Ferrari 456 GT – Diskretion en hederssak

Min femte Ferrari – i skala 1:43 det vill säga – har anlänt, och den är en annan typ av djur än de Ferrari-vagnar som redan förgyller mitt digra modellbilsskåp. Vi talar om en fyrsitsare med motorn fram, från det högst underskattade 90-talet dessutom. Välkommen Ferrari 456 GT!

Världen hade verkligen väntat på en modern gran turismo från märket som i princip skapade genren, och med 456 GT hade man gjort en ytterst smakfull och modern tolkning av konceptet. Den nya Ferrarin var magisk när den med pompa och ståt gjorde premiär på bilsalongen i Paris hösten 1992. ”Svårt habegärlig” skrev Teknikens Världs veteran-utsände Calle Carlquist som hade förmånen att få torrsimma det nya mästerverket.

En diskret gran turismo från Ferrari passar egentligen inte så bra i rött. Men det var så många kunder ville ha det! Jag ramlade på den och nödgades slå till.

Ferrari hade inte haft någon fyrsitsig GT-vagn på programmet sedan den knepiga, oälskade 412 lades ner några år tidigare. Men den var i sin tur en konstruktion som hängt med sedan 1972 (!) och Ferrari hade således inte varit ordentligt representerat i klassen på åratal. En otänkbarhet i Ferrari-sammanhang.

Men med 456 GT hade man hittat tillbaka ordentligt. Ferraris hovdesigner Pininfarina hade skapat en diskret bil med lågmälda drag av ikon-Ferrarin 365 GTB/4 (Daytona kallad) som man mejslat fram med utpräglat svala, aerodynamiska linjer. Bilen var vacker men diskret, såsom tarvas av en bil för riktiga gentlemän.

Ferrari 456 GT. Diskret även i rött. Modellen är gjord i Italien, precis som originalet!

456 GT var helt nykonstruerad med kaross i aluminium och kompositmaterial, samt en likaledes ny V12-motor som kronan på verket. En makalöst kultiverad och stark maskin; med 442 hk ur 5,5 liters volym uppnåddes en toppfart på 300 km/h, stora siffror för över 25 år sedan.

Den sexväxlade manuella lådan var monterad bak i en så kallad transaxel-konstruktion för bästa viktfördelning och växelspaken, en ytterst Ferrari-klassisk, tunn metallstång med en aluminiumboll längst upp, löpte i en lika klassisk metallkuliss. Automatlåda gick att välja till, en hädelse som dock lär ha utökat kundunderlaget betänkligt.

Utsökta penndrag och ypperligt skräddat inuti 456 GT.

Över huvud taget var interiören en orgie i diskret, italiensk snits med högst egensinniga penndrag som gav en utpräglad Ferrari-känsla. Kanske hade den en något tunn känsla i detaljer men detta var ändå en drömsits för kungar. Och kungen skaffade sig ju faktiskt en, liksom Per Gessle.

Namnet ”456” innebar en mycket klassisk benämning i Ferrari-sammanhang, där siffrorna står för kubik per cylinder. Man kan alltså räkna ut den totala cylindervolymen genom att multiplicera med tolv. De flesta Ferrari-bilar fram till 70-talet någon gång benämndes ju på detta sätt, sedan gick man över till andra nomenklaturer.

Stilrent och egensinnigt framför föraren i 456 GT. Notera den urklassiska växelspaken och dess spår!

456 GT var en ny typ av Ferrari genom att den var gjord för att brukas i vardagen på ett sätt som tidigare modeller inte kunde sägas vara. Den var lättkörd med lättlöpande körkontroller, hade behaglig fjädring och låg ljudnivå, samt ett tryggt och konsekvent väguppträdande som gjorde att vilken farmor som helst kunde ratta den.

När Automobil 1994 körde en svart 456 GT mot en röd BMW 850 CSi vann den tyska bilen poäng på bättre ergonomi, detaljperfektion och ett betydligt lägre pris. Men det var Ferrarin som vann journalisternas hjärtan. Motorn var magisk, med en respons och ljudbild som saknade motstycke, och blickarna från testlag såväl som medtrafikanter drogs hela tiden till den italienska bilen, trots dess högst diskreta linjeföring och färgsättning. Ferrarin var utsökt att se i varje detalj!

456 GT tillverkades i massproduktionsmässiga 3289 exemplar, siffror som en frontmotoriserad Ferrari aldrig tidigare kommit i närheten av. Tillverkningen skedde ända fram till 2003 och därefter har märket onekligen förvaltat sitt GT-arv väl. Efterföljarna 612 Scaglietti och FF var ingalunda några självklara skönheter, men istället enastående vagnar som briljerade med spjutspetsteknik, mångsidighet och våldsamma prestanda.

Idag heter Ferraris fyrsitsar-bidrag GTC 4Lusso och den är snabbare och mer allsidig än någonsin. En allkonstnär av sällan tidigare skådat slag och kanske världens bästa GT-vagn – genom tiderna. Men lika snygg eller okonstlat elegant som min 456 GT är den inte!

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Historia, Modellbilar. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *