Audi TT kan tyckas vara ett nyskapande inslag i sportcoupé-segmentet men modellen har faktiskt funnits i tillverkning ända sedan 1998. Det var på bilsalongen i Frankfurt 1995 som Audi chockade med ett sportbilskoncept som få sett maken till, en hypermodern men samtidigt klassisk tolkning av en ny folksportbil.
På 2014 års Genève-salong, efter en lång period av spionbilder och rykten, stod så den mycket efterlängtade och tredje generationen TT till slut på podiet. Och nu till artikelns kärna; Nya TT är av allt att döma tillbaka till sina rötter som utlovas vara en riktig sportbil även under skalet. Audi tycks ha anammat det delikata uttrycket ”back to basics” och nya TT är också både lättare och nättare än företrädaren, samt har begåvats med formelement som blickar tillbaka till rötterna, om än försiktigt. Till 1995 års koncept är det fortfarande en bit.
Audi själva påstår att det var en stor utmaning att rita den nya bilen, för hur går man vidare in i framtiden men samtidigt bevarar de livsviktiga formmässiga kärnvärdena? Audi kallar TT för en ikon och jämför den gärna med Porsche 911, och jag är böjd att hålla med – men bara när vi pratar design. TT är en stilikon men knappast någon 911 när det gäller ett gediget sportvagns- och racingarv.
För att återta förlorad mark från den nedtonade företrädaren har man gett den nya bilen diskreta hälsningar från förr i väl utvalda detaljer. Notera de ”utskurna” hjulhusen, den mer utstuderade ”bauhaus”-känslan och taket som ser ut att vara monterat på karossen, alla hälsningar från första generationens TT. Vidare är tanklocket betydligt sportigare som på ursprungs-TT:n och fronten är mer aggressiv i linje med märkets nya allmänna designspråk.
Audis designchef hävdar att man gett nya TT ett bredare och lägre visuellt uttryck för att poängtera att den nu ska vara en riktig sportbil, och det understryker de fyra ringarna som numera är placerad på motorhuven precis som på Audi R8, och framöver är detta något som ska skilja ut alla märkets sportvagnar från familjebilarna.
Tack vare att TT som förutspått baseras på koncernens nya MQB-plattform är den 50 kilo lättare än sin företrädare. Dessutom har den blivit både något smalare och kortare vilket är lika glädjande som förvånande! Bilmodeller brukar ju alltid växa lite för varje generationsbyte.
Härlig sportvagnsinteriör med utsökt detaljarbete, som sig bör i en dyrare Audi. Notera de moderna, virtuella instrumenten, de charmiga luftutblåsen och den riktiga växelspaken! Dock ingen riktig handbroms…
TT erbjuds med två fyrcylindriga turbomotorer på 230 hk samt 310 hk (i TTS), samt en fyrcylindrig diesel på 184 hk, alla hämtade från övriga produkter i Volkswagenkoncernen. Detta är dock knappast en nackdel med tanke på att Volkswagen/Audis drivlinor ligger i absolut framkant idag – de är teknikspäckade och skarpslipade med härlig ljudbild och kraftutveckling.
Manuella lådor blir standard och det är glädjande med tanke på att de traditionella lådorna börjar försvinna mer och mer. Sexväxlad dubbelkopplings-dito finns som tillval. En riktig handbroms får man dock klara sig utan vilket kan tyckas rimma illa med Audis uttalat sportiga ambitioner med nya TT. I grundversion är TT som sagt framhjulsdriven men Quattro finns som tillval och är standard på TTS. Vi hoppas förstås på ett mer ”bakhjulsdrivet” beteende än tidigare, en uppgift jag måste leta efter.
Tidigare har TT funnits med sexcylindriga motorer men med dagens downsizing-mode kan vi knappast räkna med det framöver. Dessutom är de fyrcylindriga turbomotorerna idag så pass starka att sex cylindrar ter sig meningslöst. Den mysiga, explosiva turbofemman från gamla TT-RS har dock hittat ner även i den nya RS-versionen, och ger nu hela 400 hk. Den finns att tillgå också i den obligatoriska Roadster-modellen, precis som övriga motoralternativ.
Audi TT Roadster
Interiören är ett större kliv framåt än exteriören, åtminstone rent tekniskt. Stilen är hämtad från Audi A3 vilket innebär en minimalistisk och vansinnigt välbyggd interiör som i TT ritats om för ytterligare sportvagnskänsla. Den stora grejen är dock det helt virtuella instrumenthuset som känns ytterligt modernt och det anstår ju ett avantgardiskt utropstecken som TT.
Med tanke på den nya MQB-plattformen, de erkänt fina motorerna och växellådorna samt en utlovad sportig setup, borde TT nu därmed kunna räknas som en sportvagn även beträffande vägegenskaperna och körkänslan. Så här skulle den väl ha varit från början! TT är sedan länge ett udda men självklart inslag i Audis i övrigt konservativa modellpalett och med tredje generationen kan den erbjuda den sportvagnsupplevelse den fräna formgivningen alltid utlovat.
Historien om Audi TT
Det avantgardiska TT-konceptet från 1995. Inte så lite 30-talets Auto Union-vagnar över sig!
Tanken bakom det sensationella TT-konceptet från 1995 var ett regelrätt svar på den nygamla klass av billiga sportvagnar som inletts med Mazda Miata 1989 och som fick ett flertal tillverkare – inklusive de tyska premiummärkena – att med andan i halsen hetsa fram sina egna bidrag. Vad vore väl BMW, Mercedes och Porsche idag utan Z4, SLK och Boxter! Självklart ville Audi inte vara sämre, även om man tog en något annorlunda väg än de övriga tyskarna.
1995 års TT-koncept såg inte ut som något annat och var heller ingen tvåsitsig, bakhjulsdriven roadster som Miata eller nämnda tyskar, utan en liten, knubbig coupé med starka designmässiga band till 30-talets oslagbara monster-racerbilar från Auto Union. Världen häpnade, munnar vattnades och Audi hade inget annat val än att sätta underverket i production.
Audi TT generation I, 1998-2006
Men när produktionsbilen väl var klar 1998 var det som om luften hade gått ur en del. TT i serieversion såg visserligen inte ut som någon annan sportbil men fräschören från konceptbilen hade förgåtts i arbetet med att produktionsanpassa modellen. För att hålla priset nere var bilen vidare baserad på det enkla och ganska klumpiga chassiet från VW Golf av generation IV. TT föddes ju i en tid när Audi ohämmat använde billiga delar från Volkswagenhyllorna med trista köregenskaper och bitvis undermålig kvalitet som följd.
Detta till trots, liksom det faktum att den genom Golfplattan var framhjulsdriven, var TT en ganska hyfsad galabil som erbjöd unik design i ett grått, likriktat bilhav. Den gav en god portion sportvagnskänsla i en frän och välbyggd interiör, en härligt exakt växellåda och goda prestanda från starka turbomotorer. Plockade från Volkswagenkoncernens vanliga familjebilar var de fyrcylindriga maskinerna dock av ganska oinspirerande karaktär och med fyrhjulsdrift blev TT en relativt tung pjäs med köregenskaper som låg långt efter den omåttligt populära Mazda Miata liksom (den visserligen betydligt dyrare) Porsche Boxter.
Audi TT generation II, 2006-2014.
2006 kom så den efterlängtade efterföljaren och Audi hade onekligen lärt sig av misstagen och rättat till de aerodynamiska felen samt satsat på en betydligt mer påkostad konstruktion. Fortfarande förlitade man sig på den framhjulsdrivna plattan med tvärställd motor från Golf/Audi A3 etc. men det var inte längre någon styggelse. Standardbilarna hade nämligen blivit riktigt bra med balanserade, alerta chassin och utmärkta drivlinor.
TT hade dessutom kostats på med mer aluminium i karossdelar och hade i slutändan egentligen ganska lite gemensamt med ursprungs-Golfen. Sportcoupén hade möjligtvis förlorat en del av sitt unika uttryck men hade samtidigt förvandlats till något av en budget-Porsche, precis som de flesta nog ville ha sin TT med andra ord!
TT:s själ och mening – Tourist Trophy & Auto Union!
Ovan: Ett lopp i Tourist Trophy vid 1900-talets början.
Audi TT:s själ och mening kan härledas till historien. ”TT” står ju för Tourist Trophy som är en berömd bil- och motorcykeltävling på Isle of Man mellan Storbritannien och Irland, en tävling som kördes första gången redan 1904. Audi TT fick namnet efter NSU:s framgångar i tävlingen under början av 1900-talet och framåt. Det idag insomnade märket var en tysk cykel-, motorcykel- och biltillverkare som köptes upp och slogs samman med Audi 1969, så kopplingen är väl inte helt solklar. Men ett coolt namn är det hur som helst!
Även TT:s speciella formspråk har historiska förklaringar. Den droppformade designen med en på något vis tjock framdel och en avsmalnande akter har ju drag av 30-talets vansinniga racervagnar från den tyska bilkoncernen Auto Union. Koncernen bildades 1932 genom en sammanslagning av biltillverkarna Audi, DKW, Horch och Wanderer, och därmed skapades de fyra ringarna som idag förstås är Audis världsberömda logotyp.
Ovan: Auto Union Type-C racerbil i 1937 års Grand Prix.
Auto Unions racingstall var mycket framgångsrikt under 30-talets grand prix-tävlingar och konkurrerade främst med Mercedes i de vilda loppen. Den första racerbilen konstruerades av ingen mindre än Ferdinand Porsche, ett rent monster med 16-cylindrig och kompressormatad mittmotor på uppemot 550 hk.
Audis excentriska folksportbil har alltså en långsökt men ärorik stamtavla och idag kan vi glädjas åt vi att den kan leva upp till sitt arv och bli den budget-Porsche den skulle ha varit från början. Inte längre bara en stilikon utan också en äkta körmaskin. Tredje gången gillt alltså!
Filip Ericsson