Bentley för Golfpengar – Vad väntar vi på?

Att dyra lyxbilar faller som stenar i värde är känt och något som glatt utnyttjas av bilentusiaster som önskar ta del av överklassens livskvalitet, men utan att bli ruinerade. Att det går att införskaffa en fin-fin, 25 år gammal Rolls eller Bentley för samma pris som en ny VW Golf är något som verkligen får det att vattnas i munnen hos en anglofilt lagd bilälskare! Vi presenterar Bentleys Mulsanne-generation:

Rolls Royce och Bentley, under närmare en evighet sammanflätade i bilindustrins högsta division, uppnådde mytisk status tidigt i historien. Skrönor och rykten om overklig kvalitet och en närmast kompulsiv konservatism skapade ett drömskt skimmer om ouppnåelighet och gamla pengar.

Idag koncentrerar vi oss på Bentley eftersom undertecknad själv är mer åt tweedkeps-hållet än åt hög hatt. För en Bentley ska man ju köra själv medan en Rolls ska avnjutas från baksätet!

Bentley vann sin ära och berömmelse under ett fåtal år när 1900-talet var ungt med sina renrasiga sportvagnar som spred skräck på Europas racerbanor. Sedan dog märket lika hastigt mitt under den stora depressionen men kom att leva vidare i Rolls Royces stora famn i form av lite sportigare Rolls-bilar. De riktiga Bentley-vagnarna under grundaren Walter Owen Bentleys signatur var därmed borta för alltid.

Bentley Speed 6 från 1930.

Rolls Royce ägde märket så länge att de två blev helt sammankopplade inte bara tekniskt utan även i folkmedvetandet. Från 1931 och ända fram till 1998 skötte Rolls om varumärket när slutligen tyska Volkswagen tog över (och Rolls Royce gick till BMW).

Här koncentrerar vi oss på mina favoriter när vi diskuterar överkomliga Rolls- och Bentley-bilar, det vill säga utvalda årsmodeller av den linjalritade ”Silver Spirit”-generationen som tillverkades mellan 1980 och 1998 (!).

Först och främst ska det som sagt vara en Bentley och sedan ska det vara den uppdaterade version som kom till 1990 års modell. Där har vi den gyllene balansen mellan rimliga inköpspriser och tillräcklig modernitet som gör dem till njutningsfulla användarbilar, åtminstone under sommarhalvåret.

Bentley Brooklands från 1992.

Den här generationen fyradörrars Bentley-bilar gick under flera vackra namn genom åren, som Eight, Mulsanne och Brooklands, samt förstås den turboladdade prestandaversionen Turbo R. Det enda som skiljer dem åt är utrustningsnivå eller årgång, samt motorbestyckning när det gäller Turbo R förstås. Det spelar alltså inte så stor roll för mig vilken av dem som ska ta plats i mitt imaginära garage utan det är främst skick och utförande som styr. De här vagnarna gjordes ju inte i några stora mängder så man får välja brett.

Priserna på dessa fantastiska gamla lyxvagnar är låga – Inte ens de bästa, nyaste exemplaren brukar överstiga 300,000 kronor. Men för oss som vill ha vänsterstyrda bilar är nog Tyskland det land dit man helst bör styra kosan för att kunna vraka (nåja) i ett bättre utbud.

Med de här karosserna tillverkades de stora lyxvagnarna som sagt under närmare tjugo år men deras utvecklingsbana börjar faktiskt redan 1965 när Rolls Royce Silver Shadow och Bentley T1 slog världen med häpnad. Här hade vi en helt ny generation Rolls- och Bentley-vagnar med självbärande kaross, skivbromsar, individuell hjulupphängning runt om samt ett avancerat hydrauliskt fjädringssystem.

Bentley T-serie var samma bil som Rolls Royce Silver Shadow och tillverkades 1965-1981. De efterföljande modellerna (som artikeln handlar om) baserades på denna.

Drivlinan var dock inte ny utan hämtades från föregångaren Silver Cloud/Bentley S-serie som 1959 fick en ny V8 i aluminium vilken ersatte den gamla raka förkrigssexan. Och den här V8:an följde alltså med till de nya bilarna. Rolls Royce Silver Spirit/Spur och Bentley Mulsanne visades 1980 och baserades i huvudsak på sina föregångare vilket väl säger allt om den konservatism som alltid har präglat märket Rolls Royce.

Från det tidiga 1950-talet förde Bentley en ganska undanskymd tillvaro i skuggan av modermärket men 1982 började en egen identitet åter att skönjas. Då skulle Bentley bli det sportigare alternativet igen och en första markering var turboladdning av Bentley Mulsanne. I övrigt skiljde sig märkena åt enbart genom olika design på kylargrillarna. Fram till 1982 gick det ungefär en Bentley på tio tillverkade Rollsar så den tynande tillvaron gällde även försäljningen.

En Bentley Eight, instegsmodellen. Runda lyktor tillkom 1989.

Sedan blev det andra bullar. Mulsanne Turbo följdes 1985 av Turbo R som begåvades med styvare chassi och kraftigare däck ochbromsar för att inbjuda till mer inspirerad körning. Bentley hade nu blivit förarens val i Rolls-familjen förutom som att tidigare bara fungera som det diskreta alternativet, precis som det urbrittiska ordspråket antyder: ”The modest man drives a Bentley”!

1984 kom Bentley Eight, en instegsversion som hade något enklare utrustning än Mulsanne och ett något lägre inköpspris. Den utmärkte sig med “rutnätsmönstrad” grill i stället för de stående ribborna och blev snabbt den mest populära Bentleyn i programmet.

1987 fick Mulsanne ett ’S’ i beteckningen som innebar instrumentpanel och fälgar från Turbo R samt styvare fjädersättning. Samma år fick alla modeller också bränsleinsprutning och låsningsfria bromsar. Till 1989 års modell infördes runda framlyktor på Bentley-bilarna (men inte på Rolls Royce) för att ytterligare öka skillnaderna mellan märkena.

Den sportiga Bentley Turbo R.

Till 1990 års modell begåvades de två systermodellerna med en något mer omfattande uppdatering. Förnyelsen handlade i huvudsak om ett elektroniskt styrt, aktivt fjädringssystem för förbättrade vägegenskaper samt en del andra mindre moderniseringar som införandet av aluminiumfälgar, modifierad instrumentering och ny läderratt. Tidigare var det tunna bakelitrattar som gällde, så steget mot den sportigare läderratten var verkligen ett vågat drag mot oprövad mark!

Instegsmodellen Eight och den mer påkostade Mulsanne ersattes 1992 av Brooklands som då tog över rollen som ”volym-Bentley”. Samtidigt fick automatlådan från GM fyra steg mot tidigare tre och växelväljaren flyttades från rattstången ner till den sportigare placeringen mellan stolarna. Mittkonsolen var också ny och liknade den i Turbo R. Rolls Royce behöll dock den gamla konsolen med rattväxel.

Det utsökta handarbetet i en Bentley Turbo R och en tydligt sportigare miljö än Rolls-syskonen: Skålade säten, treekrad läderratt och varvräknare, men fortfarande rattväxel! 1992 kom modernare golvspak.

1995 kom en kraftig ansiktslyftning som kom både Rolls och Bentley till del och omfattade karossförändringar med lägre grill, en rejält uppdaterad interiör samt en del tekniska justeringar av mindre art. Bentley Brooklands R med lättrycksturbo kom 1997 medan Turbo R i sitt sista utförande (1995-98) fanns i ett antal versioner som Turbo S, Turbo RL och Turbo RT. Från och med 1997 var alla Bentley-bilar turboladdade.

Alla Bentley av denna vinkelhaksritade generation hade Rolls Royces klassiska aluminium-V8 på 6,75 liter med ursprung från 1959, med stötstänger och centralt placerad kamaxel. En ytterst vridstark, vibrationsfri och närmast ljudlös kraftkälla som driver Bentley-bilar än idag, givetvis i kraftigt reviderat utförande! Motorn uppdaterades i flera omgångar och det var först med turboladdningen som det blev ordentlig fart på de stora bilarna.

Om den här handbyggda maskinen sköts rätt är den närmast outslitlig. Motorn är tveklöst en viktig del i den klassiska Bentley-upplevelsen och hade förstås huvudrollen när uttrycket ”waftability” myntades. Dess betydelse innebär ungefär en framfart som sker helt utan ansträngning och med känslan av att ”skjutas på” av en osynlig jättehand. Uttrycket var själva ledordet i utvecklingen av Rolls Royce Phantom från 2003 så dess innebörd tas på stort allvar när den riktiga Rolls- och Bentley-känslan ska vaskas fram!

Den outslitliga Rolls Royce-åttan med centralt placerad kamaxel. Här i ett utförande på 6.2 liter från tidigt 60-tal. 1968 ökades volymen till 6.75 liter vilket den har än idag.

I de tidiga bilarna gav motorn cirka 250 hästkrafter även om det inte riktigt är klarlagt eftersom Rolls Royce envisades med att hemlighålla effektuppgifterna. Där har vi ett annat excentriskt inslag kring det mystiska märket, och istället för en angivelse skrev man helt sonika ”Tillräcklig” om effektnivån.

Mulsanne Turbo gav cirka 325 hk och de sista årsmodellerna hade 400 hk i sina starkaste utföranden. Men det var vridmomentet som var grejen med de här maskinerna. En Turbo R pressade ur sig en enorm kraft som gav den en unik känsla vid gaspådrag, inte olikt suget i ett jetplan sägs det – Waftability alltså!

Bentley Turbo R.

En Bentley från den här tiden är alltså en förklädd Rolls Royce fast med sportigare framtoning om nu uttrycket kan användas i det här sammanhanget. Detta innebär att de är en helt annan typ av fordon än ”normala” personbilar och även helt väsensskilda från vanliga lyxbilar från BMW, Mercedes eller Jaguar.

Hos Rolls- och Bentley går lyxen på djupet på ett helt annat sätt. Förutom att de till stor del är handbyggda är de större och tyngre (runt 2,4 ton) och det sägs att de innehåller fem gånger så många skruvar som en vanlig bil från samma tid! De elektroniska systemen gällande exempelvis ABS-bromsarna och strålkastarna är dubblerade för att undvika haveri, legeringar i vissa elektroniska system (såsom tutan) är av guld i stället för koppar för högre tillförlitlighet, och så där fortsätter det.

Bentley Turbo R.

Den stora behållningen är också givetvis de gammaldags, opulenta interiörerna med utsökt finish såväl som material. De perfekta connolly-hudarna, de tjocka ullmattorna, kromet och de handpolerade panelerna i valnötsrot skänker lugn, harmoni och livskvalitet åt de förare som har turen att få susa runt i de här knäpptysta lyxvagnarna. Samtidigt är de hopplöst antika jämfört med lägre stående lyxbilar som BMW och Mercedes, men entusiasterna anser nog att det är just detta som är själva grejen med dem, det som gör dem så åtråvärda.

Det kan vara svårt att stöta på vettiga exemplar av Rolls Royce och Bentleys kantiga 80- och 90-talsmodeller i svenska bilannonser, och de är sällan i det skick eller utförande som riktigt lockar. Det är istället i de förträffliga, brittiska klassiker-tidningarnas annonser de riktiga guldkornen finns, de som får snålvattnet att verkligen rinna till.

Det sista utförandet, 1995-98. Bilden visar en Brooklands R med lättrycksturbo.

I England köper 200,000 kronor ett alldeles utmärkt exemplar men de här pjäserna är ju inte gratis att hålla efter. Det går säkert att hålla nere kostnaderna genom sparsamt användande, smarta verkstadsval och kanske lite hemmapulande för den som kan, men en rejäl buffert (50,000 kr?) för underhåll rekommenderas.

Så ge mig en Bentley från tidigt 90-tal, pedantiskt skött och draperad i en diskret metallicfärg att susa runt i, och min lycka är gjord. För den med extra stadd kassa väljs med fördel den slanka coupén Continental R som har en rundare, mer harmoniskt formgiven kaross än de boxiga sedanerna. Samma bil under skalet, men dyrare. Runda framlyktor, varvräknare och växelspak mellan stolarna – Tweedkeps hellre än hög hatt!

Bentley Continental R, 1991

Filip Ericsson