Två sensuella kurvaturer tittar försiktigt fram bakom fasaden. Gun metal grey och Royal blue. Min hjärna registrerar dem inom bråkdelen av en sekund. Jaguarer från förr kan aldrig misstas för någonting annat. Jag låter kameralinsen smeka de böljande, flödande linjerna.
Möjligheten att detta är en slump utesluter jag. Sannolikheten att två olika hushåll med bilplats bredvid varandra skulle ha en varsin, samtida Jaguar borde vara obefintlig. De måste höra ihop.
Den bortre vagnen föreställer en Jaguar XJR, den reptilsnabba sportvarianten av märkets klassiska lyxvagn. Årsmodell 1995-97. XJR är en sann sportlimousin av den gamla skolan. Kompressormatad rak sexa på fyra liter, med en för tiden astronomisk kraftutveckling. Toppfart 250 km/h trots en föga tidsenlig aerodynamik.
Jaguar XJR, 1995-97
1920-talets överstarka racingvagnar från Bentley ekar osökt i mitt huvud. Blixtrande prestanda, men inget i utförandet ruckar på det gammelengelska kynnet. En Jaguar XJR tappar aldrig ansiktet.
Baserad på Jaguar XJ40 från 1987 var den ingalunda purung ens som ny, men modernare bilar av tyskt fabrikat nådde aldrig upp till den nobla doften av gamla pengar hos en Jaguar XJ. Den omoderna raka sexan sörplade i sig rejäla mängder bränsle men gav ett enormt klipp, och Jaguaren gick att köra precis hur fort som helst på kurviga vägpartier.
XJR var en maskulin vagn, och här ekar 20-talets Bentley-vagnar i skallen igen. Hård fjädring och lövtunna däck höll passagerarna vakna och kompressorsexan ven uppfordrande där framme. Idag skänker den långa, låga XJ-karossen onekligen konstfullhet åt en modern, svensk gatubild. En blomma på en grå parkeringsplats. Den gäckar mig!
Den främre vagnens spolformade, kurviga figur tillhör en Jaguar XK8, märkets klassiska gran turismo-sportbil som visades för första gången våren 1996. Efter 20 år av den excentriska, antika XJS kom den nya vagnen som en ren frälsning för tusentals GT-bilsugna bilköpare med tillräckligt starka medel och böjelser för den anglosaxiska bilbyggartraditionen.
Jaguar XK8, 1996-2005
Där satt de sedan och myste, lågt lågt med ögonen precis över en lång, rundad motorhuv, medan milen rann undan och tiden stod still. Den nya V8:n spann lågmält där framme men kunde visa vässade klor närhelst andan föll på. Inte heller här var 250 km/h någon omöjlighet.
623.000 kostade den ny i Sverige kommer jag ihåg. Hur vet jag inte! Dyrt, men samtidigt billigt. Konkurrentvagnarna krävde ofta ännu större hål i bankboken. Idag kan busschauffören Nisse åka Jaguar XK8 till sitt arbete, om han prioriterar lite. En ny V70 är ju dubbelt så dyr!
Jaguar XKR, en XK8 med kompressormatning och fasliga fartresurser
Jag älskar 90-tals-Jaggorna, de är äkta på ett sätt som Jaguarer aldrig är idag. Det är sportigt på ett sådant där gammaldags vis som tarvar tweedkeps istället för luftbubbelfyllda löpskor. Gamla Jaguarer är gubbiga och därmed trogna sitt urbrittiska arv. De försöker inte vara något de inte är.
Blanka valnötsrotspaneler pryder kromberikade interiörer och ytterst välspänt kvalitetsläder spänner över vackert formade fåtöljer. Rejäla bottenstarka motorer skänker sedan körkänsla som moderna bilar aldrig kan matcha.
Samtidigt är de moderna klassiker som tål dagligt brukande i nutidens trafik. Kvaliteten på 90-talets Jaguarer är hög, men samtidigt kostar de närmast intet. Sådan klass, sådan stil, för så små medel har sällan tidigare skådats. Hit med dem!
Filip Ericsson