Alfa 164 – Åttiotalets bilprimadonna & märkets räddning

Alfa 164 1987-92

Alfa Romeo, den italienska familjebilstillverkaren med de ädlaste anor, är idag på väg mot en högst efterlängtad pånyttfödelse med nya den ursnygga sportsedanen Giulia. Detta är dock inte första gången man söker förnyelse för att säkra en framtida överlevnad. Åttiotalets snygging Alfa 164 hade samma uppgift och slog ned som en bomb vid lanseringen på Frankfurts bilsalong 1987. Nästa år fyller den 30 och det är således hög tid att hylla denna italienska plåtkostym.

Under slutet av 1970-talet var märkets modellprogram fyllt av fräna men åldrande bilar och firman började så smått planera för en revolution av modernisering. Alfas stora bil, Alfa 90, presenterade så sent som 1984 men baserades på den gamla mellanklassaren Alfetta, en teknisk grund som hängt med ända sedan 1972.

Alfa Romeo var således i skriande behov av en ny större vagn och valde en väg av total förnyelse som bröt med alla långlivade traditioner. För att hålla nere utvecklingskostnaderna ingick man i ett samarbetsprojekt tillsammans med tre andra biltillverkare, två italienska i form av Fiat och Lancia samt en svensk i form av Saab (!).

fiat_croma_39lancia_thema_16

Ovan: Alfa 164:s två italienska kusiner. Till vänster föga upphetsande halvkombin Fiat Croma och till höger sedanen Lancia Thema. Lika som bär och tydligt släktskap även med den svenske brodern Saab 9000. Alfa stack ut betänkligt!

De fyra samutvecklade en helt ny plattform som skulle stå till grund för varsin storbil. Detta innebar att den nya Alfan skulle bli framhjulsdriven, en total chock för Alfa-traditionalister eftersom det sportiga bilmärket aldrig tidigare tillverkat en större framhjulsdriven bil (endast lilla Alfasud hade tidigare drivit på framhjulen).

Premiären för projekt 164 dröjde ända till Frankfurtsalongen hösten 1987 och därmed var den sist ut i kvartetten. Saab 9000 visades ju i färdigt skick redan 1984. Konstruktionen innebar en modern layout med tvärställd motor vilket lovade gott för innerutrymmena. De tre övriga märkenas bidrag blev också riktigt rymliga; jämför Fiat Croma, Lancia Thema och Saab 9000 så framgår likheterna hos deras karosser tydligt.

Alfa Romeo gick dock en helt annan väg och tur är väl det. Karossen ritades nämligen av legendariska Pininfarina och Alfa 164 gav en helt annan snits i pennföringen än de övriga. Snyggare fyradörrarsvagn fick man leta efter och aldrig hade väl världen sett något liknande. Baksidan av karossens lätta elegans var en trängre kupé än de andra. Alfa 164 var mer sportlimousin än familjebil!

De nätta, skarpa penndragen hos Alfa 164. Har det byggts en snyggare fyradörrarsbil?!

De nätta, skarpa penndragen hos Alfa 164. Sällan har snyggare fyradörrarsbilar sett dagens ljus!

Men formen var briljant, Pininfarina hade tagit Alfas designspråk ett par decennier framåt i tiden – det var underskönt och modernt så att hakor tappades. Detta i kombination med en luftmotståndskoefficient på endast 0.30 och mästerverket var ett faktum.

Världspressen var imponerad, inte bara av det sanslöst snygga yttret, utan även av bilens egenskaper. Någon utländsk motortidning berömde häpet ”dörr-klonket” som man menade liknade det hos Mercedes (!), och visst var 164 mer välbyggd än någon Alfa tidigare hade varit. Interiören var en orgie i diskret, minimalistisk italiensk elegans, helt fjärran från tidigare Alfors 70-talsreliker till interiörer. Rostskyddet var oantastligt och den stora knäckefrågan om hur den nya bilen skulle hantera framhjulsdriften gav mersmak – Alfa 164 var lika balanserad och alert på vägen som vilken tidigare Alfa som helst.

Under huven satt antingen den pigga dubbeltändningsfyran på 144 hk alternativt den berömda Busso-sexan med sina läckra, kromade insugsrör. Det var en tolvventilad enhet på tre liter jämnt som gav 184 hästkrafter med katalysator. Toppfarten var 230 km/h och det var hypersnabbt för en familjebil 1987! På den italienska marknaden erbjöds även en 2.5-litersdiesel och i början av 90-talet kompletterades det italienska utbudet med en turboladdad tvåliterssexa på 210 hästkrafter.

Den snitsiga och välbyggda interiören hos en tidig Alfa 164. Notera den mysiga plyschklädseln!

Den snitsiga och välbyggda interiören hos en tidig Alfa 164. Notera den mysiga plyschklädseln!

I ett test av sexcylindriga tjänstebilar i Teknikens Värld våren 1990 placerade sig Alfa 164 3.0 tvåa efter Nissan Maxima, och före BMW 525i som kom trea! Och i Sverige ökade också Alfa-tätheten betänkligt efter 164:ns inträde här 1989. Den tedde sig som ett mer prisvärt och mer spännande alternativ till kanske en BMW 5-serie och ett betydligt roligare val än den svenska kusinen Saab 9000. Även internationellt blev Alfa 164 en stor succé de första tillverkningsåren och kanske kom den till och med att rädda hela företaget.

Bestyckad med den blodfulla V6:n märktes framhjulsdriftens nackdelar i form av en del ryck och slitningar i ratten vid gaspådrag från låg fart. Här märktes att utvecklingspotential fanns och till 1991 års modell kom en lättare uppdatering av bilen som främst handlade om tekniska förbättingar för att just lindra framhjulsdriftssjukan. Nu blev 164 en mer sofistikerad uppenbarelse och samma år kom även den sportigare toppmodellen 164 QV, Quadrifoglio Verde, ut på marknaden. 200 hästkrafter, uppstyvad fjädring, tuffare fälgar och ett rejält kjolpaket ringade in den saltare vagnen. Angiven toppfart 237 km/h.

Alfa 164 Super kom 1993 i samband med en uppdatering av modellen och gav ett betydligt lyxigare intryck än tidigare.

Alfa 164 Super kom 1993 i samband med en uppdatering av modellen och gav ett betydligt lyxigare intryck än tidigare.

1993 introducerades en ordentlig facelift innefattande moderniserade karosslinjer och ny instrumentpanel varpå tilläggsnamnet ”Super” tillkom. Nu installerades även en ny 24-ventilsversion av den kända treliterssexan som därmed nådde 211 hk, en högst livfull och varvvillig pjäs med en härligt raspande ton på alla varvtal. Super kunde vidare utrustas med automatlåda, en stor sak för det sportiga märket som dittills endast erbjöd manuellt spakande. Alfa Romeo hade ju tidigare muttrat att automatlådor endast är till för tvättmaskiner!

Samma år fick toppmodellen Quadrifoglio fyrhjulsdrift och tilläggsnamnet Q4, samt 232 hk ur 24-ventilsmotorn. En sexväxlad Getrag-låda kompletterade slutligen det fräna paketet.

När Teknikens Värld testade Alfa 164 Super 3.0 V6 24 sommaren 1993 var det en högst egensinnig prestigevagn man fann. Dess lyxiga krombestyckning och allehanda lyxutrustning lovade just en lyxbil men väl på rull framstod en stenhård sportlimousin som åt kurvor med den bästa aptit. Motorn ylade och gick som ett troll och någon vettig familjebil var den knappast med sin hårda fjädring, sökande styrning och relativt trånga kupé. Självklart gillades bilen för sina körkvaliteter och egensinniga uttryck in- som utvändigt, och nog var den en lisa för alla trötta Audi 100-, Saab 9000- och Volvo 850-ögon.

Alfa 164 Q4, den fyrhjulsdrivna och 24-ventilade varianten av toppmodellen Quadrifoglio. Premiär 1993. Iögonfallande kjolpaket och superhäftiga fälgar. Snabb!

Alfa 164 Q4, den fyrhjulsdrivna och 24-ventilade varianten av toppmodellen Quadrifoglio. Premiär 1993. Iögonfallande kjolpaket och superhäftiga fälgar. Snabb!

Alfa 164 var den sista bilen som ett oberoende Alfa Romeo utvecklade. Fiat tog över 1986, året innan 164:ns introduktion. Intressant att notera är det plattformstänkande som styrde utvecklingen, en effektiviseringsstrategi som ju är på högsta mode idag. Dagens trend handlar dock mer om att gemensamma plattformar utvecklas inom bilföretagen och inte mellan dem som var fallet med Alfa 164. Efterföljande Alfa-modeller kom att baseras på befintliga Fiat-plattor och därmed stannde tekniken inom koncernen (fram till Alfa 159 som baserades på en GM-platta!).

Alfa 164 tillverkades endast som fyradörrars sedan och producerades ända fram till 1997, tio år efter den häpnadsväckande premiären i Frankfurt. 164 hade tjänat Alfa Romeo mycket väl men efter ett decennium tedde den sig alltför trång och kompromisslöst sportig. Pensionen var ofrånkomlig och året efter visades den snitsiga efterföljaren Alfa 166, en duglig vagn som dock knappast gav samma avtryck som den egensinnigt eleganta företrädaren.

Avantgarde. Högst egensinnig instrumentering i Alfa 164, här den uppdaterade versionen som kom 1993.

Avantgarde. Högst egensinnig instrumentering i Alfa 164, här den uppdaterade versionen som kom 1993.

Filip Ericsson

Det här inlägget postades i Bilar & bilindustri. Bokmärk permalänken.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *