Ända sedan jag andlös klev in i den tyska klocktillverkaren Sinn:s skyltbutik i dess hemstad Frankfurt hösten 2015 har jag varit smärtsamt sugen på ett alldeles eget exemplar. Nu har jag köpt ett, så här är recensionen av min nya Sinn 556 A samt historien om det egensinniga företaget som specialiserat sig på extrema instrumentklockor för yrkesdykare och -piloter inom militär, specialpolis och räddningstjänst.
Sinn Spezialuhren, helt okänt för de flesta utanför kretsen av die-hard fans, grundades av den kompromisslöse andra världskrigspiloten Helmut Sinn i Frankfurt am Main 1961. Från början fick endast riktiga piloter köpa klockorna men så småningom öppnades utbudet för allmänheten. Sedermera breddades paletten till extrema dykarklockor och Sinn började utveckla unika tekniska lösningar för att öka urens prestationsförmåga, något som har förblivit synonymt med märket fram till idag.
Fortfarande ligger huvudfokus på rena instrumentur och många av modellerna är verkligen extrema. Vi pratar tyskt ubåtsstål, tålighet mot extrema temperaturer och vattentäthet ända ner till 5000 meter. Tidigare sålde Sinn en klocka som tålde ett djup ner till 11 000 meter, det vill säga till världens djupaste plats – Marianergraven!
Jag har alltid haft ett varmt öga till Sinn men mitt besök i butiken på det historiska Römerberg-torget i Frankfurt fick verkligen snålvattnet att rinna till. Jag var nära att slå till där och då men lyckades hejda mig själv i sista stund. Hur som helst fick jag en utomordentlig lektion i Sinn-vetenskap av den synnerligen trevlige föreståndaren och fick förstås dregla över alla industrimässiga ur.
Det är något högst tilldragande med nonsensfria klockor som är gjorda endast för att prestera, inte för att förgylla handleder på prestigejagande storstadsfolk. Tänk Mitsubishi Pajero gentemot BMW X5. En klocka där formen följer funktionen och där varje detalj och tekniska lösning finns där endast i syfte att förbättra den. Detta gör märket till en närmast unik spelare på världens marknad av mekaniska armbandsur.
Sinn 556 A
Sinn 556 A är en ren instegsklocka, enklast och billigast i utbudet. Men precis som med Rolex Oyster Perpetual, exempelvis, betyder det knappast att det är den minst attraktiva – snarare tvärtom!
556 saknar Sinn-typiska, tekniska delikatesser som rep-resistent, ”tegiment”-behandlat stål, antimagnetskydd och avfuktningssystemet Ar-Dehumidifying Technology, som ju exempelvis återfinns hos den formmässigt snarlika men än mer instrumentmässiga storebrodern Sinn 856. Men förutom en väsentlig prisskillnad finns faktiskt andra fördelar med den enklare klockan.
Som stadsbo med kontorsjobb och avsaknad av äventyrliga fritidsintressen har jag knappast behov av denna prestationshöjande teknologi. Vidare ger det omsorgsfullt borstade stålet i min 556 en svåremotståndlig elegans som saknas hos de tuffare instrumenturen. Tekniknivån och stryktåligheten hos dessa lockar onekligen, men förutom att de nästan är dubbelt så dyra, ger de också ett betydligt råare intryck och fungerar inte lika bra till en mer uppklädd, urban livsstil.
I övrigt har Sinn knappast snålat på specifikationerna hos sin instegare. Finishen är lika perfekt som alltid, safirglas finns på fram- såväl som baksida, vattentätheten är överkursiga 200m och tryckfallskyddet det samma som hos övriga pilotklockor i paletten (ifall Airbusen skulle största under Thailand-flighten så funkar åtminstone klockan, lol).
Vidare innehar 556, liksom alla Sinn-ur, toppgraderade urverk från schweiziska ETA och Sellita, det vill säga de bästa, mest högpresterande varianterna av deras ”standardverk”.
556 är alltså en del av märkets olika serier av pilotklockor och som sådan besitter den de flesta kriterier för en sådan: övertydlig urtavla med extrem läsbarhet, väl tilltagen krona för hanterbarhet med handskar samt skydd mot tryckfall (det vill säga att klockan ska fungera som vanligt vid tryckförändringar i cockpit). Vidare är den som sagt vattentät till motsvarande 200m i det fall planet skulle krascha i havet och piloten hamna i vattnet. Alltid praktiskt!
Så vad ska jag som inte är pilot med en pilotklocka till? Jo, för det första handlar pilotklockornas dragningskraft idag mer om historia och romantik än om moderna piloters behov av armbandsur. Precis som med dykarklockor alltså. För det andra besitter en pilotklocka funktioner och kvaliteter som i allra högsta grad är behjälpliga och relevanta även för en normal klockbärare.
Ägare av dykarklockor brukar ju kallas för desk divers. Ett passande epitet för dem som bär pilotklocka kanske är… skrivbordspilot?
Urverket: Sellita SW200-1
I Sinn 556 A sitter ett schweiziskt, mekaniskt Sellita SW200-1, vilket i princip är en klon av det världsberömda ETA 2824-2. Dessa mekaniska verk med automatisk uppvridning har drivit miljontals armbandsur i decennier, i allt från lågprisklockor för några tusenlappar till lyxklockor i 50 000-kronorsklassen. De tillverkas i olika versioner, där ”standard” är det billigaste, enklaste och där ”chronometer” är det mest påkostade och mest exakta.
Sinn använder endast ETA- och Sellita-verk i top grade-utförande. Med toppgradering har dessa verk bättre material och kvalitet hos vissa komponenter än de lägre graderade versionerna, vilket innebär att de är ytterst exakta. 2824/SW200 är mycket tåliga och pålitliga i alla versioner, samtidigt som de är rättframma, robusta och billiga att hålla efter. Precis som sig bör i en riktig instrumentklocka.
ETA:s top grade (premium grade hos Sellita) innebär vidare att de är identiska, det vill säga lika exakta, som kronometer-certifierade verk. Skillnaden är att de inte har skickats in för själva certifieringen, något som förstås innebär ett lägre pris.
Enligt många står de här toppgraderade verken egentligen inte Rolex legendariska 3132-verk så mycket efter. Att många klockentusiaster ändå fnyser åt ETA- och Sellita-verk har alltså inte med kvalitet eller precision att göra utan mer med image och snobberi. Jag kan själv tänka i de banorna; det är förstås roligare att ha en BMW-motor i en BMW istället för en Toyota-dito, även om Toyota-motorn skulle prestera exakt lika bra!
Den höga kvaliteten och goda precisionen i de massproducerade 2824/SW200 (samt i större utsträckning de tunnare 2892/SW300) innebär för övrigt att flera betydligt mer namnkunniga lyxmärken använder sig av dem. Breitling, IWC och Tag Heuer är några av dem.
Epilog
Med tanke på det skottsäkra, nonsensfria urverket och den finish och kvalitet med vilka de tyska Sinn-klockorna sätts samman, finns få klockor på marknaden som är så prisvärda som en Sinn, och det gäller i synnerhet modell 556.
En Rolex Oyster Perpetual eller en Omega Railmaster kostar nästan fem gånger så mycket. Är de fem gånger så bra? Aldrig. Är de dubbelt så bra? Kanske. Är en Breitling eller Tag Heuer med sina närapå tredubbla prislappar bättre över huvudtaget? Tveksamt!
Svårt är även att hitta klockor som är så mångsidiga. Trots att en 556 knappast är en dressklocka utan byggd för äventyr och tuffa tag, smälter den in perfekt till affärsmötets mörka kostym.
Med sina modesta mått (38.5mm i diameter och 11mm höjd) samt en ytterst välavvägd, avskalad form närmast i Bauhaus-stil, är den diskret som en tysk revisor. Få lägger märke till den och ingen lär stickas i ögonen av den. 556 är helt okonstlad och närmast asketisk i sitt uttryck. Samtidigt är den med sitt vackert borstade stål och stora detaljomsorg elegant som en rysk violinist på Volksoper i Wien. Okulärt är Sinn 556 ren industrikonst.
Så när den affärsresande äventyraren har landat, varit på sitt affärsmöte, hängt på stranden och deltagit på sin dykarkurs, fortsätter hans (eller hennes!) Sinn 556 att oförtröttligt ticka på armen även när middagen på hotellet nalkas. Eller när skrivbordspiloten Filip, trött efter en arbetsdag på kontoret låter Sinnen sitta kvar på armen när han kliver in i duschen och därefter när grillen ska tändas.
Filip Ericsson