Min Omega Constellation & en modern klassiker fyller 35

Schweiziska Omega är en av världens absolut mest berömda klocktillverkare och har kanske fler bravader på sin historiska lyra än någon annan. Dess modellserier är ikoniska, där månklockan Speedmaster som användes av NASA och dykarklockan Seamaster som tjänstgjorde hos attackdykarna i British Royal Navy, är älskade och eftersökta som få andra klockor.

Omega Constellation är en annan storhet i märkets ärorika historia som gjorde debut redan 1952, och som fortfarande finns representerad i märkets attraktiva kvalitetspalett. Idag ska vi ta upp ämnet Omega Constellation Manhattan, en 80-talsikon som innebar en nystart för Constellation-serien vid introduktionen 1982.

Att ämnet tas upp just nu beror inte bara på att Manhattan är en legendar i klockhistorien utan även för att att den fyller 35 år just i år. Samt det faktum att jag precis har fått hem min alldeles egen Constellation, inhandlad från en renommerad Omega-handlare i London. Klockan är från 2000 och referensnumret ”1502.40.00” innebär enligt Omegas officiella databas boett i stål, stållänk, mörkgrå urtavla, mekaniskt verk samt en diameter på 35,5mm.

Historia

Omega Constellation Manhattan från 1982

Constellation föddes för att hylla Omegas rekord i tidsprecision vid Geneva Observatory, Schweiz, 1951. Året efter släpptes en elegant modellserie som med sitt kronometercertifierade urverk skulle leva upp till bragden. Kronometer innebär en klocka som genomgått precisionstester enligt reglementet hos Contrôle Officiel Suisse des Chronomètres, det officiella schweiziska testinstitutet för kronometerar.

Constellation utvecklades konstant under åren vartefter klockmodet ändrades men kronometerstatusen följde som en röd tråd genom modellseriens utveckling. 1982 skedde en revolution då en helt nydesignad Constellation med batteridrivet kvartsverk gjorde champagneindränkt debut. Med en tunn, elegant designad boett och glamourös urtavla som passade tidens lyxmode gjorde den succé från dag ett. Och tilläggsbeteckningen ”Manhattan” ringar väl in det hela på ett utmärkt sätt!

Sedan dess har mången börshaj, filmstjärna, lyxfru och statsman burit en Manhattan på sina burgna armar. Skåda den tunna, distinkt formade boetten med sin vackra integrerade stållänk. Eighties Avantgarde!

Den unga designern Carol Didisheim, här ritandes på Constellation Manhatten i Genève 1981.

Formen var ett verk av den unga smyckesdesignern Carol Didisheim som nyligen utexaminerats från School of Decorative Arts of Geneva och som fick uppdraget att rita en tunn smakfull klocka enligt tidens mode. En konstruktionslösning som fick den att stå ut i mängden var de ”klor” som höll glaset på plats och säkrade vattentätheten. Dessa utgjorde även ett starkt designelement som med tiden accentuerades ytterligare och har följt modellen ända fram till idag. Samma sak gäller boettringen med sina romerska siffror som till en början låg under glaset på ett särdeles elegant vis men som senare flyttades ut utanför glaset.

Constellation Manhattan var en dressklocka som tålde vardagsslit med sitt safirglas och vattentäthet till 30m. Med tiden fick den en allt sportigare touch med större, tjockare boetter, mer maskulin design och vattentäthet till 50 och sedan till 100m.

Att Constellation Manhattan från början endast salufördes med kvartsverk säger en del om tiden den föddes i, de mekaniska verken hade tappat i popularitet och alltfler klassiska schweiziska klocktillverkare började utveckla sina egna batteridrivna diton. Och det var i rent överlevnadssyfte, många var de storspelare som höll på att gå under vid 70-talets kvartsexplosion.

Constellation Manhattan i champagnedränkt reklam från 1982.

1985 uppdaterades Manhattan med en lätt facelift och begåvades för första gången med ett mekaniskt verk, caliber 1111, som debuterade i samband med modellens nyrelease. Det var också nu som den romerska ringen hamnade utanför glaset varpå ”klorna” tappade sin funktion. De blev dock som sagt kvar som ett distinkt designelement. 1995 kom nästa uppdatering med en något rundare, tjockare form som gav en lite sportigare stil, vilket underströks av 50m vattentäthet. Här tappade modellen också sin Manhattan-benämning och denna generation kallas kort och gott för ”Constellation ’95”.

2003 var det dags igen med en än sportigare, ”fetare” Constellation kallad Double Eagle med en boettstorlek som vuxit från 35 till 38mm och med vattentäthet till 100m. Idag säljs Constellation som både 35mm och 38mm där den större klockan innehar Omegas utsökta Co-axialverk (caliber 8500) varför den har blivit rejält tjock. Och häri tycker jag att modellen har förlorat lite av sin charm. Tunna klockor är inte bara eleganta och raffinerade utan även ytterst passande för dem som bär finskjorta! Och just tunnheten har ju varit en del av Constellations främsta företräden.

Min Constellation

Min nya Constellation är en ”95” från år 2000. Den innehar Omegas kända mekaniska 1120-verk som även motoriserade den legendariska Bondklockan Seammaster Professional under många år. Den har således en skönt svepande visare, för jag har alltid haft svårt för kvartsurens osnygga tickande!

Caliber 1120 är ingen renrasig Omega-konstruktion utan baseras på ett verk från den kända urverkstillverkaren ETA (caliber 2892-A2). Inget fel med det då företaget bygger riktigt exakta och hållbara verk, något som i allra högsta grad gäller också för just 2892-A2. Omega uppdaterade dessutom ETA-enheten med några tekniska förbättringar och justerade den så exakt att det nådde kronometer-status. 1120 är för övrigt snarlikt Rolex berömda basverk caliber 3135, till sin konstruktion såväl som till precision och tillförlitlighet.

Denna Constellation har en boettstorlek på 35,5mm vilket anses väldigt litet idag men som var en normalstorlek för herrur vid 80-talets mitt. I början mätte ju Manhattan endast 33mm. Att modellen har behållit sina modesta mått under åren är en angenäm protest mot trenden med allt större boetter. En dressklocka ska ju inte vara en blaffa på armen!

Tjockleken är runt 10mm och detta är ytterligare en smaklig favör hos Constellation-klockorna innan Omegas egna tjockare urverk sattes i. Och då kommer vi (o)sökt in på det här med lyxiga sportklockor, faktiskt en viktig komponent i historien om klockor över huvud taget. För även om Manhattan inte var särskilt sportig i början vill jag ändå påstå att den hör hemma åtminstone i utkanten av detta segment.

Precis som 1952 pryds baksidan av en vacker gravering av observatoriet i Genève.

Det hela började under det tidiga 70-talet när även de allra finaste klocktillverkarna som Patek Philippe, Vacheron Constantin och Audemars Piguet, led stort av kvartserans tsunamivåg. Lösningen stod ultrakonservativa Audemars för då man lät designgeniet Gerald Genta rita en stor sportklocka i stål (Royal Oak). Detta var helt nybruten mark i klockindustrin och den svindyra sportklockan var född. Royal Oak var dessutom väldigt tunn och fungerade därför utmärkt också tillsammans med finskjorta. Patek Philippe följde efter med sin Nautilus och Vacheron Constantin med sin Overseas. Även Piaget (Polo) och Girard Perregaux (Laureato) hängde på med sina egna eleganta, högt prissatta sport-diton.

Och det är till denna exklusiva kategori som Constellation Manhattan kan anbringas, åtminstone delvis. Med sin eleganta integrerade länk, lövtunna boett, egensinniga form och relativt höga pris red den definitivt – och gör fortfarande – på vågen av lyxiga sportklockor. Om än i ett betydligt mer överkomligt format. Eleganta sportklockor som låg närmare Omegan i pris var istället Rolex Oyster Perpetual och IWC Ingenieur.

Min Constellation ’95 med de karaktäristiska ”klorna”, den iögonfallande ringen med sina romerska siffror och den egensinniga stållänken. En stark karaktär!

Attraktionskraften hos Constellation Manhattan blir knappast mindre av att Michail Gorbatjov, Sovjetunionens siste president, länge har burit en tidig sådan helt i guld. Att han bar den redan under Sovjettiden kan nog höja en del ögonbryn men hans klocksmak kan väl knappast ifrågasättas!

Hollywood har för övrigt uppmärksammat det hela genom att låta Gorby-Omegan få en ytterst liten men naggande god biroll i långfilmen My Fellow Americans från 1996 med Jack Lemmon, James Garner och Dan Aykroyd. Lemmon, föreställandes en före detta amerikansk president, ger i en scen bort sin klocka till en lastbilschaufför som tack för skjutsen och säger: ”That’s a Constellation. It was given to me by Gorbachev”.

Gorbatjov med sin Constellation Manhattan i guld.

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Kultur & livsstil och har märkts med etiketterna , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *