Det var en förgäten tisdag i oktober. Jag hade precis återvänt från min lunch och satt innött bland asketiskt ritade, beige trämöbler i Landstingsstil, apatiskt gloendes in i min dataskärm.
Plötsligt for en oövervinnelig sömnighet in över mig och omfamnade hela mitt väsen. Efter ett par ögonblick förlorade jag kampen mot John Blund som tog mig till fånga och ogenerat förde mig till sin underbara värld av de sovandes sagor.
Världen blev fluffigt molnvit och häpp! – jag befinner mig plötsligt i södra Kalifornien, frambrummandes längs en lagom slingrig Stillahavskustväg. Jag sitter i en väl använd Porsche 356, kanske i blekgult, tonarten i det metalliska smattrandet bakom skallen jämkandes i takt med växlingarna upp och ned.
Det är en ren terapeutisk sällsamhet att arbeta med de utsökt precisa, finlemmade körkontrollerna genom det mytomspunna, kaliforniska landskapet. Händerna vilar lätt på den konstfulla ratten i vit bakelit och med sparsamma rörelser lotsas den näpna sportvagnen smidigt genom kurvorna.
Året verkar vara 1969, den runda lilla Porschen är från 1958 och jag är på väg hem, från ingen särskild stans. Jag är ung, tidsenligt pinnsmal med långt solblekt hår, och för dagen iklädd ljusa jeans och en rutig bomullsskjorta med kort ärm. Intill mig i passagerarsätet ligger ett par tre ihoprullade ritningar och skvalpar. Är jag arkitekt kanske?
Till slut parkerar jag framför mitt Frank Lloyd Wright-ritade enplanshus i karamellfärgad sten, oceanen utbredandes i oändlighet framför och på uppfarten Porschens lilla motor karaktäristiskt tickande när den ska kallna.
Den tyska fordonskonstruktören Ferdinand Porsche, som grundat sitt företag 1931, utkom med sin första bil under eget namn 1948. Den strömlinjeformade och av Volkswagen-delar byggda lilla sportbilen föddes i en enkel träbyggnad i Gmünd i Österrike, dit man flytt på grund av kriget.
Typ 356 hade konstruerats av sonen Ferry Porsche under tiden Ferdinand satt som krigsfånge i franskt fängelse. Ferdinand släpptes dock till slut och fick medverka vid slutförandet av sitt sportbilsprojekt.
En första prototyp stod färdig i juni 1948 varpå en mycket blygsam produktion om 52 handbyggda bilar sattes samman fram till 1950. Samma år flyttade verksamheten tillbaka till Stuttgart i Tyskland där man inledde en mer seriemässig produktion.
Ferdinand hoppades att sälja 500 bilar men den nya sportbilen sprängde alla förväntningar och efter bara något år hade man sålt 10 000 exemplar! Kunder i Europa och USA upptäckte snabbt 356:ans fördelar med hög kvalitet, låg vikt och effektiva köregenskaper. Den klarade ju att brukas i vardagen, köras till en biltävling, delta i tävlingen med gott resultat och sedan köras hem igen.
Tack vare en osedvanligt strömlinjeformad kaross och god hållbarhet började företaget nästan omedelbart att skörda framgångar i racing, trots ringa motorkraft. Basmodellen utvecklade 40 hästkrafter! Bland annat nåddes totalseger i 1100-klassen på Le Mans 1951.
Genom materialbrist i den omedelbara efterkrigstiden möjliggjordes Porsche 356 med delar från Volkswagen Typ 1, den klassiska Bubblan (som ju också hade konstruerats av Ferdinand). Det betydde att Porsche helt delade Folkvagnens koncept med en liten, fyrcylindrig boxermotor baktill, liksom samma hjulupphängningar, växellåda och en del inredningsdetaljer.
Efter hand byttes dock många av komponenterna ut; till exempel fick bilen under 50-talet Lockheed-bromsar och Getrag-låda. Många delar som utvecklats för racingen hamnade dessutom senare i de vanliga bilarna. Mot slutet, framåt 1955, hade den första generationens 356 sålunda utvecklats till en i princip självständig sportvagnskonstruktion, i det närmaste helt skild från den enkla Folkvagnen.
1955 lanserades den första stora uppdateringen i form av Porsche 356 A, och nu är vi inne på min bil. Den fick många mindre förbättringar i teknik och design samt större motorer på mellan 1300 och 1600 kubik, med ett spann på 44 till 110 hästkrafter. Mopedkraft idag men tillräckligt för riktig sportvagnsprestanda i en så lätt bil på 1950-talet!
Särskilt toppmodellen Carrera gick undan. Den toppade hela 200 km/h med sin avancerade, racing-deriverade motor med dubbla överliggande kamaxlar. Ingen Folka där inte! Övriga 356:or fick dock nöja sig med gammaldags stötstänger och centralt placerad kamaxel.
Modellbilen i fråga har precis anlänt från Danmark. Den härstammar från det legendariska leksaksbilsmärket Dinky som grundades i England 1908, då under namnet Meccano. Märket döptes till Dinky Toys 1935 och tillverkade välgjorda leksaksbilar i Liverpool fram till 1979. 1987 köptes företaget upp av likaledes brittiska Matchbox som fortsatte produktionen av de älskade leksaksbilarna.
Min bil är en 356 A från 1958 som ska ha tillverkats 1990, tyvärr efter att tillverkningen flyttat till Kina. Den är lackerad i klassiskt silvermetallic som ju även många riktiga 356:or draperades i. Bilen är tillräckligt välgjord och detaljerad för att platsa i en modellbilshylla, men är samtidigt sådär oöm som den leksaksbil den är, så att den med stor sannolikhet kan kastas i väggen av ett argt barn utan att gå sönder!
Hur som helst, 356 fortsatte sedan att förfinas kontinuerligt. Täckta och öppna varianter erbjöds och ett otal läckra specialversioner kom och gick genom åren – svindyra idag. B- och C-modeller med omritade karosser kom med tiden och våren 1965 upphörde produktionen slutligen efter 78 000 tillverkade bilar, då den berömda 911 redan tagit över stafettpinnen.
Porsche 356 har onekligt en mycket speciell plats i bilhistorien. Den skapade och byggde Porsche-märket vars existens har förblivit fastetsat i medvetandet hos de flesta människor över hela vår jord. Porsche är Porsche och vad vore världen utan det?
Som märkets första bil omgärdas 356 av ett romantiskt skimmer och en alldeles särskild gloria, något som accentuerats av de många gamla filmer där en 356 har framträtt.
Till exempel i den romantiska dramakomedin Best Friends från 1982, där Goldie Hawns och Burt Reynolds gullackerade 356 sköljs iväg av ett oväder i Los Angeles och rullar över på sidan. Vidare finns ett oändligt antal 356-historier från svenska förare, vissa kända, andra inte. Sverige var nämligen ett av de 356-tätaste länderna i världen när det begav sig.
Jag vaknade tvärt till av en knackning som sköt som en gevärskula genom både kropp och själ. En överordnad stod vid dörröppningen, ett torrt myndighetsdokument i handen och ett knappt märkbart hånflin på läpparna – jag hade blivit påkommen. Jahaja, det var en dröm – som vanligt.
Men det subtila hånflinet möttes med ett genuint leende som sakta men säkert spruckit upp i mitt lätt sömndreglade ansikte. Den vackra dagdrömmen kommer nämligen för evigt att balsamera mitt hjärta. Och i hyllan står den silvriga lilla plåtkurvaturen och plirar glatt emot mig var gång jag ränner förbi modellbilsmontern i arbetsrummet där hemma.
Filip Ericsson