Brittiska sportbilstillverkaren Aston Martin grundades redan 1913, men dess utveckling fram till idag präglas främst av efterkrigstiden och modell DB2 från 1950. En så viktig komponent i Astons historia, och därtill en så smakligt formad sportvagn, tarvar förstås en rejäl genomgång – om inte annat för att förstå märkets nutid. Vi berättar!
ASTON MARTIN. Säg det ett par gånger och låt det sjunka in. Namnet osar pengar och glamour. Den hundranioåriga brittiska tillverkaren av svindyra, handgjorda sportvagnar med sina lika handformade aluminium-karosser och stora motorer, är väl hos vanligt folk mest känt som den fiktive spionen James Bonds tjänstebil.
Historien startar i England 1913 när kompisarna ingenjören Robert Bamford och investeraren och bilentusiasten Lionel Martin slog sina påsar ihop och bestämde sig för att bygga en egen bil.
De hade vid den här tiden en Singer-agentur med verkstad i London och hade tävlat tillsammans i olika så kallade hill climbs i modifierade Singer-bilar. Det var en av dessa höjder, Aston Hill, som skapade namnet Aston Martin tillsammans med den ene av märkets grundare, Lionel Martin.
Efter första världskriget fortsatte Martin på egen hand och märket producerade i mellankrigstiden ett flertal modeller som hade stora motorsportframgångar. På grund av ekonomiska svårigheter efter andra världskrigets slut såldes dock firman till traktortillverkaren David Brown, i februari 1947.
Den första efterkrigsbilen var ett något trevande försök. Det var en fyrcylindrig öppen sportvagn som lanserades som 2-Litre Sports 1948, men som senare omdöptes till det mer passande DB1. David Browns initialer kom hädanefter att benämna Astons bilar ända in på 1970-talet. Och nomenklaturen har ju som bekant återinförts i modern tid.
Den nya sportvagnen fick dock övermäktig konkurrens främst från den fabulösa Jaguar XK120 som med sina fantastiska linjer, överlägsna prestanda och därtill ett betydligt lägre pris, utklassade DB1. Den kom därför bara att byggas i 16 exemplar.
DB2
På New Yorks bilsalong våren 1950 visades så den andra efterkrigs-Astonen – DB2. På podiet stod en svindyr, maskulin sportvagn som utstrålade det vackraste av hantverk, såsom världen har känt Aston Martins bilar ända sedan dess. Därefter har de ju osat karisma och rikedom och har som ingen annan lyckats förena brutalitet och elegans på en och samma gång.
DB2 presenterade de runda formerna, den långa motorhuven, embryot till den klassiska Aston-grillen och de stora ekerhjulen, kännetecken som kom att stå modell för de efterföljande Aston-bilar som skulle väcka sådant habegär och vinna sådan berömmelse.
DB2 var strikt tvåsitsig med ett utrymme för bagage bakom stolarna, medan något egentligt bagageutrymme lyste med sin frånvaro. Det var nämligen fyllt av reservdäcket. Den mysigt rundade karossen var av handarbetad aluminium, såsom alla Astons skulle vara beskaffade det följande halvseklet.
DB2 begåvades med en ny 2,6 liter stor radsexa med dubbla överliggande kamaxlar som kom från lyxbilstillverkaren Lagonda. Dess konstruktion leddes av självaste William Owen Bentley, grundaren till det berömda lyxbilsmärket med samma namn. David Brown köpte även upp Lagonda och det sägs att det bara var för att få tillgång till den fina motorn.
105 hästkrafter låter skrattretande idag, men 1950 var det goda siffror även för en dyr sportvagn. 0-100 på tolv och en halv sekund, toppfart 175 km/h. Klart det gick undan på det tidiga 50-talets smala landsvägar.
Senare under 1950 tillkom den vansinnigt glamourösa cabrioleten Drophead Coupé medan toppmodellen Vantage, med 125 kusar, visades året efter. Toppfart över 190 km/h.
Den nya Aston-bilen var en direkt känga mot Ferraris första gatbil 166 Inter såväl som Maseratis läckra A6G-modeller. Ferrarin erbjöd för övrigt blott 90 hästkrafter ur en V12-motor på 2 liter. Utvecklingen har onekligen gått framåt!
Efterfrågan var stor och företaget hade svårt att bygga bilar i tillräcklig takt. Och som vi lärt oss om Aston Martin var tillverkningsprocessen förstås släpande långsam. Allt gjordes för ju hand och kraven på finish skyhög.
När DB2-produktionen upphörde 1953 hade totalt 411 bilar satts samman, varav 102 var öppna vagnar. Så små var alltså volymerna, men med Aston-mått mätt var det succéartat. Och Ferrari och Maserati hade ju ännu skralare produktionstal på den här tiden.
Efter DB2 kom DB2/4 (1953-57), som förenklat var en DB2 med förlängt kupéutrymme och “halvkombi”-baklucka. Detta för att få plats med ett litet baksäte, som ju saknades i (den mer linjesköna) DB2.
1957 såg det sista DB2-derivatet dagens ljus i och med DB Mark III som erhöll diverse modifieringar och en helt ny front. Grillen började nu likna det vi är vana vid att se hos Aston Martin. 1958 tog sagan slut, företaget flyttade till en ny fabrik i Newport Pagnell och den vansinnigt vackra, idag så berömda Aston Martin DB4 tog över från de gamla Feltham-bilarna. Resten är historia.
Racing
Aston Martin började köra racing med DB2 redan 1949, alltså året innan den presenterades i köpbart skick. Det gav ju två flugor i en smäll: att testa hållbarheten hos den nya bilen samt skänka glamour och status åt märket.
Fyra prototyper tävlade i de stentuffa 24-timmarsracen i franska Le Mans såväl som på belgiska Spabanan. En av bilarna hamnade på femte plats och var ett steg på vägen mot de stora racingframgångar som följde, en utveckling som nådde sin kulmen 1959 med vinst på Le Mans (med racerbilen DBR1).
Efter lanseringen av DB2 1950 fortsatte racingsatsningen med en förstaplats på Silverstone och en andraplats på Le Mans. De friska tagen på Europas glamourösa racebanor läskade onekligen tidens sportbilsköpare och hjälpte till att göra DB2 till den succé den blev.
Kuriosa – grannar, Hitchcock & prins Bertil
Aston Martin DB2 är en udda fågel i historien. Man får söka med ljus och lykta för att finna den i Hollywoodfilmer, hos berömdheter och – grannar!
Min granne Hans från barndomshemmet i Karlskoga äger nämligen en DB2/4 från 1954, en bil jag gjorde ett reportage om redan 2010. Men det slutar inte där; han växte nämligen upp med Aston Martin DB2 då hans pappa ägde två stycken under 1960-talet. Unheard of i en stad som Karlskoga. Men faktum är att ett antal DB2-vagnar huserade i området på den tiden!
Hans har berättat att familjen gjorde resor till Le Mans, åkte till fjällen med skidor på taket och att han åkte kana från DB2-taket under vintern.
En annan svensk (aningen mer känd än min granne Hans) som åkte DB2 var prins Bertil (1912-97), mest känd som “motorprinsen”. Bertil ägde nämligen inte bara en, utan två, DB2-bilar när det begav sig. Den första var en DB2 Coupé som levererades 1950 och som Bertil behöll i tolv år. Det var blott det andra tillverkade exemplaret som lämnade fabriken.
Den andra bilen var en DB2 Drophead Coupé Vantage från 1952 som levererades till Bertils hem, Villa Mirage i Sainte Maxime på Franska Rivieran i mars 1953. Senast den gav sig till känna var på Bonhams 2015 där den såldes för drygt 2.8 miljoner kronor.
I Hollywood har DB2 varit en sällsynt fågel, men visst har den förekommit. Dess mest kända framträdande torde vara den DB2/4 Drophead Coupé som rattades av huvudrollsinnehavaren i Alfred Hitchcocks mästerstycke “Fåglarna” från 1963.
Bilen är redan tio år gammal i filmen och i ett förvånansvärt luggigt bruksskick. Så härligt: en Aston Martin DB2/4 som slits i vardagen på det sättet!
Epilog
Bilarna från Feltham-fabriken i Essex i närheten av London, DB2 och dess derivat, för en något undanskymd tillvaro i Aston Martins mytiska historia. Allt handlar om DB4, DB5, V8 Vantage och Newport Pagnell.
Men det var DB2 som lade grunden, det var DB2 som infogade alla de kännetecken som utgjorde följande Aston-bilar. Det var DB2 som sådde fröet till myten, äran och berömmelsen.
Filip Ericsson