Den lilla engelska staden Newport Pagnell har en alldeles särskild plats i mångas bilhjärtan. Här skapades nämligen Aston Martins mest ikoniska sportbilar under 50 år, 1958 till 2007. Mina två modellbilar, en DB4 från 1960 och en Vanquish från 2001, utgör den första respektive sista modellen som byggdes i fabriken. Vi berättar historien och fylls med vemod!
ASTON MARTIN. Säg det ett par gånger och låt det sjunka in. Namnet osar pengar och glamour. Den hundrasjuåriga brittiska tillverkaren av svindyra, handgjorda sportvagnar med handformade aluminium-karosser och stora motorer, är väl hos vanligt folk mest känt som den fiktive spionen James Bonds tjänstebil.
Märkets nuvarande status och identitet härrör framför allt från 1950 när den första efterkrigs-Astonen, DB2, såg dagens ljus under nytt ägarskap av traktortillverkaren David Brown. De runda formerna, den långa motorhuven, embryot till den klassiska Aston-grillen samt de stora ekerhjulen stod alla modell för de efterföljande Aston-bilar som skulle vinna sådan berömmelse.
DB4
DB2 och dess derivat byggdes i Feltham strax utanför London, där Aston-bilarna framställts sedan 1926. Vid slutet av 1950-talet togs nästa steg i Astons historia när tillverkningen flyttades till en ny fabrik i den lilla staden Newport Pagnell, några mil norr om London. Det banade väg för en helt ny bil, sportvagnen DB4, som visades 1958.
Den nya bilen tog andan ur beskådarna med sin undersköna coupékaross signerad italienska karosserifirman Touring. Konstruktionen var ny och en så kallad Superleggera, italiensk benämning för en kraftig stålram på vilken tunna aluminiumpaneler svetsas på. Detta gav en vridstyv och inte alltför tung bil.
Under huven huserade en helt ny rak sexa på 3,7 liter, konstruerad inhouse av den polske motoringenjören Tadek Marek. Dubbla överliggande kamaxlar och 240 hästkrafter var mumma vid tiden och gav ordentlig GT-fart åt den vackra sportvagnen.
DB4 uppdaterades kontinuerligt under åren och 1963 tillkom ett så kraftigt facelift att en ny modellbeteckning kom till stånd: DB5. Detta var förstås den Aston som den kärvt manlige Sean Connery så snyggt sladdar runt med i Bondfilmen Goldfinger från 1964. Min smaragdgröna bil är alltså dess föregångare, dess ursprung.
Låt ögonen smeka den vansinnigt smäckra taklinjen och dröm dig bort till ett tidigt 60-tal. Du är en ung vuxen högadlig britt på väg från London till San Remo för lite R & R. Med de tunna förarhandskarna i outslitligt svinskinn på dina händer lotsar du med nätta rattrörelser den rått eleganta vagnen över de italienska alpvägarna. Du känner suget när en raspig ton svarar på din nedtryckta gasfot och den raka sexan skjuter fart på den aluminiumdraperade sportvagnen.
De tunga, exakta lägena hos den brittiska David Brown-lådan smeker din vänsterhand med en mekanisk vibration närhelst en ny växel ska petas i. Astonens gröna nyans gnistrar i alplandskapet och fulländar den harmoni som värmer dig ända in i benmärgen. Som får tiden att stå still. DB4 är Aston Martin i sin renaste form, och därmedelst en bilikon av största dignitet.
V12 Vanquish
Året var 1998, Aston Martin hade tillhört Ford i ett decennium och den moderna, massproducerade DB7 hade möjliggjort ekonomisk stabilitet till det ständigt krisande företaget. Parallellt med detta, i Newport Pagnell, producerades fortfarande de traditionellt handgjorda lyxsportvagnarna som de alltid hade gjort.
Men tiden för de ålderdomliga Aston Martin-bilarna hade runnit ut och en ersättare måste fram. Att låta halvblodet DB7 ensam föra Aston-arvet vidare var knappast idealt. Det fanns således ett skriande behov av ett nytt flaggskepp med hundraprocentiga Aston-gener.
Embryot visades på New Yorks bilsalong i januari 1998: Aston Martin Project Vantage. Sällan torde så många hakor ha tappats som när täckelset drogs av det nya konceptet och varenda Aston-entusiast gjorde frivolter runt hela vår jord.
Konceptbilen var en skarp utveckling av formspråket från DB7, som i sin tur flirtade friskt med saliga DB4 och DB5. De utmejslade Aston-linjerna var en lika kraftig blinkning till forna tiders Aston Martins som de var framåtblickande långt bortom millennieskiftet. Att Project Vantage samtidigt var så ofattligt vacker sammanfattade ett rent mästerverk i bildesign.
Vi spolar fram filmen till våren 2001 och den färdiga produktionsbilen V12 Vanquish gör entré. I oktober 2000 hade produktionen av de gamla V8-bilarna avslutats i Newport Pagnell och lämnat plats åt den moderna efterträdaren.
Vanquish byggde på ett nyutvecklat chassi av aluminium och kolfiber, och linjerna från den hakdroppande konceptbilen var i princip intakta. Motorn var en utvecklad variant av tolvan på sex liter från DB7 Vantage. I Vanquish gav den 460 hästkrafter, medan den uppdaterade Vanquish S som tillkom 2004 bjöd på 520 hk.
Vanquish är musklig men finlemmad. Lika del skulptur och teknisk, effektiv sportbilsform. En plåtkostym, tätt åtsmitande runt sitt avantgardiska aluminiumskelett.
Cirka 2500 Vanquish hann byggas innan produktionen upphörde sensommaren 2007 och därmed stängde den gamla tegelfabriken portarna för gott. Omfattande verksamhet skulle dock fortsätta av Aston Martin Works med omfattande renoverings- och bevarandeverksamhet av historiska Astons, vilket pågår än idag.
Fabriken & bilarna
Det skiljer 43 år mellan DB4 och Vanquish. 43 år av utveckling i Newport Pagnells romantiska gamla tegelbyggnader. Utvecklingen är enorm, men inte ett uns av den särskilda Aston Martin-magin har gått förlorad mellan generationerna. Vanquish är vacker och brutal på urklassiskt Aston-vis ända in i märgen. Det är en fenomenal bedrift.
Däremellan kom ett antal legendariska Aston-modeller att födas och byggas, allt som oftast i svåra ekonomiska tider. David Browns DB-bilar byggdes fram till 1972 när han på grund av ekonomiska problem sålde företaget till ett investmentbolag.
Tidigt 60-tal och DB4:or på rad i Newport Pagnell.
Men tiderna var fortsatt svåra i pågående oljekris och Aston Martin lämnade in konkursansökan 1974. Produktionen stod helt still i över ett år men till sist kom ett gäng amerikanska investerare till undsättning och räddade märket.
Och de hade stora utvecklingsplaner i bagaget. Av den enda modellen i produktion, den maskulina GT-bilen Aston Martin V8, skulle en cabriolet såväl som en superbil utvecklas, medan grundmodellen skulle få sig ett facelift. Utöver dessa utvecklades en spektakulär lyxbil med fyra dörrar, vilket utmynnade i den kolossalt excentriska Aston Martin Lagonda.
Queen Elisabeth på besök i Newport Pagnell vid början av 60-talet. Värd är direktör David Brown.
1978 stod alla nya bilar klara och det är ett mysterium hur man lyckades skapa dessa underverk av nästan ingenting. Utvecklingsbudgeten var skral som en fängelsehåla i Afghanistan.
Första hälften av 80-talet förblev trots framgångarna återigen ekonomiskt problematiska och Aston Martin blev till salu ännu en gång. 1980 köpte den brittiske bilentusiasten och industrimagnaten Victor Gauntlett in sig i företaget och tog sedermera VD-posten.
Gauntlett tog tillbaka märket till GT-racingen och drev igenom genidraget att återuppta kontakten med italienska karosserifirman Zagato, för att utveckla en riktig toppmodell i begränsad upplaga – Aston Martin V8 Zagato med premiär 1986. Under skalet fanns en kortad V8 Vantage med trimmad motor på över 400 hästkrafter vilket räckte för 299 km/h i toppfart. I 80-talets rådande champagne-yra sålde de 89 bilarna slut i ett nafs.
Aston Martin V8 Volante i Bondfilmen ”The living Daylights”. Det är Victor Gauntletts egen bil, byggd i Newport Pagnell.
Gauntlett var också hjärnan bakom att få in en Aston-bil i en Bondfilm igen och lånade helt sonika ut sin egen bil till inspelningen av The living daylights från 1987. Han såg alltså till att profilera sitt märke högt under 80-talets champagnedränkta korsdrag, strategiska val som såg till att upprätthålla märkets status och mystik samt tillföra de medel som behövdes för att hålla företaget flytande.
Under andra hälften av 80-talet var Aston Martin dock i skriande behov av en ersättare till den åldrade V8-modellen. Vid slutet av decenniet kunde den ju inte ses som något annat än en dinosaurie, en anakronism från svunna tider. Några medel för att utveckla en ny bil fanns dock inte och Aston Martin blev till salu igen.
1987 såldes 75 procent av aktierna till Ford som beslutade att godkänna utvecklingen av en ersättare till V8:n, som redan fanns på ritbordet hos Aston. Aston Martin Virage visades 1988 och säkerställde en fortsättning på den traditionella byggkulturen på Tickford Street i Newport Pagnell. Virage med sina derivat (Vantage, V8 Coupé och V8 Volante) kom att tillverkas i sakta mak fram till oktober 2000. Därefter var sagan om de ålderdomliga, handbyggda GT-vagnarna slut.
Epilog
En DB6 under byggnad i sent 60-tal. I bakgrunden den modernare DBS.
I fabriken i Newport Pagnell skapades historia. DB4, DB5, V8-bilarna som byggdes under 20 år, Zagato och Lagonda; alla är de för evigt inpräntade i bilhistorien och ännu får de hakor att tappas. Men det handlar inte bara om bilarna. Den glädje och kärlek som präglade fabriksgolv såväl som styrelserum i Newport Pagnell under alla år var unikt, och besvarar hur märket kunde överleva alla kriser och dödsdomar. Man älskade helt enkelt sitt företag och bilarna som byggdes där.
Och kärleken till märket nådde långt utanför fabriksportarna. Att ekonomisk undsättning gång på gång trollades fram till det ständigt krisande företaget under NewPort Pagnell-åren är ett kvitto på den särskilda aura och magik märket besatt och fortfarande besitter. Många ville helt enkelt att Aston Martin skulle överleva.
Jag sörjer fortfarande de traditionella Aston-bilarnas hädanfärd. Jag drömmer om de rullande industrikonstverk som formades innanför de vackert röda tegelväggarna, om omgivningarna kring Newport Pagnell som ständigt målades av testkörande Aston Martin-bilar. Men allting har sin tid och man ska vara glad för det som en gång skedde.
Filip Ericsson