Omega Speedmaster – NASA:s rymdkronograf fyller 60 år

Sannolikt finns ingen mer legendarisk eller mytisk klocka i världshistorien, Omegas ”racingkronograf” som blev världsberömd som NASA:s officiella ur för rymdfärder – och som därmed hängde med Armstrong och grabbarna till månen i juli 1969. Speedmaster säljs fortfarande idag nästan helt oförändrad och priset är knappast uppe bland – förlåt – stjärnorna. I år fyller Speedmaster 60 år vilket vi förstås hyllar med ett reportage! 

Omega Speedmaster presenterades 1957 som en sport- och racingklocka enligt tidens mode och det var märkets första kronograf, det vill säga ett armbandsur med tidtagningsfunktion. De som känner till Rolex hypade Daytona som bars av racingföraren och tillika superstjärnan Paul Newman, vet vad jag pratar om.

Så hur blev Speedmaster den utvalda instrumentklockan för NASA:s astronauter? Ja, historien är faktiskt ganska anspråkslös, det är egentligen ingenting mer än en så torr berättelse om en myndighets upphandling av materiel. För när NASA skulle förse sina astronauter med ett instrument till förestående rymdfärder i form av ett armbandsur med kronograffunktion, skred man till verket helt i enlighet med gällande föreskrifter.

Detta innebar att NASA-ingenjören James H. Ragan sände förfrågningar om kostnadsförslag till generalagenterna för ett antal klocktillverkare. Fyra stycken svarade: Longines, Omega, Rolex och Hamilton. Därefter inleddes ett omfattande testprogram med elva punkter innefattande olika former av extrema påfrestningar avseende temperatur, fukt, lufttryck, stötar, skakningar och vibrationer. När dammet väl lagt sig var det endast Omegan, en Speedmaster, som hade överlevt de extrema påfrestningarna. I mars 1965 deklarerade NASA så Speedmastern som “operational for space exploration and flight certified”.

Omega Speedmaster var inofficiellt uppe i rymden redan 1962 men det var med Gemini-programmet 1965, som kom till för att öva inför den planerade månfärden, som Speedmastern för första gången deltog som officiell NASA-utrustning i rymden. Det var under Gemini 4-färden 1965 som space walk genomfördes för första gången av astronauten Ed White som då hade en officiell Speedmaster runt armen, ovanpå rymddräkten. Eds klocka hade ref. nr. 105.003, en version som tillverkades 1963-65.

Neil Armstrong med sin Omega Speedmaster.

Rymdprogrammet Apollo startade 1961 efter ett beslut av Kennedy-administrationen med syfte att sätta den första människan på månen. Under månfärden (Apollo 11) sommaren 1969 bar Neil Armstrong såväl som Buzz Aldrin varsin Omega Speedmaster. Armstrong lämnade dock sin klocka i rymdfärjan när han skulle promenera ut på månen, så den första Speedmastern på himlakroppen blev därmed Aldrins ref. ST105.012 som spänts på ovanpå hans högra rymddräktsärm.

Idag är Omega Speedmaster en av flera klockor som är kvalificerade för NASA:s rymdfärder, men Speedyn är den enda som är godkänd för EVA – Extravehicular Activity (space walk). Förutom ren stryktålighet är klockans antimagnetiska egenskaper avgörande för dess lämplighet som NASA-instrument, då verkets gång förhindras att påverkas av starka magnetiska fält. Takometern som omringar glaset är knappast en användbar funktion för gemene man, men väl för sjöfarare, piloter – och astronauter. Med takometern kan man räkna ut hastighet genom att omvandla sekunder till km/h.

Urverken

Omega Caliber 1863.

Så vad finns inuti en Speedmaster? Jo, när kronografen presenterades 1957 var den försedd med Caliber 321, ett avancerat column wheel-verk samutvecklat med ur-tillverkaren Lemania. Verket presenterades redan 1942 och kallas hos Lemania för Caliber 2310. 321/2310 användes även av prominenta märken som Breguet och Patek Philippe.

321 var det verk som satt i de Speedmasters som följde med astronauterna till månen 1969. Vid det laget, under 1968, hade det dock ersatts av ett modifierat verk kallat 861 (Lemania 1873). Detta var förenklat och modifierat för att göra det mer stryktåligt, lättservat, billigare att tillverka samt för att uppnå exaktare gång. 861 tillverkades ända fram till 1997 när det ersattes av caliber 1861. Den nya kalibern var närmast identisk men hade rodium-pläterade delar för bättre hållbarhet/mer korrosionsbeständighet.

Caliber 863 var identiskt med 861 men hade lyxigare finish. Det var nämligen ämnat för en version med baksida av glas för beskådning av det invecklade urverket. 863 ersattes av 1863 samtidigt som 861 blev 1861. Idag har versionen med 1863-verk safirglas och är därför dyrare än den klassiska månklockan som fortfarande har hesalitglas (!) och stålbaksida.

Dagens Omega Speedmasters innehar alltså i princip samma urverk som NASA använde under rymdfärderna under slutet av 60-talet och framåt, och är baserat på det verk som satt på Armstrongs och Aldrins armar under månfärden 1969. Att Speedmaster fortfarande är handuppdragen och försedd med ett hesalitglas är anmärkningsvärt och ytterst renlärigt!

Det ska dock nämnas att ovan nämnda urverk endast sitter i de mest klassiska av modellserien Speedmaster Moonwatch. På Omegas hemsida avslöjas tio olika Speedmaster-modeller, och bara av underkategorin ”Moonwatch” finns hela 44 olika varianter med olika boettstorlekar, boettmaterial, funktioner och armband, samt en hel radda specialmodeller som hyllar det ena och andra. Utbudet är minst sagt rörigt och denna skrift fokuserar därför uteslutande på den mest klassiska månklockan.

Det finns knappast någon klocka som förtjänar epitetet ”Professional” såsom Omega Speedmaster. Att tjänstgöra för NASA är ju liksom det starkaste beviset för professionalitet som finns. Och kännare har därför uttryckt att en Speedmaster i en klocksamling är ett måste. Punkt. Den häpnadsväckande historien talar för sig själv, och det finns ett magiskt skimmer kring den som inte går att komma runt.

För de som inte samlar på klockor utan bara är ute efter en snygg, high-end sportklocka bör också ha Speedmastern på sin lista, åtminstone om de vill använda tidtagningsfunktionen hyfsat regelbundet. Få, om några klockor är så stryktåliga, och Speedyn sticker ut med en helt egen, men alls inte överdriven form, alldeles lagom elegant för att passa in i alla situationer. En tool watch såväl som ett industriellt konstverk.

Så ska jag ha en Omega Speedmaster? Tja, jag kommer knappast att ha någon användning för takometern, även om jag skulle kunna lära mig att använda den. Kronograffunktionen skulle jag definitivt lära mig att leka – man kokar väl ägg! – även om det inte skulle ske varje dag.

Dagen för denna artikels publicering besökte jag min lokala Omega-handlare, Bergströms Ur i Uppsala, för att känna och klämma på en Speedmaster. Lyckligtvis hade de den mest renläriga varianten inne, med 42mm boett och hesalitglaset precis som månresenärernas Omegor. Klockan förefaller högst anspråkslös och sticker inte ut på armen, och de 42 millimetrarna känns mindre än vad de är. Diskretion är en hederssak!

Eftersom jag vill vara en klocksamlare – Speedyn är ju helt oumbärlig i en klocksamling av känd anledning – och eftersom den skulle utgöra ett så eggande komplement till min Seamaster, är det självklart att jag någon gång måste ha en. Ytterligare en tool watch i min samling alltså, men med ny inriktning – stöttålig, magnetfältsskyddad och redo för äventyr och livslångt slitage!

Filip Ericsson

 

NASA:s tester 1965
High temperature: 48 hours at 160 °F (71 °C) followed by 30 minutes at 200 °F (93 °C)
Low temperature: Four hours at 0 °F (−18 °C)
Temperature cycling in near-vacuum: Fifteen cycles of heating to 160 °F (71 °C) for 45 minutes, followed by cooling to 0 °F (−18 °C) for 45 minutes at 10−6 atm
Humidity: 250 hours at temperatures between 68 °F (20 °C) and 160 °F (71 °C) at relative humidity of 95%
Oxygen environment: 100% oxygen at 0.35 atm and 71 °C for 48 hours
Shock: Six 11 ms 40 g shocks from different directions
Linear acceleration: from 1 to 7.25 g within 333 seconds
Low pressure: 90 minutes at 10−6 atm at 160 °F (71 °C), followed by 30 minutes at 200 °F (93 °C)
High pressure: 1.6 atm for one hour
Vibration: three cycles of 30 minutes vibration varying from 5 to 2000 Hz with minimum 8.8 g impulse
Acoustic noise: 30 minutes at 130 dB from 40 to 10,000 Hz

Urverk i Speedmaster
Caliber 321 (1942-68)
Caliber 861 (1968-97)
Caliber 863 (1985-97)
Caliber 1861 (1997-)
Caliber 1863 (1997-)

Bas: Lemania caliber 2310 och 1873

Det här inlägget postades i Kultur & livsstil och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *