Jag letade bland mina foton och råkade på en bilspottingbild av en gammal Honda Legend, som togs i Uppsala för två år sedan. Jag glömmer aldrig mina bilspottingar och självklart minns jag även denna försynt eleganta 90-talslyxbil, en Honda Legend som någon tanig student hade lyckan att fara runt i.
Under en helgpromenad i Uppsalas studentkvarter hände alltså det ofattbara – en väl använd Honda Legend uppenbarade sig rakt i mitt blickfång, på en parkeringsplats mitt framför mig. Vilken cool studenttransport!
Diskret som en schweizisk bankkamrer, återhållsam som en israelisk Kibbutz-föreståndare. Men samtidigt högklassig som Roger Moores kostymgarderob. En gammal Legend kostar närmast intet, perfekt för en studentekonomi alltså, och kräver sannolikt minimalt med underhåll. Men likväl skänker den behaglig, kultiverad framfart.
Det var hösten 1985 som Japan presenterade sin första prestigebil för de västerländska marknaderna – Honda Legend. Konservativ sedankaross i BMW 5-serie-storlek, silkeslen V6-motor och modern layout med framhjulsdrift var receptet. Därtill Hondas berömda byggkvalitet och tekniska finlir och framgången var ett faktum.
Låt oss spela filmen framåt till hösten 1990 och täckelset över den andra generationens Legend rycks av. Där uppenbarar sig en större, seriösare lyxvagn som nästan ter sig som en BMW 7-serie-dödare. Elegant, sval design utifrån och in, perfekt detaljkvalitet och en rapp V6 på 3.2 liter skulle blidka främst de amerikanska prestigebilsköparna.
Titta in i den. Vid en första anblick ser det ut som en Honda Accord Deluxe. Anrättningen ter sig enkel, med interiörlinjer i hyperklassisk Honda-stil. Men studera detaljerna lite närmare; den polerade valnötsroten, knappar och reglage med en känsla som om de tillhörde en svindyr Leica-kamera. Den tjocka, lite galonmässiga läderklädseln som lär hålla i en evighet.
Och slutligen de där mätarna. Honda gjorde världens snyggaste mätare vid den här tiden. De hör ju hemma på designmuseum – så krispigt, så delikat!
I ett trippeltest i Teknikens Värld sommaren 1991 gick Honda Legend en match mot de så udda skapelserna Buick Park Avenue och Jaguar XJ6 3.2. En högst spretig trio av finsmakarval vid sidan om gängse BMW och Mercedes.
Utfallet blev det väntade, Buicken charmade men nådde inte fram med sin enkla teknik och bristande finlir, medan Jaguaren fångade allas hjärtan men samtidigt uppvisade en del brister i ekonomi, ergonomi, utrymmen och förbrukning. Kvar stod förstås Honda Legend. En torrare upplevelse än de övriga, men helt perfekt i sitt utförande och en uppvisning i osviklig prestationsförmåga.
Jag såg dröser av dem i Kalifornien där jag spenderade sommaren 1992, som om den vore en kalifornisk Volvo 740. När man tänker efter fanns nog fler Honda Legend i Los Angeles än 740-bilar i hela Sverige. Eller förlåt, Acura Legend ska det vara. I USA säljs lyxiga Hondor under namnet Acura, precis som förhållandet mellan Toyota och Lexus alltså.
Och nog var Legend ett smakligt såväl som rationellt val, åtminstone i den amerikanska kontexten. Återhållsam och oskrytig, men samtidigt fullödigt lyxig – om än på ett högst dämpat sätt. Samtidigt var den med sin osvikliga Honda-kvalitet och rimliga prislapp rymlig, lättkörd och lättägd . Knappast en pulshöjare såsom en Jaguar XJ6, men en tystlåten butler som gjorde sitt transportjobb i total diskretion och med största effektivitet.
Här hemma har Honda Legend av alla generationer alltid varit ytterst sällsynt, det såldes en handfull, och idag syns ju fler Lamborghini än Legend i den svenska trafiken. Varför gör ni inte sådana här farkoster längre Honda!?
Filip Ericsson