Det var för mig allmänt känt på bygden att min granne från barndomen ägde en historisk Aston Martin och en dag våren 2010 gjorde jag slag i saken och tog kontakt. Jodå, bilen fanns kvar och jag var välkommen att komma och titta! Vagnen i fråga var för övrigt en DB2/4 Mark I från 1954, sannerligen inte en bil som växer på träd och historiens vingslag fick mig lite ur balans för en sekund.
Namnet Aston Martin har något av en magisk klang över sig hos de flesta som har någon form av bilintresse i sig. Historien startar i England 1914 när kompisarna ingenjören Robert Bamford och investeraren och bilentusiasten Lionel Martin slog sina påsar ihop och bestämde sig för att bygga en egen bil. De hade vid den här tiden en Singer-agentur med verkstad i London och hade tävlat tillsammans i olika så kallade hill climbs i modifierade Singer-bilar. Det var en av dessa höjder, Aston Hill, som skapade namnet Aston Martin tillsammans med den ene av märkets grundare, Lionel Martin.
Efter första världskriget fortsatte Martin på egen hand och märket producerade i mellankrigstiden ett flertal modeller som hade stora motorsportframgångar och således hjälpte till att bygga den status som märket lever på än idag. På grund av ekonomiska svårigheter efter andra världskrigets slut sålde Martin firman till traktortillverkaren David Brown i februari 1947.
Aston Martin DB2 var märkets första efterkrigsbil och gjorde debut 1950.
Den första efterkrigsbilen var ett något trevande försök. Det var en fyrcylindrig öppen sportvagn som lanserades som 2-Litre Sports 1948, men som senare omdöptes till det mer passande DB1. David Browns initialer kom hädanefter att benämna Astons bilar ända in på 1970-talet. Den nya sportvagnen fick dock övermäktig konkurrens främst från den fabulösa Jaguar XK120 som med sina fantastiska linjer, överlägsna prestanda och därtill ett betydligt lägre pris, utklassade DB1. Den kom därför bara att byggas i 16 exemplar.
1950 presenterades sportvagnen DB2 och i och med den började Astons själ och karaktär som vi känner den idag att växa fram. Det var alltså en karismatisk, maskulin och rå sportvagn som utstrålade vackert hantverk och kostade mycket pengar. Aston Martins bilar har sedan dess alltid osat karisma och rikedom och har som ingen annan utmärkt sig genom att förena brutalitet och elegans på en och samma gång.
DB2 begåvades med en ny 2,6 liter stor radsexa med dubbla överliggande kamaxlar som kom från lyxbilstillverkaren Lagonda och vars konstruktion leddes av självaste William Owen Bentley, grundaren till det berömda lyxbilsmärket med samma namn. Det sägs att David Brown köpte upp Lagonda bara för att få tillgång till den fina motorn.
Hans Svedbergs Aston Martin DB2/4 MkI 1954. Den 2+2-sitsiga karossen är något av en puckelrygg!
Efterföljaren till DB2, DB2/4, presenterades 1953 och som namnet antyder var den fyrsitsig. 2/4 ärvde dubbelkamsexan från DB2 i Vantage-utförande vilket innebar 125 ystra hästkrafter. Motorn kallas för VB6/E och ersattes 1954 av en delvis ny konstruktion på 2,9 liter, VB6/J. Det var en mer hållbar motor som tålde att tjänstgöra i de framgångsrika racervagnarna DB3 och DB3S i början av 1950-talet.
Det är en DB2/4 MkI från 1954 vi har haft turen att stöta på och det är enligt uppgift den enda svensksålda av totalt 565 byggda exemplar under modellens levnad mellan 1953 och -55. Den lätt moderniserade MkII byggdes i ytterligare 199 exemplar fram till 1957.
Bilen ägs av Hans Svedberg som driver familjeföretaget Svedbergs Plåt i värmländska Karlskoga och han berättar en spännande historia om sin släkts nära relation till märket. Det här exemplaret var i kontakt med familjen redan under 50-talet och var då lackerat i vitt. Så småningom hamnade den i Kristinehamn där den stod och förföll i över 25 år. På 1990-talet fick Hans far tillfälle att köpa bilen och inledde därefter en helrenovering. Den lackades om till en Jaguar-kulör i någon sorts blå metallic efter att den kurviga aluminiumkarossen renoverats. Vad färgen heter är för undertecknad okänt så om du har svaret, hör gärna av dig!
Hans DB2/4 som ny. Bilen levererades alltså i vitt.
Det halvfärdiga projektet togs över av Hans år 2000 och har sedan färdigställts till ett fantastiskt originalskick. Det är originalmotorn på 2,6-liter och 125 hästar som sitter i bilen och den är helt genomgången med bland annat nytt block, då det gamla hade ett stort hål i sig på grund av ett tidigare motorhaveri. Delar av inredningen är orenoverad och sätena i mörkblått läder är nötta på ett ganska trevligt sätt som gör att man vågar använda bilen.
Vädret tillät tyvärr ingen provtur men Hans tvekade inte att köra ut den på den leriga grusplanen för att få några snygga bilder utomhus. Den relativt kompakta sportvagnen gurglar igång med ett raspigt vrål och Hans anser att en Aston har ett speciellt sound som är väsensskilt exempelvis en samtida Jaguar-sexa trots att de är liknande konstruktioner. En härligt råstark motor är det hur som helst och välbyggda raka sexor från förr har tvivelsutan en högst attraktiv sång och härlig gång.
Den 2+2-sitsiga vagnen har ett något kutryggigt utseende jämfört med sin 2-sitsiga föregångare men första åsynen av bilen i Hans imponerande garage får en definitivt att dra efter andan. Faktum är att DB2/4 i själva verket är en halvkombi där baksätet kan fällas. Lite elakt har den därför kallats för världens snabbaste Shootong Brake, typ herrgårdsvagn på gammal fin engelska. De kurviga linjerna, långa huven och vackra ekerfälgarna skapar tillsammans med den märkestypiska fronten en vacker helhet som ger stort habegär.
Med handen på det konstfulla kromade dörrhandtaget svänger den lilla aluminiumdörren lätt upp. Det är lite knökigt att ta plats i den intima kupén men där möts man av en renlärig, rättframt designad instrumentpanel i valnöt som fylls ut med ursnygga krombesargade instrument.
Hans berättar 50-talsnostalgiskt att pappa Svedberg körde Aston DB2 som ung, gjorde resor till LeMans och åkte till fjälls med skidorna på taket. Han berättar vidare att han som barn på vintrarna åkte kana från taket på en avställd DB2:a och att flera andra DB2:or huserade i bygden när det begav sig. Var det inte bättre förr ändå?
Efter DB2/4 kom DB MkIII med nytt utseende och ny instrumentpanel, men till största delen handlade det om en modifierad 2/4. DB4 som debuterade på London Motorshow 1958 var dock en helt ny konstruktion. Den undersköna sportbilen ritades av italienska designhuset Touring och hade en helt ny bottenplatta, skivbromsar runt om och därtill en nykonstruerad rak rak sexa på 3,7 liter och 240 hästkrafter som skulle tjänstgöra i märkets modeller ända fram till 1973.
Hans med sin far och familjens DB2 från 1952
Efter succén DB4 följde DB5 och DB6 som gradvis hade utvecklats till klassiska GT-vagnar snarare än rena sportbilar. Med den helt nya, modernt formgivna DBS kom en ny 5,3-liters V8-motor av aluminium och den behövdes nog för att ge tillräckligt Aston-mässig fart åt de allt tyngre vagnarna. DBS utvecklades 1972 till Aston Martin V8 rätt och slätt. V8:n var en riktig långkörare som i sina olika versioner var i produktion ända fram till 1989 då den slimmade Virage tog över.
Virage utvecklades till superbilen V8 Vantage 1993 och den beskedligare V8 Coupé 1996. Dessa innebar det definitiva slutet för de traditionellt byggda Aston-bilarna där precis allt skedde för hand i den gamla tegelfabriken i Newport Pagnell. De sista bilarna rullade av bandet i augusti 2000.
DB-beteckningen återinfördes 1993 i och med introduktionen av ”volymbilen” DB7. Den baserades på gamla Jaguar XJS och frångick därmed den dyra handbyggnationen till förmån (eller nackdel!) för ett rationellt bygglådetänkande. Vilket synsätt man än har blev DB7 mycket billigare än de handbyggda bilarna och kom sannolikt att rädda hela företaget.
Sir David Brown – Aston Martins ägare vid tiden för Hans DB2/4.
När man beskådar den lilla DB2/4:n i Hans Svedbergs garage är det fascinerande att fundera över hur tiden stod stilla hos den anrika brittiska tillverkaren under 50 års tid, där DB2/4 skapades med samma tillverkningsmetoder, kanske t.o.m av samma bilbyggare, som den muskelstinna V8 Vantage närmare ett halvsekel senare. Allt gjordes för hand, från den handknackade aluminiumkarossen till motorn som från minsta beståndsdel sattes ihop av en enda specialist som sedan anbringade sin egen namnskylt på resultatet.
Många entusiaster fällde säkerligen en tår när produktionen av de handbyggda bilarna upphörde runt millennieskiftet, men dagens Aston Martin-bilar är otvivelaktigt bättre produkter och fortfarande är de faktiskt handbyggda till stor del, fast nu med toppmoderna metoder!
TEKNISKA DATA DB2/4
Motor: 6 cyl i rad, dubbla överliggande kamaxlar. 2580cc, 125hk/5000 rpm (1953-54), 2922cc, 140 hk/5000 rpm (1954-57)
Växellåda: 4-växlad manuell.
Prestanda: 0-96 km/h 12,6 sek, toppfart 183 km/h (1953-54), 0-96 km/h ca 11 sek, toppfart 193 km/h (1954-57).
Chassi: Rörram, aluminiumkaross. Fram: bakåtriktade länkarmar, spiralfjädrar, krängningshämmare, hävarmsdämpare. Bak: Stel axel, dubbla bakåtriktade länkarmar, panhardstag, spiralfjädrar, hävarmsdämpare.
MODELLFAKTA
MkI 1953-55 Antal tillverkade
DB2/4 455 DB2/4 Drophead Coupe 102 DB2/4 Drophead coupe by Bertone 2 DB2/4 Spider by Bertone 3 DB2/4 Berlinetta by Bertone 1 DB2/4 Allemano Coupe 1 DB2/4 Disco Volante 1 Tot. 565
MkII 1955-57
DB2/4 Mark II 145 DB2/4 Mark II Drophead Coupe 16 DB2/4 Mark II Fixedhead Coupe 34 DB2/4 Mark II Spyder by Touring 3 DB2/4 Mark II ‘Supersonic’ by Ghia 1 Tot. 199
KÄLLOR
M Bowler, Aston Martin -The Legend, Parragon, 1997. R W Schlegelmilch & H Lehbrink, Aston Martin, Könemann Verlagsgeschellshaft mbH, 2000. Classic Cars Magazine, Jan 2010 http://www.astonmartins.com
/Text: Filip Ericsson Foto: Filip Ericsson, Gunnar Ericsson, Hans Svedberg
Snöade in på Bugatti blue och googlade på det. Helt otroligt att google har svar på allt. Fick hur många svar som helst. Till och med ett fullständigt recept på färgen Bugatti blue. Bara att gå till färghandeln och beställa och sedan måla sin Volvo med hela härligheten. Tråkigt förstås om någon djä-lats på nätet och lämnat fel recept och bilen blir äckelgrön istället. Undrar vad som dyker upp om man googlar på Kingfisher/solvent blue? För övrigt vill jag ha min Aston i brittish racing-green. Och stålekerhjul förstås. Jo, jag är nog lite konservativ.
Jo, Aston finns ju till för konservativa typer som du. Prins Charles’ V8 Vantage Volante var lackad i den färgen. BRG finns dock i flera olika kulörer, från ganska ljust grön till riktigt mörk, nästan svart. Googla Charles’ bil får du se. Prinsens Aston hade dock BBS-fälgar, den var lite för modern för ekerhjul. Lite kuriosa: Inspirerade av prinsens bil släpptes en version som hette POW, ”Prince of Wales Edition” i samma utförande som hans. De få som gjordes är riktigt dyra idag!