Den vackra, maskulina GT-sportvagnen Aston Martin V12 Vanquish från det ädla brittiska sportbilsmärket fyller 20 år, och det förtjänar att uppmärksammas. Vi förtäljer historien och vältrar oss i skönt bildmaterial!
Året var 1998, Aston Martin hade tillhört Ford i ett decennium och den moderna, massproducerade DB7 hade möjliggjort ekonomisk stabilitet till det ständigt krisande företaget. Parallellt med detta, i Newport Pagnell, Buckinghamshire i södra England, producerades fortfarande de traditionellt handgjorda lyxsportvagnarna som de alltid hade gjort.
Men tiden för de ålderdomliga Aston Martin-bilarna hade runnit ut och en ersättare måste fram. Att låta halvblodet DB7 ensam föra Aston-arvet vidare var näppeligen idealt. Det fanns således ett skriande behov av ett nytt flaggskepp med hundraprocentiga Aston-gener.
Aston Martin Project Vantage, 1998.
Embryot visades på New Yorks bilsalong i januari 1998: Aston Martin Project Vantage. Sällan torde så många hakor ha droppats som när täckelset drogs av det nya konceptet, och varenda Aston-entusiast gjorde frivolter av lycka runt hela vår jord.
Konceptbilen var en skarp utveckling av formspråket från DB7, som i sin tur flirtade friskt med saliga DB4 och DB5. De utmejslade Aston-linjerna var en lika kraftig blinkning till forna tiders Aston Martins som de var framåtblickande långt bortom millennieskiftet. Att Project Vantage samtidigt var så ofattligt vacker sammanfattade ett rent mästerverk i bildesign.
Vi spolar fram filmen till våren 2001 och den färdiga produktionsbilen V12 Vanquish gör entré. I oktober 2000 hade produktionen av de gamla V8-bilarna avslutats i Newport Pagnell och lämnat plats åt den moderna efterträdaren.
Återigen hade Aston Martin en lämplig halo-car att pryda pojkrumsväggar världen över. En modern GT-sportbil att sukta efter, en toppmodell att jaga Ferraris med.
Vanquish byggde på ett nyutvecklat chassi av aluminium och kolfiber, och linjerna från den hakdroppande konceptbilen var i princip intakta. Motorn var en utvecklad variant av tolvan på sex liter från DB7 Vantage. I Vanquish gav den 466 hästkrafter, medan den uppdaterade Vanquish S (som tillkom 2004) bjöd på 527 hk. Den senare toppade hela 322 km/h.
Astons V12-motor med sina 48 ventiler såg dagens ljus 1999 och har alltid varit en svårt välljudande, karismatisk kraftkälla med outsinlig must. Inte riktigt lika hästkraftstinn som Ferraris tolvor, men med bättre bottensting och ett melodiskt djup i sången som alstrar gåshud som inget annat.
Vanquish erbjöds uteslutande med en automatiserad manuell växellåda som var bilens verkliga akilleshäl. Ryckig och bökig gjorde den underverket föga rättvisa. Men 2006 kom ägarnas och entusiasternas böner att besannas. Aston Martins serviceavdelning började nämligen erbjuda en konvertering till en riktig manuell låda med kopplingspedal och klassisk växelspak.
Kostnad cirka 150 000 kronor och det var värt varenda en. Konverteringen har enligt de som kört den transformerat Vanquish till den körvagn den alltid borde ha varit. Ett hundratal bilar har begåvats med manuell-kittet sedan dess. Hoppas det blir ännu fler.
Den profetiska V12-motorn satt sedan i en kaross med närmast magiska penndrag. Vanquish är musklig men finlemmad. Lika del skulptur som teknisk, effektiv sportbilsform. En plåtkostym, tätt åtsmitande runt sitt avantgardiska aluminiumskelett.
2589 Vanquish hann byggas innan produktionen upphörde sensommaren 2007, och därmed stängde den gamla tegelfabriken portarna för gott. Omfattande verksamhet skulle dock fortsätta av Aston Martin Works med omfattande renoverings- och bevarandeverksamhet av historiska Astons, vilket pågår än idag.
Fabriken
Queen Elisabeth på besök i Newport Pagnell under 60-talet. Värd är direktör David Brown.
I fabriken i Newport Pagnell skapades historia. DB4, DB5, V8-bilarna som byggdes under 20 år, Zagato och Lagonda; alla är de för evigt inpräntade i bilhistorien och ännu får de hjärtan att banka.
Men det handlar inte bara om bilarna. Den glädje och kärlek som präglade fabriksgolv såväl som styrelserum i Newport Pagnell under alla år var unikt, och besvarar hur märket kunde överleva alla kriser och dödsdomar. Man älskade helt enkelt sitt företag och bilarna som byggdes där.
Och kärleken till märket nådde långt utanför fabriksportarna. Att ekonomisk undsättning gång på gång trollades fram till det ständigt krisande företaget under NewPort Pagnell-åren är ett kvitto på den särskilda aura och magik märket besatt och fortfarande besitter. Många ville helt enkelt att Aston Martin skulle överleva.
78 Vanquish besökte den gamla fabriken i Newport Pagnell vid 20-årsjubiléet.
Jag sörjer fortfarande de traditionella Aston-bilarnas hädanfärd. Jag drömmer om de rullande industrikonstverk som formades innanför de vackert röda tegelväggarna, om omgivningarna kring Newport Pagnell som ständigt målades av testkörande Aston Martin-bilar. Men allting har sin tid och man ska vara glad för det som en gång skedde.
Och vi är förstås tacksamma att man fortsätter att ta hand om de gamla bilskatterna innanför de gamla tegelväggarna, från försäljning och service till fullständiga renoveringar. Arvet får leva vidare och det är en betydande tröst.
Min egen Vanquish, i skala 1:43, flankerad av två äldre Newport Pagnell-bilar!
Filip Ericsson