Jubileum – Mercedes 190 fyller 35

I december 2017 är det 35 år sedan det eviga kvalitetsmärket från Tyskland, Mercedes Benz, visade upp sin nya lilla familjebil 190 för en häpen omvärld. Då var det en sensation att det stockkonservativa Mercedes skulle släppa en kompaktbil. Idag är efterföljaren C-klass en veritabel storsäljare och helt oumbärlig i märkets modellpalett.

Det var i december 1982 som världen chockades när Mercedes presenterade sin första verkligt kompakta bil, en fyrdörrars sedan i storlek som en mindre mellanklassbil. Idag kan uppståndelsen te sig något egendomlig nu när de så kallade premiumtillverkarna har modeller i en såväl som två klasser under det så kallade D-segmentet. Men då, för 35 år sedan, slog nya lillbilen 190 ner som en bomb.

En kompakt-Merca hade ju funnits tidigare, den slitstarka och omåttligt populära familjebilen som visades 1966 och som kom att definiera den typiska taxibilen världen över. Men ”200-serien” var ett nummer större än 190 och utgjorde i själva verket föregångaren till dagens storbil E-klass.

Med 190 gick man som sagt ner ännu en storlek och Mercedes-konservatisterna fasade; detta är väl ingen riktig Mercedes! Men så fel de hade. Enligt sedvanlig strikt och grundlig Mercedes-tradition hade man gått till sitt värv utan kompromiss. Resultatet osade tysk överingenjör iklädd vit forskarrock, otröttligt arbetandes framför ritbord inuti grå stålskrapa i västtysk storstad – alltså som det alltid hade varit!

190_

Vi börjar med formen. Mercedes legendariske chefdesigner Bruno Sacco hade i märkets största bil S-klass skapat ett mästerverk fyra år tidigare och där tagit fram ett nytt formspråk som skulle stå sig i många år. Nästa modell var 190 som lyckligtvis gick i exakt samma spår – Ledande aerodynamik i alldeles utsökt symbios med en totalitär märkesidentitet, helt ny men ändå fullständigt igenkännlig. 190 är Saccos egna favorit och kan nog heller inte betecknas som annat än ett mästerverk med ovan nämnda motivering.

Interiören gick i samma grundmurade Mercedes-stil; enkelt, korrekt, ergonomiskt och utfört i den typiska outslitliga industriplast som de större Mercedes-bilarna också draperades i på den här tiden. De styva, välstoppade sätena med den täta sträva textilklädseln var de samma, liksom den stora ratten, de övertydliga reglagen och instrumenten i det torra, korrekta typsnittet. På ytan var således 190 en riktig Mercedes.

Den ytterst strama, välbyggda och så Mercedes-typiska interiören i 190. Notera den jättelika ratten!

Inte heller under skalet hade det snålats eller prutats på konservatismen. Därför var 190 givetvis bakhjulsdriven medan multilinkaxeln baktill var unikt 1983, särskilt i storleksklassen. 190 erbjöd också en åkkomfort och fjädringskontroll som få andra bilar, oavsett storlek eller pris. Mekaniskt var det rättframt och enkelt, det handlade om enkelkamsfyrorna från 200-serien med förgasare eller insprutning i 190E, samt ett antal outslitliga men knarriga och långsamma dieslar.

Tillsammans med en märkestypisk och därmed lastbilssmidig växellåda kände de traditionella Mercedes-förarna igen sig. En 190 var aldrig rolig att ratta som en BMW 3-serie utan en seriös åkvagn som byggts för att hålla bättre än allt annat på vägarna. Den var konstruerad för ett liv i fri fart på Autobahn där den perfekta aerodynamiken, den orubbliga kursstabiliteten, effektiva ljudisoleringen och höga utväxlingen såg till att skapa en motorvägsracer som inget annat i storleksklassen nådde upp till.

Mercedes hade alltså inte kompromissat någonstans och det gällde även säkerhetstänkandet – sannolikt var ingen bil i storleksklassen så krocksäker som en Mercedes 190. Kompromisslösheten gjorde förstås bilen dyr och den kompakta, snålt utrsutade bilen kostade väl ungefär som en riktig lyxbil hos de billigare bilmärkena. 190 var alltså en mellanklassbil endast när det gällde storleken, inte priset.

Med det kompakta formatet i kombination med längsmonterad motor och bakhjulsdrift tvingades man dock att komprmissa på en punkt: utrymmena. Mercedes 190 var ordentligt trång och kom till och med att kallas för världens enda tvåsitsiga fyrdörrarsbil! Riktigt så illa var det nu kanske inte men någon familjebil var 190 knappast och det såg det skyhöga priset till om nu inte bristen på baksätesutrymme skrämde bort familjefäderna.

Trots detta blev Mercedes lillbil en veritabel succé och därför har man heller aldrig lämnat mellanklassen. Efter tio års produktion var det hög tid för avlösning och även en ny nomenklatur – C-klass.

C-klass var ny i mer än namnet och ett uttryck för ett nytt och mindre konservativt Mercedes. De lösgjorda slipsknutarna visades sig i de runda formerna och de valbara pop-utförandena i form av skrikig klädsel som var avsedda att locka en yngre och coolare publik än de rock- och hatt-försedda 190-köparna.

C-klass fortsatte segertåget och stod för en stor del av märkets inkomster under 90-talets svåra år. C-klass nummer två gjorde entré 2000 och precis som tidigare generationsskifte var utvecklingssteget stort. C-klass hade nu blivit en riktigt svängig figur ut- såväl som invändigt och fylld med elektroniska gimmickars som fick den utgående bilen att se riktigt gammal ut. Andra C-klass var en hyvens, välkonstruerad bil, men detaljutförandet var dock plastigare än tidigare och modellen drabbades av en del elektroniskt strul.

Grälla färger på 90-talets C-klass, men en mer beige natur än gamla goda 190.

Tredje generationens C-klass kom 2007 och skärpte upp designspråk, kvalitetsintryck och, ännu viktigare, den faktiska kvaliteten. Ägarna bekräftade också att Mercedes var tillbaka till den nivå de bör ligga med stor kundtillfredsställelse i driftsäkerhet och övriga egenskaper. Försäljningen gick som smör, som vanligt får tilläggas, och modellen fanns liksom tidigare i ett flertal varianter – sedan, kombi och coupé, fyrhjulsdrift och rejsiga AMG-versioner .

Dagens C kom 2013 och succén fortsätter. Organiska former enligt senaste märkesmode med aerodynamik i världsklass, och i övrigt hög klass på det mesta, håller Mercedes ständiga mellanklassare fortsatt på topp. Men Audi A4 är bättre!

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Jubileum och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *