Jag föddes mitt under rödvinsvänsterns 70-tal, till en värld som förstås såg helt annorlunda ut än den gör idag. Det var folkhem och kallt krig och Sverige hade blivit rikt och välmående på tung industri. Ord som utanförskap, integration, globalisering och Euro var ännu inte uppfunna. Informationssamhället med bredband, appar och smarta telefoner låg ännu långt borta. Vi tittade istället på Roger Moore-Bondfilmer på VHS och förundrades över kompisarnas Commodore 64:or.
Det tidiga 80-talet gav upphov till mina första riktiga minnen och jag kommer osökt ihåg en trygg och fin barndom i den värmländska bruksorten, där Sveriges krigsmateriel sammanfogades för att försvara vår blandekonomiska frihet. Bilintresserad blev jag så fort jag lärde mig att gå och självklart finns därför alla min barndoms bilar för evigt fastetsade på min näthinna. Det var på den tiden Saab och Volvo var svenska på riktigt, på den tiden när BMW var en relativ ovanlighet på våra vägar, när Mercedes hade bättre kvalitet än andra bilar och när folk i allmänhet trodde att japanska bilar var programmerade för att gå i 10 000 mil. Det var också på den tiden man tvangs köra sin bil själv, utan hjälpen (eller den själsliga stjälpen!) av elektroniska hängslen och livrem.
Den här artikeln var från början ämnad för en utländsk, främst amerikansk publik och därför var det viktigt att förklara att Saab (och Volvo) i Sverige inte var några uddabilar för excentriska universitetsprofessorer (http://inthespeedlane.wordpress.com/2014/03/18/the-saabs-of-my-childhood-and-beyond/). De var ju faktiskt våra Fordar och Chevroleter, en samhällsföreteelse som kan vara svårt att förstå för många av de tio tusentals Saab-entusiaster där ute i världen.
Under min uppväxt under 80-talet körde ju en majoritet av svenskarna antingen en Saab eller en Volvo, och befolkningen var uppdelad i Saab-människor och Volvo-människor som var olika personligheter som sällan bytte märke. Min familj var förstås Saab-människor och vi hade aldrig någon Volvo, med undantag för ett kortvarigt 244-ägande för min del! Så här följer ett fotokollage av min barndoms Saabar:
Saab 99 EMS 1974
Ovan: En på sin höjd sjuårig undertecknad under den årliga påskresan till Grövelsjön. Året kan vara 1983 eller något tidigare. I bakgrunden farsans och morsans Saab 99 EMS från 1974, väl insmord i obligatoriskt svenskt vägslask. Insprutningsmotor på goda 110 hästar, fyrpetad låda och en utlovad toppfart på 170 km/h. Längre bort syns en annan självklar folkhemsbil, en vit Volvo 145. Någon Volvo hade dock aldrig min familj, vi var mer Saab-människor!
Saab 99 EMS 1974
Ovan: Englandssemester 1983, vilken nostalgisk och tidstypisk bild! 99 EMS igen, det är jag som sitter i det sportiga passagerarsätet i brunt tyg och galon. Och titta vilka coola lättmetallfälgar. Sido-stripen är det sista som ringar in en sportig Saab. Ressällskapets gröna VW Passat från tidigt 80-tal syns längre bort. En högst ordinär vagn, men visst var den lite lägre och smäckrare än senare tiders Passater?
Saab 99 GL 1983
Ovan: Något år senare och ändlös sommar hemma i barndomshemmet i Karlskoga. Är det en aningslös humla jag siktar på? Vackert suddigt där borta står en Saab 99 GL från 1983, det slutgiltiga utförandet. Förgasarmotor på 100 hk jämnt, annat erbjöds inte i 99:ans slutskede. Av allt att döma håller farsan på med någon form av service eller kanske är det bara ren bilvård. Bilens pensionärsprägel hålls borta av sportigt tvådörrars kaross, svarta lister och dörrhandtag, potent breda däck samt treekrad sportratt i läder. “5 Speed” stod det stolt på bakluckan – Saab tog det där med snåltrimning på allvar!
Saab 99 GL 1983
Ovan: Ett tydligare foto av vår Saab 99 GL, en sann instegsbil och den billigaste nya Saaben på programmet hösten 1983. En 15 år gammal konstruktion redan då och därmed knappast en modern bil, även om den moderniserades kontinuerligt under årens lopp. Denna sena 99:a var en kvalitetsprodukt; enkel och pålitlig men också tungkörd i stadsmiljö med en motspänstig låda, avsaknad av servostyrning och en något tjurig förgasarmotor. Men den enkla Saaben gjorde faktiskt riktigt bra ifrån sig vid långresorna. Fotot indikerar en typisk helgtur till skogen för en minihajk, och vad kunde då passa bättre än en Saab 99?!
Saab 99 GL 1983
Ovan: Nej, detta är inte samma bil som den röda 99 GL 1983 ovan. Denna röda Saab 99 GL 1983 tillhörde nämligen min morfar! Skillnaden är tydlig om man bara får syn på de fyra dörrarna och den mer konservativa krombestyckningen på lister och dörrhandtag. Efter morfars bortgång vid mitten av 90-talet togs bilen över av en kusin som senare sålde den till min brorsa sommaren 2000. Bilden från sommaren efter visar att brorsan hade tagit väl hand om den!
Saab 96 V4 1973
Ovan: Extrabilar kom och gick under åren. I bakgrunden, bakom min brorsas våghalsiga övningar, syns den skarpa profilen hos en päronhalva, en Saab 96 V4 från första hälften av 70-talet i ruffigt bruksskick. Bilden borde vara tagen vid 80-talets mitt och det är tidig vår som det verkar. Grannflickan verkar i alla fall vara imponerad.
Saab 900 GL 1980
Ovan: Även övriga släkten körde Saab. Här är min mosters och hennes mans utomordentligt stiliga Saab 900 GL, andra årsmodellen av den klassiska 900:n och lackerad i en oförskämt attraktiv grönmetallic. Miljön är ett Sverige väldigt långt norrut, något som är exotiskt även för mig. Tänk då hur en amerikansk Saab-entusiast ska gå igång! Den sportiga elegansen hos tredörrarskarossen ringar in en perfekt bild av en klassisk 900.
Saab 9000i 1986
Ovan: Samma norrländska moster vid besök hemma i Värmland men denna gång med deras nya Saab 9000i från 1986. Vi häpnade av den ytterligt moderna bilen; 9000 var ju så rymlig och raffinerad! Tidstypiskt draperad i vinröd plysch och den där svepande instrumentbrädan fick våra hakor att tappas. Saab 9000 var definitivt ett astronomiskt steg framåt för märket även om den saknade den egensinniga charmen hos den gamla 900:n. 9000i var förstås instegsvarianten som följde året efter den fabulösa Turbon, och den var en absolut nödvändighet för att 9000 skulle bli en bästsäljare som tävlade med Volvo 740 om första plats i försäljningsstatistiken. Snart skulle därmed var och varannan svensk familj åka runt i en 9000 och fortfarande ser vi dem glädjande nog ganska ofta i trafiken.
Saab 96 1964
Ovan: Min första bil, och vilken bil sen! Det var mitten av 90-talet, jag var 20 år och min kusins välkända, diplomatblå Saab 96 från 1964 var till salu. Bilen var vacker och körbar och billig så jag kunde knappast undvika att köpa den, eller hur! Detta krispiga foto visar en ungdomlig sommar 1996, eller möjligtvis 1997, vid föräldrahemmet i Karlskoa. Att tvätta Ann var ett nöje; att låta tvättsvampen glida över den böljande karossen var verkligen balsam för själen.
Ann var en fest att köra, hon erbjöd perfekt balans, skön styrning, härligt mekanisk växellåda och en fyllig trecylindrig ljudbild som knappt överträffades av en Maserati. De 38 hästkrafterna gjorde den dock knappast lika snabb! Jag borde väl egentligen inte ha sålt Ann men som fattig student kunde jag inte riktigt ta hand om henne, så jag valde ändå att göra det efter bara två års mysigt ägarskap. Tänk om jag en vacker dag får köpa tillbaka henne!
Saab 900c (1988)
Ovan: Det var väl bara en tidsfråga innan jag skulle lägga vantarna på en klassisk Saab 900. 80-talets självklara svenska familjetransportör vid sidan om Volvo 240, och samtidigt det naturliga valet för manchester-draperade, nordamerikanska universitetsprofessorer. Saab 900 var verkligen annorlunda än andra familjebilar men för oss svenskar blev den en normalitet; vi glömde snabbt bort vilken speciell vagn den verkligen var. 900:n erbjöd många kvaliteter som gjorde den till en alldeles utmärkt familjebil och när man tittar på bilden av min vita Saab 900c från 1988 kan vi konkludera att den var riktigt snygg också!
Jag köpte den rostfria lågmilaren för endast 8500 kronor våren 2005 och tanken var att njuta av en billig bil under sommaren. Det är facelift-versionen som kom till -87 års modell där den lägre, mer slimmade fronten är det tydligaste kännetecknet. 900c betyder instegsmodell där ”c” står för Carburettor, det vill säga förgasare, till skillnad från den betydligt vanligare insprutningsmodellen 900i. Som man kan se var det den eleganta tredörrarsmodellen utrustad med turbons ursnygga aluminiumfälgar, en kombination som gav en ordentligt stilig vagn. Trots de beskedliga 100 hästkrafterna var den dessutom riktigt kul att köra undan med på kurviga vägar, precis som det ska vara med en riktig Saab alltså!
Saab 9000 CD 2.0i (1994)
Ovan: Ännu en Saab, ännu en sommarbil men samtidigt något helt annorlunda. Saab 9000 var ju märkets första stora prestigebil och en helt ny konstruktion (som delades med Fiat/Alfa/Lancia). Den omfattade tvärställd motor, modern kaross som var betydligt rymligare och mer aerodynamisk än tidigare, samt Saabs moderna 16-ventilsmotor med dubbla överliggande kamaxlar. Som man kan se var min bil den mer konservativa fyradörrars-sedanen 9000 CD. Det var en 2,0i med 130 hk som knappast gjorde den snabb, men nog var det en tyst och kultiverad långfärdsvagn alltid; rymlig, säker och bekväm och inget slår de där utsökta sätena!
På grund av en kommande långtidsvistelse utomlands valde jag att sälja även denna Saab, men jag saknar den faktiskt inte lika mycket som 96:an och 900:n. 9000 hade helt enkelt inte lika mycket Saab-känsla som dessa. Visst, det är en betydligt bättre och modernare bil men samtidigt mindre egensinnig med en mer utslätad design. Så är det inte dags för det återupplivade Saab att utveckla en ny 9-3 i samma anda som den klassiska 900:n? Före detta designchefen hos Saab, Jason Castriota, har ju en färdig design som bara ligger och dräller, så varför inte använda den!?
Filip Ericsson
Man undrar förstås varför SAAB gick i stöpet? Dålig lönsamhet förstås. Nästan aldrig någon lönsamhet. Små volymer gjorde att produktionskostnaderna blev för höga per bil. SAAB var självkritiska vid något tillfälle och beklagade att man aldrig lyckades lika bra som Volvo i marknadsföringen. När GM tog över kvävde man effektivt den innovationsförmåga som fanns inom SAAB. Vad hette SAAB- mannen som utvecklade turbon, 4-ventilstekniken och den variabla tändningen (fixade alla oktantal)? Den mannen var ett snille! Krisen blev senare ett faktum. Spykermannen dök upp snett ifrån vänster som en frälsare med högt flygande planer. Men inte ens den flygande holländaren lyckades landa SAAB. Han hade tveklöst talets gåva men det krävdes uppenbarligen något mer. Svenska Aeroplan Aktie Bolaget förmådde inte mer. Inte just då. Vad blir det av dagens satsning? Vågar vi hoppas på en produktion värd namnet igen? SAAB made by trolls in Trollhättan.
Jo, allting gott! Men nog är det trist att ingen kunde rädda Saab? Jag har nästan blivit besatt av det efter dess bortgång, jag vet inte varför! Men visst spelar en Saab-tät uppväxt en roll.
SAAB-andan – en del har den! En reklamslogan på tiden det begav sig. Uppenbarligen har du varit omgiven av SAAB-andan hela din uppväxt. Härliga bilder! Vilken fantastisk puts på morfars gamla 99:a! Rena utställningsbilen. Min farsa hade lite av varje i bilväg men gillade SAAB:arna bäst. Från 99:an till 900 och slutligen 9000. Den sistnämnda var som du skrev ett riktigt hopkok på en italiensk soppa. Med en nypa svenskt säkerhetstänkande blev 9000 den säkraste av alla bilar under många år. Inte ens SAAB själva begrep varför den blev så säker. Utvecklingen hade onekligen gått framåt sedan din första kärlek ANN. Tveklöst en trevlig bekantskap som du ändå gjorde slut med. Ser att det är en annan kvinna på bilden under. Slutet gott – allting gott!