Saab 9-5 23 år – En försmak inför 25-årsjubiléet!

Det var försommar 1997, jag var 21 år, hade nyligen kommit hem från en jorden runt-resa och famlade yrvaket efter en ny livsriktning. Och Saab hade släppt sin helt nya stora bil, modell 9-5. Om två år fyller den 25 men låt oss redan nu berätta historien och gotta oss i fina tider som flytt!

På den tiden var en ny bil från Volvo eller Saab fortfarande en jättesak i folklagren, svenskarna gick omkring som små barn på Julafton i omtöcknad förväntan. Och med all rätt var vi stolta över våra två bilmärken, för de var ju berömda såväl som respekterade världen över, och spelade onekligen en betydande roll i vår stolta, svenska självbild.

Bakgrund

Saab 9000 1984-97.

Men låt oss först gå tillbaka till 1984, när Saab släppte sin första stora bil och på allvar gav sig in i leken med Audi 100, BMW 5-serie och övriga sedaner i övre mellanklassen. Bilen var förstås Saab 9000 och den var modern, kompetent och lyxig som ingen annan Saab i historien.

9000 förblev en relativ succé och höll Saab under armarna i över ett decennium. Samtidigt kantades företaget av stora ekonomiska bekymmer under hela dess levnad. Världsekonomisk recession och trög modellutveckling på grund av knappa resurser resulterade så i ett 50-procentigt GM-ägande 1990, och först då tillkom slutligen medel till en ny generation bilar.

Saab 900 1994-97.

1993 släpptes den efterlängtade ersättaren till gamla Saab 900, men utvecklingsresurserna hade varit för snåla och nya 900 led av kvalitetsbrister såväl som ett alltför Opel-baserat (läs enkelt) underrede. Problemen fortsatte alltså för Saab och samtidigt började stora 9000 uppvisa en del ålderstecken.

Som turligt var hade GM lärt sig av misstagen med den olycksaliga 900 och gav Saab bättre förutsättningar för den nya stora bil som skulle ersätta 9000. Saab fick mer att säga till om under utvecklingen, de Opel-baserade delarna var mer påkostade och rigorös kvalitetskontroll genomsyrade hela projektet från start.

Saab 9-5

Våren 1997 stod bilen klar och fram tornade en vagn med betydligt mer Saabiskhet i linjerna än den utslätade 9000, och med en förfiningsgrad som ingen Saab tidigare uppnått. Men den var knappast något slag i ansiktet av framåtanda, såsom exempelvis Volvo S80 året efter, utan en mer sobert nedtonad figur.

9-5 bjöd på stor kompetens och nådde upp till de tyska konkurrenterna på flera punkter. Åkkomfort och säkerhet var i absolut världsklass medan vinteregenskaperna var överlägsna alla konkurrenter. Samtidigt ansåg bilpressen, åtminstone den svenska, att den kom tillkorta gällande så kallad ”premiumkänsla” jämfört med de fina tyskarna (och Volvo S80).

Begreppet ”premium” hade ju helt infekterat bilindustrin vid det laget. Saab och Volvo, som kämpade febrilt med att ”nå upp” till de tyska prestigebilarna, förlåt premiumbilarna, pratade inte om annat än just ”premium”. Men Saab 9-5 nådde nog bara upp till trädtopparna i det avseendet.

Utomlands var det dock annat ljud i skällan, där konkurrerade den stora Saaben direkt med premiumbilsköparna, och fungerade som ett udda alternativ till de slentrianmässiga tyskarna.

Givetvis rusade jag och pappa till den lokala Saab-handlaren i hemstaden Karlskoga för att känna och klämma, och förstås provköra, det nya svenska underverket så fort det anlänt. Och jo, visst smakade det mumma. Vi bjöds på en tyst, bekväm och förfinad färd med Saabs klassiska, lätt turboladdade fyra kultiverat spinnande där framme.

Vi fann oss i en riktig Saab-kokong med en svängd och böljande instrumentpanel, sådär omslutande mysig som nästan bara en Saab-förarplats kan vara, och satt i säten välstoppade som ingen annan bil på den här sidan Mercedes S-klass. Som långfärdsvagn hade nya 9-5 få övermän. Men pulshöjare? Nej, snarare en kultiverad och karaktärsstark familjebil av förträffligt snitt.

Men konkurrentbilarna gick knappast av för hackor heller. Samma år kom den kompetenta Audi A6 i ny generation, och en provkörning av en sexcylindrig 2.4 Quattro ungefär samtidigt som 9-5-åkturen, blottade en högst välgjord, perfektionistisk och smaklig uppenbarelse.

Saab 9-5 Aero

BMW 5-serie hade ömsat skinn 1995 och var en helgjuten BMW-upplevelse i varje por; utmejslad märkes-DNA utifrån och in, granitmässig kvalitetskänsla och ett mekaniskt finlir som ingen kom i närheten av. Jag vet faktiskt inte om jag ännu har kört en bättre bil; den där provturen i en 523i vårvintern 1996 ekar fortfarande högt i min skalle. ”Världens bästa bil” sjöng ju också motorjournalisterna i kör när det begav sig!

Volvo skulle visa sin fantastiska S80 våren 1998, året efter 9-5, och var så modern i uttrycket att Saab 9-5 åldrades fem år över en natt. Nej, jag glömmer aldrig den där turen i en S80 T6 hösten-98. Den lånades ut av Volvohandlaren i Karlskoga och aldrig har väl Degerforsvägen tett sig så kort. Ett rymdskepp med raketprestanda!

Saab 9-5 SportCombi

Saab 9-5 förblev en succé och toppade länge de svenska säljlistorna, särskilt efter att kombi-modellen kom ut på marknaden 1998, och snart såg vi en välformad 9-5 i varje gathörn. Modellen förblev älskad av familjer och tjänstebilister såväl som av polismakten under många år.

Ersättaren dök inte upp förrän 2010 och vid det laget var 9-5 av generation ett förstås en dinosaurie, sedan länge frånsprungen av sina allt vassare konkurrenter. Men svenska folket skulle älska den ända in i slutet.

9-5 kom i många varianter, sedan och kombi med fyror och sexor, bensin- och dieseldrift, samt Aero med extra turbotryck under locket. Två ansiktslyftningar kom och gick innan sagan var all, men vid det laget var hela företaget i gungning. Och i slutet av 2011 tog det slut för alltid.

Formen

Hur stillsam och diskret Saab 9-5 än framstod då, för 23 år sedan, ter den sig idag närmast som ett stilmässigt mästerverk. För titta på den, nog fick formgivarna till en modern bil med tillfredsställande aerodynamik samtidigt som linjerna osade Saab-DNA. Det egensinniga formspråk som föddes med Sixten Sasons Saab 99 år 1968, och som helt suddats ut med Saab 9000, återkom onekligen storstilat med 9-5.

Den elegant svängda C-stolpen, den mussel-formade huven och förstås den klassiska Saab-fronten med sitt stiliserade bombplan i grillen, knöts alla ihop med den 99-klassiska sidlinjen och skapade en form som liksom bara kunde tillhöra en Saab. Interiören gick i samma stil, tillfredsställande modern men samtidigt väldigt mycket Saab. En lisa för varje interiört bilöga.

Saab 99 1968

Formglädjen stannade dock inte vid de stora penndragen, utan följde med också till de minsta detaljerna. Dörrhandtagen svängde lika mycket i sina små linjer som instrumentpanel och C-stolpe. Jag minns även att Saab gjorde en stor sak av den snillrika, utfällbara flaskhållaren! Klurigt, som sig bör från en produkt från Trollhättan.

Epilog

Vid tiden för presentationen av 9-5 fanns fortfarande hopp och framtidstro hos Saab, den färdiga produkten visade att man hade full kapacitet att utveckla moderna, konkurrenskraftiga bilar från grunden, trots relativt knappa resurser. Men det räckte inte hela vägen, modellprogrammet förblev alldeles för smalt och GM fortsatte att hålla igen på investeringarna. När Spyker med Viktor Muller tog över 2010 var det för sent.

Visst gråter jag fortfarande över Saabs hädanfärd ibland, åtminstone inombords, för nog har märket och dess trollhätska bilfabrik haft en central roll i Sveriges moderna historia – det var, och är, en vital del av vår folksjäl.

Polisen i Aspen, Colorado, körde Saab i många år. Även 9-5 fick tjänstgöra.

Undantaget möjligen någon galen professor i New England har väl få sett Saab 9-5 som en entusiastbil. Den har alltid utgjort en högst förståndig och tystlåten familjevagn som elegant agerat i bakgrunden och bara funnits där för att på bekvämast och säkrast möjliga vis frakta barnfamiljer från A till B, år ut och år in.

Men snart kommer den så smått att börja betecknas som en modern klassiker, var så säker. Och jag kommer sannolikt att så småningom börja leta efter en tidig 9-5 i gubbkört originalskick, gärna i ljusgrön metallic. Sedan, om jag lyckas hitta en sådan, kommer jag förnöjt susa runt inbyggd i min klassiska Saab-kokong med den svenskbyggda turbofyran försiktigt purrande där fram.

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Historia, Jubileum. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *