepp och var trots sin till synes lite kantiga form tacknämligt strömlinjeformad. Cw-värdet va endast 0.31. Fyror och sexor motoriserade Renault 25 och givetvis var det den svensk-franska PRV-maskinen som drev de sexcylindriga varianterna, och sannolikt också Mitterrands bil. Troligtvis åkte presidenten i den bepansrade specialversion med turboladdad sexa som tillhandahölls av utomstående företag.
Ovan: Mitterrands efterträdare, den konservative och sedermera George Bush-ärkefienden Jacques Chirac, tillträdde 1995 och stannade vid makten till 2007. Chirac åkte Peugeot 607, märkets sista stora bil tillverkad 2000-2011. Vad Chirac åkte i innan 607 kom till förtäljer inte historien, men den som vet kan skicka in tips! 607 blev ingen större succé. Den var knappast lika snygg som Pininfarina-ritade företrädaren 605 och hade egentligen inget som var bättre eller mer attraktivt än de främst tyska konkurrenterna. Men trots 607:ans bleka karaktär lär den genom sin fina komfort och sina goda utrymmen ändå ha fungerat fint för en fransk president.
Ovan: 2006 bytte Chirac ut sin Peugeot 607 mot helt nya Citroën C6, en riktig direktionsbil från märket och en ogenerad flört med historien. C6 var svaret på alla Citroën-följares, och franska presidenters (?), böner om en modern prestigebil från det alltmer urvattnade franska fin-märket. Och det hade tagits i mer än vad de flesta hade vågat hoppas på. C6 var närmast en karikatyr av hur en klassisk Citroën skulle se ut, med svepande, eleganta och ohämmat egensinniga former. Med C6 hade nu de franska ledarna en självklar och presentabel tjänstebil till sitt förfogande, och det utan att svika det franska ursprunget. Med den snåla, kultiverade V6-dieseln utgjorde den ett outtröttligt snälltåg för potentater som önskade korsa kontinenter i största avantgarde-stil och finaste komfort. Det var nog svårt att kunna anlända med större stil än i en mörkblå Citroën C6!
Ovan: Den unge, kallhamrade högermannen och tjejtjusaren Nicolas Sarkozy efterträdde den åldrade Chirac 2007, och hans transportval var lika självklart som odiskutabelt. Citroën C6 och Peugeot 607 var vid tiden de enda stora bilarna i de franska tillverkarnas paletter och endast den första kunde väl erbjuda den klass som anstod en fransk president. Vilka specifikationer president-vagnarna var bestyckade med är okänt men åtminstone lär det ha handlat om bepansring i någon form.
Ovan: Den socialistiske terrorkrigaren Hollande tog över efter den alltmer impopuläre Sarkozy 2012 och nu hände det grejor på bilfronten. Även Hollande har setts i C6 men i bilindustrikretsar gjordes en stor sak av hans beställning av en Citroën DS5 Hybrid kort efter hans tillträde. Ett något förvånande val med tanke på att den baseras på en fjuttig kompaktbil som Citroën C4. Imagemässigt torde den dock ha inneburit en succé; miljötänk och folklighet i ett!
Ovan: Några uppgifter om en fransk president i avantgardiska Citroën XM har icke funnits till denna artikel. Här vaktar dock två XM i stolt diplomatskrud utanför Élyséepalatset, den ena en förlängd limousin-variant dessutom. Citroën XM tillverkades 1989-2000 och när den egensinniga familjevagnen lades ned vid millennieskiftet förblev märket helt utan storbil i programmet. Det skulle ju dröja ända till 2005 innan C6 erövrade bilsalongerna och återupprättade det stolta franska märkets heder. Sedan C6 försvann från marknaden 2012 står världen åter utan eleganta prestigebilar från Frankrike. Är det inte dags att återupprätta anseendet ännu en gång?
Filip Ericsson
Kul att se dina frankofila böjelser i full blom!
Tar man ett helhetsgrepp på ämnet regenter finns mer att hämta. Kanske kungens bilar? Ska finnas ett tjugotal bla Ferrari, AC Cobra och BMW M3. Bilhistoriskt finns för övrigt bilar med namn som har kunglig koppling ex Bugatti Royal. När får vi se en Volvo Royal? Eller blir det en Volvo Lövén? Tror det funnits fler bilar med koppling till regenter. Visst fanns det väl även en Cittra med namnet President? Eller blandar jag ihop det med Norrlands President (starkölet)? Allt är möjligt en dag som denna.
Tjena Mats! Jo, jag tror det också fanns en ”President”-variant av CX. Inte helt lätt att bena ut alla CX-varianter dock, ungefär lika förvirrande som att greppa ambassadens C6-annons. Jag tyckte det var dags att lyfta fram de franska bilarna nu, lite frankofili kan ingen må dåligt av och nog har det varit lite väl mycket anglofili på bloggen hittills?!