– Back to Basics men vi vill ha ännu mer!
Mercedes nya prestanda-sedan överraskar genom att down-siza till fyra cylindrar, samtidigt som en SL Speedster är på väg. Det väcker en idé om back to basics som får dreglet att utsöndras kring mina mungipor. Vi förklarar varför Mercedes har gjort rätt, men också fel, och hur vi skulle vilja ha det istället!
Det är plågsamt att vara bilentusiast idag. Vi drabbas av sorg över förlorad bilglädje och frustration över ett fiktivt miljötänk tillrättalagt för att blidka köpare utan att göra miljön en reell tjänst, samtidigt som det effektivt tar död på allt det man älskar med bilar.
Mulliga multicylindermotorer lämnar plats åt könlösa fyror, riktiga växellådor ersätts av inte bara automater, utan steglösa sådana som helt tar udden ur den körglädje som tidigare kunde frälsa även vanliga bilar. Bilmodellerna tappar alltmer identitet och karaktär och förblir som en vagnpark av vitvaror, av tvättmaskiner och kylskåp. Men ändå har de blivit oanständigt dyra; utslätade småbilar kostar lyxbilspengar.
Bilmarknaden har helt enkelt förvandlats till en klump av svindyra, högbyggda, drögiga degbullar som får varje bilentusiast att se bort med en plågad grimas.
Men det finns undantag, små, små ljus i ett gigantiskt klimatförändringsmörker. Ett av undantagen stavas Mercedes, som fortsätter att fräsa ut vackra nischbilar med riktiga motorer. Bilar som hyllar historien, som låter allting vara som det var förr – fast i hypermodern tappning.
Undersköna coupéerna CLS och E-klass Coupé, sportvagnen SL som inte varit lika rejsig sedan 1957, E-klass som är lika diplomatvänlig och bakhjulsdriven som alltid.
Att man återinfört den klassiska raka sexcylindriga motorn som så innerligt förknippas med märket är den läskande pricken över “i”, rosen på Mercedes-tårtan.
Racingavdelningen AMG ansvarar idag för att utveckla Mercedes prestandabilar vilka förstås finns till för att utmana BMW:s legendariska M-modeller. Mellanklassbilen C-klass är inget undantag och dess instegsmodell i AMG-hierarkin, C43 AMG, uppdateras nu inför 2023. En ny motor är den stora nyheten.
Det är nämligen AMG:s nya, egenutvecklade radfyra som hittat ner i C-klass. I samma veva meddelas att även lyxsportbilen SL begåvats med denna lilla enhet, och jag skrek förstås högt i samma sekund som reptilhjärnan slog till.
Motorn
Men när jag lugnat mig lite började tankarna mjukna. En handbyggd race-motor i en SL kanske inte är så dumt? Och så helt plötsligt poppar 80-talets ikoniska guldvagn 190E 2.3-16 upp i huvudet. Klart att dess uppföljare i form av C-klass AMG ska ha en brummig, lätt varvande fyra under huven!
Motorn (med internkod M139) är hur som helst turboladdad, på två liters volym och innehar mycket avancerad teknologi, bland annat ett lätthybridsystem samt ett elektriskt assisterat turboaggregat, teknik hämtad från Mercedes F1-bilar. Vidare handbyggs den hos AMG och resultatet är därmed ett riktigt fullblod. Med upp till 416 hk är den för närvarande världens starkaste fyrcylindriga motor i en produktionsbil.
I C43 AMG ger den 402 hk vid 6750 varv/min. 0-100 går på 4.7 sekunder och toppfarten ligger på 265 km/h. Ingen kommer att klaga på farten.
Back to basics med spetsteknologi alltså. Men glädjen grumlas märkbart när det framkommer att nya C43 är fyrhjulsdriven och tyngre än tidigare, trots en betydligt mindre motor. Att önska en äkta sexpetare med tre pedaler hade kanske varit att önska för mycket, även om jag gör just det, för nog är dubbelkopplingslådan som erbjuds både hypermodern och briljant.
Men jag hade gärna sett att man satsat lite utvecklingsresurser på att hålla vikten nere, och min sportiga Mercedes ska alltid vara bakhjulsdriven! Varför Mercedes, varför?
“2.3-16 Edition” – bara i drömmarna
Sedan snurrar tankarna vidare och jag drömmer mig bort. Jag heter Arnulf och är en lovande ingenjörsstudent på universitetet i Stuttgart. Jag har precis landat en eftertraktad lärlingsplats hos AMG i Affalterbach, tre mil norrut.
Mitt examensarbete är att konstruera en C43 AMG “190E 2.3-16 Edition” som ska säljas i 50 exemplar. En ren hyllning till 80-talsvagnen och back to basics på riktigt. Väldigt snabbt samlas specifikationerna i skallen: bort med fyrhjulskrafset – en sportig Merca ska drivas enbart av bakhjulen – och in med en äkta låda med tre borrade aluminiumpedaler.
Men även det synliga måste få sitt. Ett subtilt kjolpaket i rätt 2.3-16-anda samt träpaneler i exakt samma snitt som hos alla 80-talets Mercedesar; det där egensinniga, blanka och ådriga träslaget som skänkte så mycket Mercedes-karaktär åt Mercedes-bilarna. Det ska sitta där kolfibret sitter i den vanliga C43 AMG.
Och där har vi sport-Mercan i mina drömmar. Rappt, lätt och kommunikativt med en skön blinkning till en rik historia. Så enkelt att fixa, ändå så långt ifrån verkligheten. En vacker dröm i en trist verklighet. Mercedes, besanna våra böner!
SL Speedster
I dagarna meddelade Mercedes även att man planerar att bygga exklusiva specialmodeller av vissa befintliga modeller under namnet “Mythos”. De kommer att tillverkas i ett fåtal exemplar till mycket höga priser och endast säljas till redan etablerade Mercedes-samlare.
Först ut är en “Speedster”-version av Mercedes SL och redan har man släppt en så kallad teaser-bild. Med en gång började mitt hjärta att bulta, för det här är läckert! Nu när SL åter förblivit en riktig sportvagn med AMG som pappa är det förstås rimligt att löpa hela linan ut.
Jag ryser av välbehag av tanken på en lättad, mer renrasig SL-vagn som lägger krokben för Porsche 911. Men jag tvivlar på att Mercedes väljer den väg jag vill att de går. För det första kommer den som sagt att bli ouppnåelig för alla utom ett fåtal och för det andra kommer den troligtvis att begåvas med en vansinnigt effektstinn V8, liksom kanske fyrhjulsdrift. Overkill, såsom de välbeställda verkar vilja ha det idag.
Föga renlärigt, och lite smaklöst. Nej, min SL Speedster ska kunna beställas av alla (som har råd, fniss), den ska ha den nya AMG-fyran som ju nu redan installerats i bilen, den ska vara enbart bakhjulsdriven och den ska vara utrustad med en sexväxlad manuell låda.
Sedan ska den ha minimalt med utrustning. Gapande hål där stereon brukar sitta, lättviktstolar och enkla, släta dörrsidor. Jag vågar knappt säga “manuella fönstervevar” högt, men nog vore det läckert!
Sedan drömmer vi oss bort till 60-talsromantiska, kaliforniska kustvägar där vi spelar mellan växlar, där ettriga avgasljud förför våra öron och svalkande vind rufsar vårt hår.
Filip Ericsson