I min ungdom, jag kanske var i 17-årsåldern, grävde jag en dag fram en ljusgrå tweedkavaj ur ”långgarderoben” i mammas och pappas gamla hus. Det var ett riktig kvalitetsplagg från Tiger som hade köpts av pappa inför en tjänsteresa till USA 1984. Jag älskade den men växte snabbt ur den och länge skulle jag önska mig en ny tweedkavaj.
Som ung student fanns dock inga ekonomiska resurser till några kvalitetsplagg i materialet och några välsorterade second hand-butiker fanns heller inte i min lilla hemstad. Men bättre tider skulle komma!
Tweed innebär grov, obehandlad ull och härstammar från Skottland. Materialet populariserades vid mitten av 1800-talet då även överklassen började använda det som jakt- och fritidsplagg, men det uppfanns betydligt tidigare. Wikipedia beskriver tweed på detta vis:
“Tweeds are an icon of traditional Irish and British country clothing, being desirable for informal outerwear, due to the material being moisture-resistant and durable. Tweeds are made to withstand harsh climate and are commonly worn for outdoor activities such as shooting and hunting, in both Ireland and the United Kingdom.”
Hollywood anammade tweedkavajen under 1900-talets andra hälft. Här den stilsäkre Robert Redford i en sportsjacket i ”barleycorn”-mönster och klassiska flanellbyxor. Han vet vad han gör!
Från början var tweeden alltså ett plagg för arbetare och lantbrukare. Sedan spred det sig till aristokratins upphöjda fritidsnöjen medan det därefter spreds vidare nedåt och förblev populärt hos den victorianska, brittiska medelklassen. Tweeden var för överklassen ett rent sportplagg och användes i golf, tennis, cykling och bergsklättring, och den glamour-törstande medelklassen ville förstås förknippas med det.
Senare under 1900-talet kom framför allt tweedkavajen att bland annat genom filmens värld spridas till kosmopoliterna i USA:s storstäder. Här lär Woody Allen ha spelat en roll, som ju är tätt förknippad med tweedplaggen i sina filmer. Tweedkavajen fick således en intellektuell prägel och det är förstås ingen slump att Harryson Ford som historie-professor bär tredelad tweed-kostym i Indiana Jones-filmerna!
Idag har förstås modernare och effektivare material ersatt tweeden som sport- och arbetsplagg för utomhusbruk. Nu för tiden fungerar det mer som image- och stilbärare för en fritid i stadsmiljö. I mer avslappnade kontorsmiljöer kan det också ge en avspänt elegant utstrålning som är särdeles attraktiv.
Mina Harris Tweed-kavajer
Saknaden efter en egen äkta tweed-kavaj bestod under åren, men så i december 2011 var tiden till slut kommen. Jag stegade helt sonika in på Rolans Herrmode i Uppsala och valde ut en beige-brun Harris Tweed i klassiskt fiskbensmönster. Kavajen är så välsydd, välsittande och detaljerad att ett närmast magiskt skimmer strålar ut från den. Den kostade 3000 kronor och det är rena rånet när man beskådar den ofattligt höga kvalitet som den innehar in i minsta söm.
Harris Tweed är förmodligen det mest kända och aktade av alla tweed-väverier, och härstammar från den största ön Harris i Yttre Hebriderna, Skottland. Historien går tillbaka ända till 1700-talet men namnet Harris Tweed började användas runt 1840 då det upptäcktes av grevinnan Lady Dunmore. Vid sekelskiftet hade så Harris Tweed gjort sig ett namn även utanför Skottland, med ett rykte om kvalitet och egen karaktär, så till den grad att Harris-namnet blev skyddat av egen certifiering 1909.
Harris nummer två inhandlades hos samma herrekipering exakt fem år senare efter att jag plötsligt drabbats av en svår, återuppblossad anglofil-sjuka. Suget blev helt enkelt för starkt. Min nya sportsjacket är tillverkad i grått fiskbensmönster av tyska Digel, lyckosamt med Mr. Bean-lappar på armbågarna! Jag kan ha den till allt: från jeans och t-shirt till gubbyxor, skjorta och slips, samt allt där emellan.
Det relativt höga priset ursäktas med den gamla Rolls Royce-devisen att ”quality remains long after price is forgotten”. Och detta är på ett sätt kavajernas Rolls Royce, ty likheterna är slående – synnerligen konservativt, synnerligen brittiskt och synnerligen outslitligt. Men utförande och användningsområde talar förstås mer Range Rover än Rolls Royce!
Grå fiskbens-tweed från Harris. Välsydd så man baxnar!
Kavajen kommer att överleva sin ägare, dvs. mig, och om jag får stjäla motorjournalistgurun Calle Carlquists uttryck (när han beskrev oförstörbarheten hos gamla Mercedessäten) gissar jag att denna typ av Harris-plagg kommer att hänga kvar som raukar när dammet har lagt sig efter nästa kärnvapenkrig.
Skotska Harris Tweed Shop är för övrigt en av mina favoritsidor där jag emellanåt brukar sitta och dregla över klassiska tweedplagg. Det är så vansinnigt befriande att se att den klassiska excentriske britten som folkslag lever kvar. Beskåda den rosa kreationen här nedan till exempel, man kan nästan se framför sig hur någon kutryggig excentricitet till adelsman sitter och kuttrar inuti sitt slitna slott iklädd denna välsydda gräslighet, i total kamouflage från en normal omvärld. En sådan vill jag bli!
Filip Ericsson
Tweed är snyggt och klassiskt!