Recension – Longines Legend Diver

Det är drygt tio år sedan jag köpte min första ”riktiga klocka” som det brukar heta i klockkretsar. Det var en Longines Legend Diver som jag köpte ny hos Bergströms Ur i Uppsala sommaren 2009, och som jag bar i åtta år. För att föreviga minnet av den tänkte jag skriva en sentida recension. Så här är berättelsen om min Legend Diver, kryddat med lite historia!

Schweiziska Longines ingår idag i jättekoncernen Swatch Group där bland andra Omega huserar. Longines är med marginal det största och mest säljande märket i konglomeratets palett och fokuserar på eleganta, mekaniska armbandsur för vanligt folk, i prisklassen 10–25 000 kr ungefär.

Märket grundades redan 1832 och blev sedermera berömt för sina dykar-, pilot- och militärklockor såväl som för sitt pionjärskap och sin innovationslusta. Man tog ett flertal patent genom historiens gång vars konstruktioner idag används flitigt även i de finare tillverkarnas kreationer.

Longines-fabriken i Saint-Imier i västra Schweiz. Fotot är från 1950.

De senaste åren har man gjort sig känt för sitt fokus på retroklockor i form av nyversioner av sina mest framgångsrika klockmodeller från sin långa, ärorika historia. Och det är en inriktning som får Longines att verkligen sticka ut på världens klockmarknad. Retrotrenden är ju spridd till hela marknaden idag, men det är Longines som har tagit det allra längst.

Legend Diver, en kraftigt retroinspirerad dykarklocka, lanserades redan 2007 och var först ut av hela bunten. Sedan dess har ett närmast oräkneligt antal retromodeller poppat ut från fabriken i Saint-Imier i västra Schweiz, men Legend Diver ter sig fortfarande som den kanske allra mest lyckade av dem alla.

Klockan är en ren replika av märkets berömda dykarklocka från 1960, Longines Compressor Diver. Den var ett resultat av företagets medverkan i ubåts-projektet Trieste som med Longines-instrument ombord slog djuprekord 1953 genom att dyka ner till 3150 meter.

Originalet: Longines Diver Compressor från 1960.

Longines ville hylla framgången och utvecklade därför ett armbandsur för professionella dykare. Resultatet blev ett unikum ur flera perspektiv; ”kompressor”-boett, internt placerad dykarring och en diameter som vid tiden gick utanpå det mesta med sina 42 mm.

Kompressor innebär i detta sammanhang den patenterade boettdesignen för att uppnå vattentäthet för dykning, uppfunnen av boett-designern Ervin Piquerez år 1956. Han sålde tekniken till ett flertal klocktillverkare och Longines var en av dem. Kompressor-boetten innehar en unik förslutningskonstruktion som säkrar vattentätheten genom att packningarna utsätts för vattnets tryck och pressas ihop.

Min Legend Diver från 2009.

Den vridbara ringen för att mäta hur mycket luft som är kvar i tuberna var vidare inte placerad utanpå klockan som brukligt, utan under glaset på urtavlan. Den var därmed fri från yttre åverkan som salt, sand och stötar.

Den nyproducerade hyllningen till denna kraftfullt eleganta tidmätare från märkets storhetstid, Longines Legend Diver, visades så på den stora klockmässan Baselworld Fair 2007. Okulärt överensstämde den nästan exakt med originalet men hade förstås begåvats med modern teknologi som safirglas och ett nytt automatiskt urverk.

Den vackra, inristade dykaren på baksidan.

Boett-diametern var den samma som hos originalet och dess 42 mm ter sig betydligt mer normalt idag än den gjorde för 60 år sedan. Nu mäter ju de flesta sportklockor över 40 mm. Hela boetten var av polerat stål medan glaset var vackert konvext. Urtavlan är vidare oerhört elegant med sin svarta botten, gräddvita indikatorer och silverfärgade visare. Två kronor som på originalet förstås, en för att vrida upp och ställa klockan och en för att hantera den inbyggda dykarringen.

Finishen var fantastisk, och detta särskilt med tanke på prisnivån. Just detta faktum har uppmärksammats i klocktidningarnas tester; den renommerade online-tidningen Fratellowatches.com skrev till och med att de fann prisnivån närmast obegripligt låg.
Det ska påpekas att Legend Diver fortfarande saluförs men har uppdaterats med ett nytt urverk.

Urverket: Caliber L633

I min Legend Diver från 2009 satt Longines caliber L633, i princip ett omodifierat ETA-verk (ETA2824-2), den schweiziska urtillverkare som så många schweiziska (och andra) klocktillverkare köper sina verk av, av dem som inte tillverkar sina egna förstås. Det ska nämnas att även ETA ingår i Swatch Group och Longines har därigenom obegränsad access till koncernens urverk.

Det berömda, masstillverkade ETA 2824-2 såg dagens ljus redan 1982. Det i sin tur baseras på 2824 som utkom redan under 1950-talet. Beprövat var ordet!

Dessa mekaniska verk med automatisk uppvridning har drivit miljontals armbandsur i decennier, i allt från lågprisklockor för några tusenlappar till lyxklockor i 50 000-kronorsklassen. De tillverkas i olika versioner, där ”Standard” är det billigaste, enklaste och där ”chronometer” är det mest påkostade och mest exakta. Där emellan finns Elaborated och Top.

Vilken grad som gäller för L633 är oklart, i sedvanlig informationsbrist från tillverkaren. Men det är definitivt en av de lägre graderna, standard eller elaborated.

De högre graderade 2824-verken bjuder på bättre material i vissa delar samt har justerats mer exakt. Ett standard-graderat verk ska dra sig 12-30 sekunder per dag medan en chronometer ska ligga på 4-6 sekunder per dag. Ofta går de dock bättre än utlovat; min Longines drog sig till exempel knappt någonting alls!

Oavsett gradering är 2824 känt för att vara mycket tåligt och pålitligt i alla versioner, samtidigt som det är rättframt, robust och billigt att hålla efter. Många är de urmakare som håller ETA-verken högt, de anses som stora horologiska bedrifter tack vare att de fungerar så bra trots att de är masstillverkade i sådan omfattning. När ett 2824-verk är rätt justerat kan det lätt matcha urverk från långt dyrare klocktillverkare gällande precision, samtidigt som det är mer robust än de flesta.

Utveckling

Till en början salufördes Legend Diver utan datumfunktion, och det var en självklar väg att gå för puristerna där ute. 2009 kom dock versionen med datum och den datumfria varianten utgick samtidigt ur sortimentet. Detta uppfattades som kontroversiellt; helgerån enligt vissa, bra enligt andra.

Jag som ville ha datumfunktion på min klocka var glad men har i efterhand förstått att nog vore en puristisk, datumfri Legend något att ha! Begpriserna för denna version har ju rusat och det är väl ett bevis om något. Så varför inte erbjuda båda?

Nypriset för min Legend Diver var 2009 15 000 kr, ett i sammanhanget mycket bra pris. Idag går den på 21 000 kronor enligt Longines hemsida, men priset kan förstås skifta någon tusenlapp upp eller ner beroende på var man handlar.

Hur som helst har den blivit kännbart dyrare men fortfarande måste den betecknas som riktigt prisvärd, konkurrenter som Nomos, Oris, Bell & Ross och Baume & Mercier är minst lika dyra. Longines har ju också bytt ut det gamla 2824-verket i Legend Diver mot ett ETA 2892-baserat (L888), ett mer premium-inriktat verk som har drivit många lyxklockor genom åren, som till exempel Omega och IWC. Dessutom är L888 utvecklat specifikt för Longines och uppnår i vissa modeller kronometer-certifikat.

Prisökningen är också helt naturlig av ett annat skäl; Swatch-gruppens märken strävar ständigt efter högre status hos varumärkena, och då följer priserna med upp. Omega strävar ju mot Rolex och då blir det Longines som ska fyllan luckan.

Desk Diver

Något som är tilldragande hos Legend Diver är att den fungerar lika bra under äventyrsresan till Costa Rica som till kostymen på banken eller bröllopet. Den förenar sportig maskulinitet med gammaldags elegans och är dessutom bekväm att bära på handleden. Och ända till slutet njöt jag till fullo av att sitta och studera den silvriga sekundvisaren som så snyggt svepte över den sirligt eleganta urtavlan.

Till sist till frågan vad vanligt folk som inte dyker (såsom jag) och på sin höjd badar ett par gånger per år ska med en dykarklocka till? Någon har kallat dessa personer för ”desk divers” och jag är i allra högsta grad en sådan.

Frågan är berättigad men svaret ganska enkelt. En riktig dykarklocka är robust och tålig och klarar därmed lätt vardagens slit-och-släng-slitage; den tar regn och rusk, duschning och badning utan att man behöver oroa sig. Dessutom utgör den vridbara ringen en användbar funktion även utanför dykarnas värld. Man kokar väl ägg!

Epilog

Så vad hände med min älskade Legend Diver? Jo, som naturligt är ville jag gå vidare i klocklivet, att göra klockkarriär kanske man kan kalla det. En Omega Seamaster låg i blickfånget och sensommaren 2017 blev den drömmen sann. Men för att finansiera detta lyxur fick Longinen helt enkelt gå. Och så var den sagan slut. Men saknar den, det gör jag. Kanske skulle man…?

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Klockor. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *