Företag som trimmar bilar finns det en miljon av, i världens alla hörn. På toppen av detta oändliga berg av kända och okända trimfirmor står tyska BMW-förädlaren Alpina, grundat 1965 i Bayern, erkänt som egen biltillverkare 1983. Och nästan lika berömt som BMW självt. Idag reder vi ut Alpina-begreppet och gottar oss i några av dess mest magiska produkter!
BMW:s sexcylindriga bilar har visserligen alltid varit relativt exklusiva och dyra, men ändå tämligen vanliga familjevagnar som brukades året runt av vanligt folk. Men Alpina, som enkelt uttryckt aldrig varit annat än trimmade varianter av dessa BMW-vagnar, förblev något betydligt större än summan av sina mekaniska delar.
BMW 2002 Tii by Alpina
Genom motorsportsatsningar och ytterst professionella, smakfulla förädlingar av BMW-vagnarna, erhöll Alpina status och prestige på ett helt annat plan än grundprodukterna. Alpinas bilar låg istället på samma nivå som exklusiva sportbilar, med ett namn som klingade lika ädelt som till exempel Porsche och Maserati.
Det hela började med att grundaren Burkard Bovensiepen försåg en BMW 1500 med dubbla förgasare, och sedan dess har kraftigt modifierade BMW-motorer alltid utgjort hjärtat i märkets bilar. Alpinas tradition förblev sedan att göra en variant på alla BMW:s modellserier, något som gäller fortfarande idag. De första modellerna var 60-talets 1500- och 02-serier och redan från början utgjorde racing en del av kärnverksamheten.
BMW CSL i Alpina-utförande regerade på racerbanorna.
Mellan 1968 och 1973 regerade Alpina på Europas glamourösa racerbanor med överjordiska stjärnförare som Niki Lauda. I början av 70-talet vann exempelvis Alpina European Touring Car Championship såväl som 24-timmarsracet på Spa med vagnar baserade på legendariska BMW CSL. En GT-vagn lika smärtsamt vacker som brutalt effektiv på banorna!
Med denna racinggloria i ryggen skulle Alpinas versioner av BMW:s nya 3-, 5-, 6- och 7-serier vinna sportbilsköpares såväl som bildrömmares hjärtan under följande decennier. BMW:s 5-serie gjorde entré för första gången 1972 och när 7-serien anlänt 1977 var märkets nya nomenklatur fulländat – liksom Alpinas modellutbud. Låt oss gräva lite i historien och presentera några av märkets viktigaste milstolpar, det vill säga de läckraste Alpina-bilarna!
Alpina B6 2.8, 1978-83
Samma år som BMW presenterat sin helt nya 3-serie 1975 fick Alpina ut sin förädlade version av den snygga, kompakta BMW:n. Det dröjde dock till 1978 innan den riktiga smällkaramellen såg dagens ljus – sexcylindriga Alpina B6 2.8.
Detta var en stor sak då 3-serien vid den här tiden endast fanns att få med fyrcylindriga motorer. Den legendariska prestandavagnen 323i skulle ju dröja till året därpå! I Alpina satt en modifierad version av den berömda M30-sexan från de större BMW-bilarna.
Med hela 200 hästkrafter under huven blev det ren Porsche 911-fart på den lilla familjevagnen, och just detta skulle bli Alpinas grej: sportbilsprestanda i familjebilsskal. 0-100 på 7.2 sekunder och en toppfart på ”över” 220 km/h var allt annat än kattskit vid slutet av 70-talet. Till 1981 års modell ökade effekten till 218 hk och då nåddes hela 230 km/h, lika fort som en Porsche 928.
Utöver motorn erhöll B6 2.8 femväxlad Getrag-låda, förfinat chassi och bromsar för att hantera den större kraften samt den yttre utstyrsel som för alltid skulle bli synonymt med Alpina: speciella stripes, djup frontspoiler samt ursnygga turbinfälgar med rejält breda däck. Inuti fanns seriösa Recarostolar och sportratt från Momo.
Om nya 3-serien såg salt ut var Alpinas bil en överdos. BMW:s fartiga linjer kombinerat med Alpinas smakfullt sportiga formförädling, samt förstås fullblodstekniken under skalet, förvandlade familjebilarna till exoter som kunde mäta sig med Maserati Biturbo och Porsche 944, på vägen såväl som vid Monte Carlos marina eller röda mattan i Cannes. Totalt byggdes endast 533 B6 2.8 fram till 1983, vilket gjorde den än mer exklusiv.
Alpina B7 Turbo, 1978-82
Redan 1973 utkom en Alpina-variant på BMW:s då helt nya 5-serie. Men först 1978 visades den riktiga dräparen, den verkliga Porsche-dödaren – Alpina B7 Turbo. Genom att montera ett turboaggregat på den redan potenta M30-sexan på tre liter, hade man skapat världens snabbaste sedan.
300 hästkrafter och en toppfart på ”över” 250 km/h var astronomiska siffror på den här tiden. Legendariska supersportbilen Porsche 911 Turbo gav som en jämförelse 260 hästkrafter och stannade vid 250 km/h.
1981 anslöt den ännu vassare B7 Turbo S med 330 hk och en topphastighet på 260 km/h. Endast verkliga superbilar kunde hänga med! Mellan 1978 och 1982 sattes blygsamma 209 stycken B7 Turbo samman, varav endast 60 var B7 Turbo S.
Alpina B6 3.5, 1984-90
Alpina-versionerna av BMW:s andra 3-serie, E30, kan betecknas som en av det lilla märkets stora succéer, en volymmodell om uttrycket ursäktas i dessa lågvolymsammanhang. En bit över 1000 stycken byggdes hur som helst mellan 1983 och 1990.
Den mest potenta av dem var B6 3.5 som bestyckades med den stora M30-sexan, här trimmad till rejäla 261 hästkrafter. Som en jämförelse erbjöd den samtida BMW M3 195 hk. Trots de något gammeldags, upprätta formerna låg toppfarten på över 250 km/h, medan M3 nådde 230! Endast 219 stycken 3.5:or byggdes.
BMW ALPINA B10 Bi-Turbo, 1989-94
När den tredje generationens 5-serie med kodnamn E34 dök upp 1988 hade BMW överträffat sig själva – och alla andra. Alla drömde om en och det var inte så konstigt. Så snygg, välbyggd eller kultiverad hade en BMW aldrig varit och kostymgubbarna i Mercedes styrelserum i Stuttgart måste ha fått ordentlig skrämselhicka.
Att Alpina skulle sätta tänderna också i E34 kom knappast som en överraskning, för mer aptitligt grundmaterial kunde man knappast få. 1989 följde man upp de tidigare turbo-succéerna med B10 Bi-Turbo, och precis som namnet avslöjar satt nu två turboaggregat under huven. Grundmotorn var som tidigare den beprövade M30-sexan.
Tack vare fördelaktig aerodynamik nådde Bi-Turbo med sina 360 hästkrafter över 290 km/h, och förblev därmed en av världens snabbaste bilar – alla kategorier!
BMW Alpina B12 5.7, 1993-96
BMW:s grand touring-coupé tog med sin skönhet andan ur salongbesökarna vid premiären i Frankfurt hösten 1989. Tolv cylindrar var visserligen också häftigt men 850i var trots allt alltför perfekt, vattenkammad och sval för att känslorna skulle svalla.
Alla väntade alltså på en M8 men en sådan blev aldrig av. Istället löpte BMW halva linan och släppte 850 CSi hösten 1992. Det var heller inte fy skam för den var trimmad av BMW Motorsport som hade borrat tolvan till 5.6 liter. Detta ledde till saftiga 380 hästkrafter och ett betydligt mer prestandainriktat paket över huvudtaget. Uppbiffat chassi och bromsar, sexväxlad manuell låda och fälgar och backspeglar från BMW M3 fulländade anrättningen.
Alpina B12 5.7. Den vackra 8-serien blev betydligt saltare efter att Alpina knådat klart! Sannolikt världens bästa Autobahn-racer.
Men för Alpina var det inte nog. Motorn masserades ytterligare varpå effekten ökade till 416 hk. Chassit var redan fulländat så det enda Alpina behövde göra var att snäppa på lite fetare däck och fälgar, och ta bort fartspärren – BMW:s bilar fick ju inte gå fortare än 250 km/h. B12 5.7 klarade 300!
Endast 57 bilar byggdes fram till 1996 och det gör B12 5.7 till en av Alpinas absolut mest exklusiva modeller, med begagnatpriser därefter.
Alpina B8 4.6, 1995-98
Med sin framåtblickande, spänstiga design väckte BMW:s tredje 3-serie (E36) stor uppmärksamhet när den dök upp hösten 1990. Den blev också omåttligt populär hos bilköparna världen över och därmed en väldig kassako för BMW.
De klassiska raka sexorna skänkte förstås renlärig BMW-känsla åt de kompakta prestigevagnarna och när en ny M3 dök upp var även den sexcylindrigt bestyckad. Få lär ha önskat något mer, men det gjorde Alpina. 1995 hade man nämligen skohornat ner BMW:s nya V8 under den modesta E36-huven.
Alpina B8 4.6. V8-bestyckning i det nätta, spänstigt formade E36-skalet gav väldiga fartresurser i ett diskret paket. Toppfart 280 km/h.
För att kunna förstora volymen till önskade 4.6 liter fick BMW tillverka ett helt nytt motorblock enbart för Alpina. Man menade alltså allvar med sina prestandamaskiner och det visar också vilken respekt BMW hyste för Alpina.
Med 333 hk och ett V8-soundtrack ur avgasrören på en 3-serie hade man skapat något helt unikt. Självaste M3 gav ju endast 286 hk och B8 4.6 toppade dessutom 280 km/h, 30 mer än M3. Den sexväxlade Getrag-lådan lär dessutom ha gett sportbilskul bakom ratten. 221 bilar byggdes fram till 1998.
Moderna tider
När 90-talet led mot sitt slut började en ny inriktning skönjas hos Alpina. BMW:s M-modeller hade blivit så potenta att det blev svårt att överträffa dem med mer fyrverkeri. Istället satsade man på att erbjuda mer komfortabla alternativ till M-bilarna.
Och så har det varit sedan dess. Idag handlar Alpina mer om dekaltrimning och formförädling än om BMW-överträffande prestanda. Alla snabba BMW-bilar har ju turbo idag och så mycket effekt att ytterligare trimning ter sig överflödigt.
Det må vara rätt väg att gå men nog saknar dagens Alpinor den karisma och exklusivitet som 70- och 80-talets vagnar skänkte. Så för mig, om storvinsten trillar in, blir det en vintage-Alpina att pryda garaget med. Jag har kört mängder av BMW-bilar från förr, men aldrig en klassisk Alpina. Det måste det nog bli ändring på.
Filip Ericsson