Porsche 928 – Den oälskade designer-GT:n fyller 40

porsche_928_1_1

Ambitionen med den här sidan är att avhandla det mesta som har med intressanta och roliga bilar att göra. En modell som tycktes vara med oss i all evighet när det begav sig, och som alla med det minsta bilintresse har någonstans i sitt bakhuvud, har dock förbigåtts – tills nu. Porsche 928, den kontroversiella, futuristiska GT-bilen som är lika älskad som hatad av horder av fans och belackare, fyller 40 nu i år (2017). Jubiléet ter sig dock närmast obegripligt när man skärskådar dess modernitet i design och teknik.

Porsche 928 var länge märkets fula ankunge och med tanke på dess omöjliga uppdrag är det inte svårt att förstå varför – den var ju tänkt att ersätta den evigt unga Porsche 911! Det var 60-tal och Porsches styrelse började bolla med idén att en lyxigare och mer GT-inspirerad sportbil borde komplettera den lilla 911:an för att trygga en allt mer USA-beroende och komfort- och säkerhetskrävande framtid.

Idén om den större vagnen växte när oron om 911:ans krympande försäljning såväl som änden på dess utvecklingspotential kröp allt närmare. Utvecklingstiden för 928 blev lång och den färdiga bilen debuterade på Genève-salongen 1977. I början gick försäljningen trögt och man började tro att modellen hade varit en felsatsning. Den kostade ju betydligt mer än en 911 och dess vattenkylda frontmotor imponerade knappast på de traditionella Porsche-entusiasterna.

Porsche 928, 1977

Porsche 928, 1977

Med ett ledningsbyte i företaget vid slutet av 70-talet ändrades uppfattningen att 928:n skulle ersätta 911 och båda modellerna fick nu utrymme i den smala modellpaletten genom att man trots allt lyckades hitta utvecklingspotential i den älskade svansmotorvagnen. Detta skulle utmynna i en enastående lång karriär med en sällan skådad produktionscykel för de båda.

928 var speciell även av andra skäl än det faktum att den innebar en helt ny biltyp för Porsche, som ju erhållit sin glamour enbart från riktiga sport- och racingvagnar sedan starten 1947 (gatbilarna 356 och 911 samt racervagnarna 550 Spyder, 904 och 917). Vi börjar med designen. 928 såg ut som inget annat, det var rena rymdskeppet som stod där i Genève och den såg väl ungefär 20 år nyare ut än allt annat 1977!

De avantgardiska formerna var kanske också det som orsakade den tröga försäljningen, för någon klassisk skönhet var den knappast vid första anblick. Som vanligt när det gäller bra design satte sig dock formspråket så småningom och bilen höll sig modern ända fram till sin nedläggning hela 18 år senare, en bragd som kanske ingen annan bilmodell har lyckats med varken förr eller senare.

928 V8

Den snygga, potenta V8:n i Porsche 928.

Tekniskt var 928 nästan lika modern som sitt formspråk, med en nyutvecklad 90-graders V8 i aluminium på 4.5 liter. Med enkla överliggande kammar utvecklade den 240 hk, en respektabel men knappast unik siffra i sportbilssammanhang för 40 år sedan. 0-100 gick på goda 6.8 sekunder och toppfarten låg på 230 km/h, i par med den tolvcylindriga engelska konkurrenten Jaguar XJ-S alltså.

Växellådan – antingen en femväxlad manuell från Getrag eller en trestegad automat – satt bak i en så kallad transaxel-konstruktion, allt för bästa viktfördelning. Bakaxeln var en så kallad ”Weissach-axel”, en finurlig Porsche-uppfinning som erbjöd motstyrning för att öka stabiliteten. Flera karossdelar gjordes vidare i aluminium för lägre vikt; en GT från Porsche skulle ju vara sportig så det förslår och få GT-vagnar från tiden (Jaguar XJ-S, Mercedes SL etc.) var så sportigt lagda.

Som drivkälla till 928 valdes en V8 av två skäl; motortypen var moderiktig i lyxbilar vid den här tiden och främst den amerikanska publiken ville ha dem, medan 928 som toppmodell behövde en tillräckligt kraftig maskin för att kunna prestera bättre prestandasiffor än den billigare 911.

Porsche 928 som pacecar i 1977 års 24-timmarlopp på LeMans.

Den 2+2-sitsiga interiören uppvisade en enkel, modern layout utan nonsens; det här var ju en Porsche och en sådan ska vara körfokuserad. Därför erbjöds utomordentlig förarergonomi med utsökta säten och ett instrumenthus som på ett snillrikt sätt flyttades med vid rattjustering!

Den tröga försäljningen motverkades 1980 av en teknisk uppdatering och 928 S var född. Motorn förstorades till 4.7 liter och 300 hästar (310 hk fr.o.m. 1984) medan utsidan begåvades med en tuffare frontspoiler, bredare däck och kraftigare bromsar. Fyrstegsautomat infördes i USA 1983 och i Europa 1984. Vid det här laget hade många vant sig vid den stora frontmotor-Porschen och den hade sakta men säkert förblivit en integrerad och självklar del i Porsche-utbudet. Och nog passade den perfekt in ovanför instegsbilen 924/944 och den håriga 911.

Den starkare och tuffare 928 S, 1980-86

Den starkare och tuffare 928 S, 1980-86

1987 kom ytterligare en uppdatering med rejäl teknisk såväl som designmässig utveckling i form av 928 S4. Motorn växte till 5 liter och begåvades med fyra ventiler per cylinder (320 hk) medan karossen fick ny front och akter för snyggare utseende såväl som bättre aerodynamik, och plötsligt såg 928 helt modern ut igen. 0-100 gick på strax under 6 sekunder med manuell låda och toppfarten låg på hela 270 km/h.

I ett test av 928 S4 i Teknikens Värld sommaren 1987 fokuserade man på bilens toppfart som med det testade exemplarets automatlåda låg på 265. Samtidigt toppade en svensk polisbil i form av en automatväxlad Volvo 240 GL 165 km/h – 100 under Porschen! Porschen prisades förstås för dessa enorma fartresurser liksom för de oslagbara långfärdsegenskaperna, där det enda som störde var ett väl högt vägljud från de breda däcken.

Den sportigare 928 GT med 330 hk kompletterade utbudet 1989 medan den sista versionen, 928 GTS med 5.4 liter och 350 hk, kom 1992 och ersatte de båda. Sommaren 1995 upphörde produktionen efter hela 18 år och 61 000 bilar, och inte ens då tedde sig den egensinniga GT-sportbilen omodern eller underpresterande. En alldeles särskild era hos Porsche hade därmed tagit slut och världen hade förlorat ett unikt uttryck i sportbilsfloran.

928 S4

Porsche 928 S4 med 48 ventiler och förändrad kaross. Premiär 1987.

928:ans unika plats i bilhistorien härrör som sagt från dess framåtblickande, egensinniga design liksom för dess långa produktions-cykel. Men även prestationsmässigt stod 928 ut gentemot andra dyra GT-vagnar. Få bilar var så effektiva och snabba under långa sträckor och uttrycket ”Autobahnracer” stämmer nog bättre in på 928 än kanske någon annan bil i historien.

En 928 var ju konstruerad för att rasa fram i enorma farter på det tyska motorvägsnätet, dag ut och dag in, år ut och år in. Dess bergfasta högfartsstabilitet är välkänd och har till exempel gjort den populär hos förare i amerikanska högfartslopp på senare år. Förarergonomin är som sagt oantastlig och den effektiva, högvarviga V8:an var pricken över ”i”, konstruerad för att outtröttligt smiska mil i högsta fart.

Idag finns skopvis med 928:or ute på marknaden, åtminstone om man vänder blicken mot Tyskland, men det gäller att leta noga då många har använts just på det viset som beskrivs ovan. Vidare har 928:n alltid varit dyr att underhålla och när priserna på begagnade 928:or blivit oförskämt låga har många ägare saknat resurser att orka med de höga underhållskostnaderna. En väl omhändertagen 928 kan dock vara ett fantastiskt bilköp med tanke på bilens egenskaper – både prestanda och vägegenskaper håller måttet än idag och modellen sattes samman med en oerhört hög kvalitet.

Den enkla, välgjorda och ergonomiska interiören, bilden visar en 928S.

Den enkla, välgjorda och ergonomiska interiören. Bilden visar en 928S med automatlåda.

Designen som var svårsmält i början växte för varje år som gick och en 928, särskilt i ansiktslyft utförande från och med 1987, ser modern ut än idag, vilket ju är enastående för en så gammal bil. Få skulle nog kalla den ful idag, snarare är den en formikon som passar in på vilket designmuseum som helst, och i vilken miljö som helst. Alltid prestigefull men aldrig prålig.

Det är inte varje dag man ser en 928, men det är väldigt glädjande när det väl händer. Jag minns särskilt ett sådant tillfälle när jag för ett par år sedan kom cyklande längs en stadsgata i Uppsala. Där plötsligt stod en guldfärgad 928 S4 med ägaren på väg att kliva in. Det var en lång arkitekttyp med runda glasögon, skrynklig kavaj och rufsigt hår. En ljuvlig syn och då kom jag på det; en 928 är urtypen för en sann arkitektbil.

928 GTS

Den sista versionen, 928 GTS med 350 hk (1992-95).

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Bilar & bilindustri och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till Porsche 928 – Den oälskade designer-GT:n fyller 40

  1. Mats Monie skriver:

    Verkligen kul läsning!
    Tror nog alla biltokar har en speciell relation till 928. Nog har man fantiserat om åtskilliga mil bakom ratten på Autobahn i just denna bil. Designen är förstås speciell. Liknar faktiskt något AMC Pacer i akterpartiet. Fast Pacer har inte samma snits på rumpan utan blir något av en upphottad likbil med mycket glasrutor.

    Daniel; vill bara påpeka att jag svarat, väldigt sent, på ditt utmärkta inlägg under ¨Köra med sladd -bra för miljön¨.

    • admin skriver:

      Hallå Mats! Ha, frän liknelse med Pacer, du har helt rätt! 928 måste ha sett ganska knepig ut 1977, en härlig rak höger mot all konservatism. Att den skulle vara så tidlös och hålla så länge var det nog få som anade. Inte ens 1995, när den lades ned, kändes den väl nämnvärt gammalmodig. Må de göra en ny GT, en 929!

  2. Stefan skriver:

    Kul modell igen. En 928 GTS med manuell låda var ett av objekten under min tidigare jakt. Tyvärr finns det ju väldigt få manuellt växlade. 928 GTS är den enda Porschen som jag någonsin haft ett seriöst begär efter. De är så genomarbetade, feta och låter dessutom helrätt. Utöver just GTS är jag mer intresserad av 928S fram till och med 1986. Rationell förklaring till det saknas, det är som vanligt med entusiastbilar. Jag bara gillar dem mer.
    Med vänlig hälsning, Stefan

    • admin skriver:

      Tack igen för din kommentar. Ja 928 GTS är en verklig höjdare, synd att så många är automater. Jag kan tänka mig vilken 928 som helst, men gärna från och med -87 eftersom jag är förtjust i den faceliftade karossen. Och liksom XJS är ju 928 väldigt prisvärd även om man får lägga 150-200 för de allra bästa.

  3. Daniel skriver:

    Det är intressant vilka likheter det finns med Panamera i designen.
    Dock inte till Panamerans fördel…

    Efter att ha läst detta, gav jag mig ut på skatt jakt.
    Det jag letade efter var ett pussel, som jag fick någon gång på -80 talet.
    En beige Porsche 928 i genomskärning var motivet, tyvärr vart min jakt efter pusslet förgäves.
    Dock hittade jag istället en ”Årets bilar 1990”
    En Porsche 928 GT kostar där 607’300:-
    Och en Volvo 240 GL 114’800:-

    Men mest hisnande vart ändå annonsen på Alpines bilstereo.
    Huvudenheten och CD växlarn med 6 skivor, kostade hela 12’945:-
    Alltså närmare 10 % av vad Volvo 240 GL kostade…

    / Daniel

    • admin skriver:

      Ah, härligt att titta i gamla bilkataloger Daniel, nog var det bättre förr! Tänk att det fanns vagnar som 928, XJS och Aston V8 i nybilsprislistor för inte alls länge sen. Jag har alla Alla Bilar och Bilkatalogen från 1987 och framåt, men de tappade liksom sin charm för kanske 10 år sedan tycker jag.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *