Nu i sommar fyller min älskade skinnjacka 25 år. Vi firar genom att berätta historien om den, samt kryddar med lite kuriosa kring skinnjackan som stilfenomen.
I varje anständig mansgarderob måste hänga en riktig skinnjacka. Det är en naturlag. Det kan vara en pilotjacka, en racingjacka, en motorcykeljacka – det spelar ingen roll. Alla kan hitta en skinnjacka som passar ens stil.
Jag har haft en enda skinnjacka och den har jag haft i hela mitt vuxna liv. Det var juni 1995, jag var 19 år och skulle ta studenten. Och där hängde den, den perfekta skinnjackan. Den hade funnits i mina drömmar och nu var den min. Jackan har hängt med mig ända sedan dess. Den har blivit en del av mig, en del av min identitet – vi är oskiljaktiga. Och i år fyller den 25 år.
Det är en tidlös brun skinnjacka inspirerad av de klassiska, amerikanska flygarjackorna, som kan slitas på i vått och torrt och finns till för att resa från världsdel till världsdel. Precis som Indiana Jones jacka.
Eller bara för att cykla till jobbet i under kylslagna höstdagar, det liv som min jacka begränsas till att leva. Fortfarande hänger den i min hall, fortfarande får den mig att se orättfärdigt ung och cool ut och fortfarande skyddar den mig mot vädrets makter.
Skinnjackan utgör ett av de allra mest klassiska herrplaggen i historien, den har i århundraden skyddat människor från vädergudar över hela det norra halvklotet. Sedermera har den dock förvandlats från en oumbärlig del i människors överlevnad, till ett omhuldat och lika oumbärligt stiluttryck för moderiktigt storstadsfolk.
Kulturgurun Fredrik Strage menade i en artikel i Dagens Nyheter för något år sedan att han hittat guld när han en gång råkade springa på en gammal skinnjacka i en second hand-butik. Den var i bikerstil utan krage och som Strage var övertygad om hade tillhört ”någon Warhol-hangaround” på 60-talet.
Jackan förknippade Strage sedan med Peter Fonda i den eviga kultrullen Easy rider, där Fonda enligt Strage var ”både mjuk och MC-hård, både rebell och intellektuell”. Nog ringar Strages inlägg in skinnjackans betydelse i populärkulturen såväl som på modescenen.
En minst lika legendarisk skinnjackstyp som bikerjackan är den amerikanska pilotjackan (flight jacket) som gjorde debut under första världskriget när stridspiloterna behövde hållas varma i de öppna cockpitarna. Under andra världskriget utvecklades typen till den form som vi ser idag.
Den kallades för ”A-2” och utvecklades sedan till modell ”G-1”, en läderjacka som designats av US Navy och som tillverkades fram till 1978. Och här börjar vi närma oss min egen skinnjackstil.
Skinnjackorna som inspirerats av andra världskrigets amerikanska pilotjackor fortsätter än idag att utgöra en starkt vedertagen stilmarkering. De är snygga och tidlösa helt enkelt, samt väldigt användbara större delen av året, åtminstone i lite kallare klimat.
De skinnjackor som följer äventyrliga teman såsom flygning, racing och motorcyklar är onekligen de mest omhuldade stilarna idag, och alla har de haft framträdande roller i Hollywoodkulturen. Indiana Jones pilotjacka är ju för evigt ikonförklarad och coolingar som nämnda Peter Fonda har å sin sida förevigat bikerjackan. Exemplen är otaliga.
Visst, min skinnjacka kan få mig att se tuff ut, men den är mer mångsidig än så och kan även spela en mer sofistikerad roll. En klassisk brun skinnjacka i god kvalitet fungerar nämligen även som preppyplagg, då gärna tillsammans med lämpliga ullbyxor kanske i grått, vit skjorta, slips och ett par mörkbruna oxfordskor.
Det är den looken jag trivs med allra bäst med, den mest polerade i skinnjackans värld. Denna vecka kör jag därför marinblå chinos, klassisk Oxford-skjorta, matchande halsduk samt derbyskor i ljusbrunt, till jackan. Hundra procent jag.
Min skinnjacka hänger numera oftast stilla på sin galge i hallen, men när våren är kall såsom nu kommer den till daglig användning. Ännu visar den inga tecken på att vilja pensioneras, så nu påbörjar vi nästa kvartssekel tillsammans. Och jag får fortsätta att se cool ut!
Filip Ericsson